Igår var jag på bio för tredje gången den här veckan. Först ”Home” i måndags, ”Black or white” i onsdags och igår ”Run all night”.
Kom på nu att jag aldrig skrev något om ”Black or white” så jag börjar med det. Den var helt okej. Kevin Costner spelar en man som i inledningen av filmen förlorar sin fru. Kvar är han och hans barnbarn som bott hos dem sedan hennes mamma dog vid förlossningen. Barnbarnets pappa är svart, den andra delen av familjen är vit, därav titeln. Pappan har aldrig direkt brytt sig om sin dotter, mest för att han har drogproblem. Men hans mamma, som spelas av en av kvinnorna från den trevliga filmen ”Niceville” (hon blev Oscarsnominerad för den rollen, och undrar om det inte var hon som vann också), Octavia Spencer, försöker få honom att bry sig och drar igång en vårdnadstvist. Ett av argumenten är att Costners karaktär dricker för mycket. En och en halv timme in i filmen stoppade bilden, och sen tändes lamporna. Det tog dem bortemot en halvtimme att få igång filmen igen. Men till slut fick man se slutet också. På det stora hela som sagt en rätt okej film. Inget man behöver springa till bion för att se och inte heller något som kommer hamna i min filmhylla skulle jag tro, om jag inte hittar den i nån fyndlåda om några år och får för mig att jag vill se den igen.
”Run all night” är action med Liam Neeson, och vår egen lilla Joel Kinnaman. Han var lysande, jag tror han kommer bli populär där borta i Hollywood. Han pratade med perfekt amerikansk brytning, inte en gnutta svensk klang. Lysande! Den här filmen handlar om en man, Jimmy, som ägnat stora delar av sitt liv åt att ha ihjäl folk, men aldrig åkt fast för det. Han är kompis med en annan skurk, Shawn (Ed Harris), som numera håller sig till lagliga affärer. Båda dessa män har varsin son. Jimmys son Mike (Joel) är familjeman med bra jobb, Shawns son Danny är mer inne på sälja-knarkspåret. Jimmy och Mike har inte setts på flera år och Mike har inte mycket till övers för sin pappa. Men så blir Mike vittne till ett brott som Danny är inblandad i. Danny och Shawn inleder jakten på Mike. Jimmy kommer in och hjälper till och plötsligt befinner sig Jimmy och Mike i livsfara, och jagas genom natten. Den var helt okej. Fast jag gillade nog ”Taken 3” lite bättre, de är ju inte helt olika. Måste se ettan och tvåan också, vid tillfälle. Den här filmen kommer det sannolikt ingen uppföljare på, men jag tror säkert vi kommer få se mer av Kinnaman!
Det blev ännu en lång dag i stallet i fredags, fast bara nio timmar. Fast inte särskilt effektiva på slutet eftersom jag mest väntade på skjutsen hem de sista timmarna. Men sen åkte hela familjen hem hit och Naomi skulle laga middag. Jag fick uppgift att göra efterrätt så jag slängde ihop en kladdkaka, som jag ska äta sista biten av nu! Michelle och Leila kom över också, trevligt. Gott också, pasta med räkor. Michelle hade sushi med sig som tydligen skulle vara förrätt.
Igår var jag ledig och spenderade dagen på Boatyard, oväntat. Nån kvart efter fyra drog jag mig neråt busstationen och hör och häpna, bussen som jag skulle åka med till Sheraton kom tio minuter för tidigt! Så den fick stå och vänta en stund! Det har man nog aldrig varit med om. Sen blev det alltså lite bio. Hem trodde jag inte att jag skulle komma. När bussen väl kom var den fullproppad med människor. Herregud. Jag som måste se vägen för att inte må illa hade lite problem där i mitten av skaran, men det gick. Efter Bridgetown hoppar folk mest av och de sista tjugo minuterna finns det gott om platser. Som tur är!
Och idag blev det en väldigt snabb sväng till stallet på morgonen. Sadla tre hästar, borsta de övriga nio, kolla vatten och hö, och sen 10-bussen hem. Det var tre personer, eller så på bussen, och jag tror inte det hoppade på en enda under resan. Så på påskdagen tror jag inte man ägnar sig åt att åka buss i det här landet. Dock åkte vi förbi tre-fyra kyrkor som det sjöngs i. Jag skulle åka direkt till stranden var planen, men när jag satt på bussen var det molnigt så jag strosade hem och lagade lunch istället. Hade tänkt vara hemma och kanske åka iväg och äta middag, men så sken det upp så vid halv tvåtiden gick jag ut och tog bussen mot Holetown och åkte till en strand utanför The Lone Star hotel, vet inte vad den heter. Alleynes beach kanske, bukten heter visst det precis där, Alleynes bay alltså. När jag åkte hemåt var jag inte direkt sugen på att äta ute så jag åkte hem och åt en låda ur kylen. Så det blev en billig dag idag!
Så man kan säga att livet rullar på här. Nedräkningen har börjat. 26 dagar kvar nu. Igår var det fyra månader sedan jag kom hit så nu är jag inne på min femte månad. Otroligt. Det känns skönt och samtidigt lite konstigt. Tänk att inte kunna sätta sig på en buss för 9 kronor och åka till en strand med vit sand, grönt kluckande vatten och vajande palmer. Och jobba som vanligt igen ska man göra också. Fast man kan inte påstå att jag har legat på någon latsida här. Stallet fem dagar i veckan, bakning och barnvaktande. Så det kommer inte bli någon chock för kroppen att åka och jobba i alla fall.
Nej, nu ska jag sluta svamla om ointressanta saker och ta den där kladdkakebiten! Imorgon ska jag upp tidigt igen. Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar