…är antalet dagar jag har varit här! Jösses vad tiden går. Jag tyckte det kändes som en evighet och nu är det snart slut. Fast jag är inte så olycklig för det. Det ska bli skönt att komma hem till vardagen igen. Längre än fem månader behövs tydligen inte. Det är supermysigt att gosa med Ronja, Lucian, Topiado och de andra, men i övrigt känner jag inte samma glädje längre när jag är i stallet som jag gjorde i början. Det hade kanske varit annorlunda om jag visste att jag kunde rida varje dag, det är ju ändå det som är det roliga. Borsta hästar och sopa golv är inte lika roligt. Dock gillar jag att duscha hästarna när de kommer tillbaka från ritten, även fast (eller kanske för att) jag alltid lyckas stå i motvind och bli typ helduschad själv också. Men det kommer för många, och för stora, människor som ska rida jämt och huvudsaken är ju ändå att hästarna räcker till dem. Det är bara tre av hästarna som de säger att jag kan rida på, och kommer det då fyra eller fem så är det liksom kört.
Jag har kommit på att jag ska skriva lite om alla hästarna så du får lära känna dem lite du också. De är rätt mysiga allihop faktiskt. Fast jag tänkte ta med bild också så jag får kuta runt med kameran och återkomma med det inlägget senare! Glyne säger att hade man jobbat i ett annat stall hade man antagligen blivit sparkad inom ett par veckor. De här sparkar inte. Dock är det så inrotat i mitt huvud att man inte går bakom en häst så jag blir fortfarande lite nervös när en häst vänder rumpan till. Nåt som till exempel Ronja gör titt som tätt. Och häromdagen gjorde hingsten Esra det! Han bara tyckte att han skulle snurra runt plötsligt medan jag borstade hans svans. Läskigt, men han är ju egentligen inte farlig han heller.
Idag var jag en sväng till stallet på förmiddagen och hann bara hem och vände innan jag gav mig av igen. Jag hade ett nytt körkort att hämta på konsulatet, så jag hoppade på en buss mot Oistins och hann fram med en halvtimme till övers innan Kristina skulle gå hem. Hon pratade perfekt svenska, men sa att hon inte pratar det så mycket. Hon är född och uppvuxen här, men åker till Sverige på somrarna. Lite festligt det där med språket och hur man pratar. Härom månaden var det en tjej, gissningsvis omkring 25 -30 år, som hade bott i USA i ”många år”, hon sa att hon var från Helsingborg från början och hon pratade som om hon börjat glömma språket, du vet med en amerikansk brytning och ingen som helst antydan till skånsk dialekt.
Efter att jag fått mitt körkort var jag lite sugen på nåt att dricka eller glass, gick till nästa busshållplats för att se om jag gick förbi nåt bra på vägen och vad tornade upp sig då? Jo, Lucky Horseshoe! Där var jag med Michelle och Ketala och drack Mudslide häromveckan. Och idag är det måndag och på måndagar kostar den bara tio dollar. Så det fick bli en sån! Och det var nog tur att jag hade fått i mig lite alkohol för bussresan i en överfull buss blev inte lika tråkig. Haha!
Och nu är klockan snart nio och jag slår igång en film och kommer nog inte vara vaken så värst länge till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar