Tre nätter

Tre nätter kvar på den här ön nu. Jag har jobbat sista dagen i stallet idag. Imorgon blir det stranden – the Boatyard, så klart – och bio i Holetown. På torsdag tänkte jag åka på tur, mer om det på torsdag, och avsluta med supergod fisk i Oistins.

Det finns saker och människor jag kommer sakna. Stränderna, havet. De gula bussarna med hög musik (den ena högre än andra), vinddrag och inte att förglömma den fantastiska utsikten de bjuder på. Och hästar och hundar förstås. Söta lilla Skrållan och Rosita. Gosiga Lucian! Ojoj, vilken härlig gestalt det är. Blir tårögd när jag tänker på hans buffande när han vill ha uppmärksamhet och hur han sträcker sig efter vattenhinken när man fyller på vatten. Ungefär som att vattnet smakar godare i den hinken än hans egen, eller för all del ur kupade händer eller direkt från slangen. Och gulliga Ronja. Och så den charmige Topiado som puttar lite på en när man står tillräckligt nära men inte ägnar tiden åt honom.

Den senaste tiden har det blivit varmare här. Helena som tar lektioner i stallet ett par gånger i veckan sa igår att hon har till och med börjat slå på luftkonditioneringen hemma, och det brukar hon inte behöva så här års. Jag tog en dusch mellan stall och tur till bion igår, där vid tre-tiden, och när jag väl kom promenerandes ner till bussterminalen här i Speightstown så var jag typ genomsvettig igen. Så inte stor idé att duscha egentligen! På kvällar och nätter är det lagom temperatur. Långt ifrån att man fryser, men det är inte jobbigt varmt heller. Kan det vara ungefär som en genomsnittlig sommardag i skuggan hemma i temperatur kanske, nåt sånt skulle jag tro.

Jag var alltså på bio igår. ”The Age of Adaline”. En mycket bra film som jag varmt kan rekommendera! Handlar om en kvinna, Adaline, som föds i början av 1900-talet. Hon råkar ut för en grej som på något märkligt vis får tiden att stanna för henne, hon åldras inte utan fortsätter vara samma ålder. Så år 2014 träffar hon en man… Det är en vackert filmad film med vackra vyer och platser. Hon som spelar Adaline är vacker som en sommardag och han som spelar mannen hon träffar är ju så klart också en riktig snygging – ingen av dem har jag sett tidigare, vad jag vet. Den här kommer jag vilja se igen!

Jag har börjat packa lite. Inte för att jag är sån som måste packa flera dagar innan utan för att imorgon kommer en svensk tjej som ska bo i ”mitt” rum, så jag flyttar in i Elis rum igen. Där jag bodde de första två veckorna här.

Jag var med om en sån lustig grej häromdagen. Eller ja, så lustig kanske den inte var. Men hursomhelst. Jag satt på trappen, som så många gånger förr (det är så skönt med vinddraget) och så kände jag något som rörde sig på mina tår. Du vet den där känslan när en spindel går på en dök upp och jag slängde med foten och ser en liten ödla pila iväg. Jag var in en sväng och kom ut och satte mig igen och hade glömt bort det där. Så rör sig något igen! Samma sak! Va märkligt! De kommer inte nära i vanliga fall och flyttar man en hand mot dem så springer de iväg. Så nu sitter jag här ute och ser mig omkring lite… Hehe! De är ju små och säkert helt ofarliga, men ändå!