Hästarna

Merlot är privatägd och stor som ett hus, busig som en treåring och snäll som en teddybjörn. När jag är inne och borstar på honom brukar jag tänka att det är tur att han – och hästar i allmänhet – inte förstår hur stor han är och hur mycket skada han skulle kunna åsamka en liten människa egentligen.

Ronja är en av mina två favoriter. Hon är så där tre-fyra år gammal och så himla gullig. Dels är hon ju fin att se på med sin stora, lurviga, långa man, men hennes personlighet är gullig också. Så länge man inte försöker rida på henne så finns det inget ont i den lilla kroppen. Att rida in henne har tydligen inte varit så lätt hittills, hon blir lite av en rodeo-häst när hon får en sadel på ryggen tydligen.

Lucian är den andra av mina två favoriter. Han är så fin i både form och färg. Han har ett frågetecken i pannan i vitt, och det tycker Naomi säger allt om hans personlighet. Han är jättemysig och förutsätter att man klappar och kramas med honom. För honom är det rena rama julafton när han får dricka vattnet ur hinken man ska fylla på hans hink med. Eller så dricker han gärna vatten direkt från slangen eller ur kupade händer. Kunde jag packa ner honom i väskan när jag ska åka härifrån så skulle jag!

Lucia är Lucians mamma och minst lika fin. Dock är hon lite mer skrämmande. Hon är egentligen inte farlig hon heller, men hon går gärna runt i boxen och muckar gräl med grannarna när jag är inne och borstar på henne. Jag är i och för sig glad att hon bråkar på grannarna och inte på mig. Sen är hon den enda häst som varit inblandad i de två incidenter som varit i stallet – en italienska som ramlade av (hon var nybörjare och som nybörjare är instinkten att stelna till i benen när man blir rädd, vilket gör att hästen tror att man vill att hon ska springa fortare) och en annan gång kutade hon iväg med Naomi på ryggen efter att ha blivit skrämd av virvlande löv och ett metallstycke som lyfte sig i vinden. Men, märkligt nog står hon blickstilla när man rycker hennes man, ungefär som att hon tycker att det är skönt.

Twilight är över 20 år gammal och mamma till både Lucia och Ronja. Hon är snäll i boxen och gör inte så mycket väsen av sig, annat än när man drar åt sadeljorden. Fast det är det å andra sidan inte så många hästar som gillar, och det är ju fullt förståeligt! Fast hon bits inte eller så, utan slänger mest med huvudet som om hon försöker skrämma en till att sluta. Vad jag har förstått så är det bra fart i den damen ute i spåret.

Topiado är en trevlig liten prick. Eller liten är ju förstås fel ord. Han kan buffa till en när man är inne hos grannen, ungefär som för att säga att ”hallå, glöm inte mig”. Jag märkte inte det där busiga i honom förrän jag hade varit här ett tag. Han är supermysig och min favorit att rida på. Det är så där lagom fart i honom. Den här killen gillar att rulla sig i sand och bryr sig inte nämnvärt om det sitter någon på. Men håller man honom alert på stranden så klarar man sig. Då störtar han ner i sanden i arenan så snart han kommit hem istället.

Titania är en liten en, men hon är stark, kan bära mycket. Hon är kittlig och inte så förtjust i att bli borstad, duschad och gillar inte värst när man drar åt sadeljorden. Hon slänger med huvudet som Twilight, men skillnaden är att den här hon kan faktiskt bitas. Märkte jag. Fast hon har bara gjort det en gång så för det mesta hotar hon bara med det.

Rubia är också hon över 20 år och en före detta polohäst från Argentina, tydligen. Hon är superdupersnäll i boxen, gör inte mycket väsen av sig någonstans, står snällt och väntar när man hoppar upp. Ibland när man borstar henne kan hon titta bak på en ibland, ungefär som hon undrar vad man gör egentligen. Trevlig häst att rida på också. Det är ingen häst som springer i onödan och hon tar allt i sitt tempo nerför backar och så. Hon är rätt stor och stark så det brukar vara hon som får bära den största i gruppen.

Shandy är ”quite laid back”, som Sadé brukar säga till dem som ska rida. Hon är också över 20 år och också hon en före detta polohäst. Den här lunkar på i spåret efter den som går framför, men kan springa på i hög fart i galoppen på stranden. Tävlingsgenerna sitter i. Den här får man hålla igång när man kommer ner på stranden för hon gillar att rulla sig i vattnet! Men håller man henne i rörelse är det inga problem.

Zeubs är den Sadé oftast rider. Han är riktigt fin med sin kroppsbyggnad och långa härliga man. Snäll och fin i boxen och kan i värsta fall lägga öronen lite bakåt när man drar åt sadeljorden. Man måste vara noga med att stänga båda hasparna på hans dörr för han kan öppna den översta själv. Han ska inte vara helt lätt att rida, verkar ha bra fart i galoppen på stranden och han är tydligen väldigt bestämd.

Sion är hela 26 år och just nu står han i boxen med ont i ett ben. Men han har gått på många turer den mannen. Det här är en sån där häst jag tror man kan sätta vem som helst på, särskilt dem där som är lite osäkra för han gör inte så mycket, och han kommer definitivt inte springa iväg.

Esra är hingsten som jag tror Naomi sa är 23 år. Han har lite problem med astma och han står och stampar rätt mycket för han har problem med sina ben. Vi sprayar en blandning av kokosolja och något mer. Det ena lenar och gör det bättre och det andra gör att flugorna inte vill sätta sig och irritera ännu mer. Han är lite skrämmande, men egentligen ofarlig. Det är det där stampandet och jag vill inte gärna gå bakom honom, man vet ju aldrig.

De här hästarna sparkas inte. De försöker inte rymma. Efter en ritt släpps dem fria nere vid stranden och så springer de hem själva. När de kommit lunkandes ställer de sig på gräset där de brukar bli duschade och där går de runt och betar gräs i väntan på sin tur. Eller om de vet att lunchen är serverad så går de in i sina boxar. I början var jag lite nervös när 5-6 hästar gick omkring på en gräsplätt förhållandevis nära en väg, men lärde mig snart att de här gör inga dumheter, de vet var de ska hålla sig. I morse när jag kom till stallet var två boxdörrar öppna och Shandy och Zeubs stod en bit bort och betade gräs. Jag tog varsin grimma och när jag kom fram till dem stod de stilla och väntade på att jag fick på grimman och sen gick de snällt med tillbaka.