Två bokrecensioner och ritt

Den senaste boken jag recenserat här läste jag ut den tionde och skrev recension om den tolfte. Jag minns inte när jag började på nästa bok, men klart är att det tog inte mer än tio dagar att läsa ut den för det gjorde jag igår. Så här kommer recension om den:

3096 dagar – Natasha Kampusch

Handlar om hennes tid som frihetsberövad i en källarhåla bara ett stenkast ifrån hennes hem. Hon blev inlyft i en minibuss på väg till skolan en dag i mars 1998 och hölls fången i 3096 dagar innan hon lyckades rymma i augusti 2006. Att en människa kan bestämma att man får göra så mot en annan människa är obegripligt! Hon utsattes för mindre sexuella trakasserier, som hon kallar det och vill inte gå in mer på det, i princip daglig misshandel och fick ibland klara sig på mycket lite mat. Läskigt också med hennes kommentarer om medias reaktion och även om hur hon togs om hand av polisen precis efter att hon tagit sig fri. Idag när jag gick hem från bussen på eftermiddagen fick jag en sån stark lust att läsa kapitlet där hon tog sig från Wolfgang Priklopil igen. Det var liksom så skönt att komma fram till det efter att ha läst så mycket om eländet hon utsattes för. En grym bok på många sätt, men intressant och spännande.

Men sen, vet du vad?! Jag har läst en hel bok idag! Tre och en halv timme tog det. Wohoo! 190 sidor, visserligen med rätt stor stil, ett par tomma sidor och kanske tiotalet bilder, men ändå! Så här kommer en recension till:

Jag njuter så länge jag varar – Erik Ståhl

Erik lider av en sjukdom som gör att han får blödningar och värk. Han har ett väldigt lågt antal trombycyter, blodplättar, som annars slår sig samman och liksom bildar ett nät över ett sår så att det slutar blöda (om jag har förstått det rätt). Jag har för mig att han har skrivit att han har ett trombocytvärde på 10-20. Jag ger trombocyter hemma ibland och jag har för mig att mitt värde var 290. Under sin barndom spenderade han omkring 100 av årets dagar på sjukhus. Jag följer honom på Facebook, han skriver mycket bra och vettigt där i sina inlägg. Han brukar omnämnas ibland av blodgivningen också. Han får idag en behandling varannan vecka med bland annat trombocyter från 1500 givare, har jag för mig att jag har läst. Han ger föreläsningar om att njuta så länge man varar, jag skulle kunna tänka mig att gå på en sådan någon gång, jag har sett många positiva kommentarer om dem. Boken är en inblick i hans vardag, med lite tillbakablickar på hur det var blandat med hur det är idag. Eftersom han spenderade mycket tid på sjukhus och då på canceravdelningen – även om det inte var cancer han hade så var det där han kunde få bäst vård – så fick han många vänner där, och många av dem är döda. Det blev en del ledsam, en del glad och på det stora hela helt okej läsning. Ingen bok jag kommer läsa igen, fast jag skulle nog inte sätta mig och läsa någon annan bok igen heller för den delen. Den förra gav jag till Michelle, hon ska nog få den här med.

Fick hänga med på ritten i morse. Det var sex stycken nybörjare som skulle komma så Sadé tyckte att hon behövde hjälp. Jag var inte till så stor hjälp, jag inte vet hur man ska göra i olika situationer. Jag har varit med på ritten, jag tror att det är, 8 gånger nu, och på dessa gånger är det en häst som rullat sig i sanden och då tänkte väl inte jag på hur den personen kom upp igen. Det är två hästar som gillar att rulla sig i sanden, Shandy som jag red på och Topiado. Någon enstaka gång kan en tredje, Zeubs, få för sig att göra det också, men sällan. Jag själv tycker det är tillräckligt att försöka hålla igång Shandy så hon inte ska få för sig något, inte helt förtjust i idén att behöva skutta av i ett sånt tillfälle, och så skulle jag dessutom försöka hålla koll på Topiado också. Vilket jag ju så klart misslyckades med för han dök. Jag hann precis vända mig om när vi skulle gå vidare så märkte jag att grimskaftet jag höll i försvann och när jag vände mig om hade killen redan hunnit hoppa av. Lite senare dök Zeubs ner i sanden också, och Lucia var på väg även hon. Herregud, hon brukar aldrig göra det annars. Men alla andra gör ju det så då gör väl jag det också, tänkte väl hon! (Fascinerades idag över att jag tror att vi har gått olika vägar varje gång så det är tur att jag inte förväntas hitta, med mitt dåliga lokalsinne.)

Eli satt med mig på trappen en stund och jag läste högt ur Eriks bok. Inte direkt läsning för en treåring, men han förstår ju ändå inte. Han satt och lyssnade i säkert en kvart. Sen sa han att han ville se något roligt i min mobil. Men jag har inget roligt i min mobil. Men jag vill se valpar, sa han. Vi har tittat på lite klipp på söta valpar på Youtube. Lilla gullet! Så det fick bli några klipp till idag. Sen fick jag läsa ut boken i skenet av mobillampan för då hade det blivit mörkt.

Nu går vi ner på ensiffriga antal dagar kvar. 9. Inte för att jag räknar eller så. Imorgon är jag ledig och tillåter vädret blir det stranden, och kanske bio, annars tar jag nog en dagsutflykt till Sunbury Plantation House.