Semester?

Det har varit rena rama semestern nu här ett par dagar. Ledig söndag, måndag och så idag och imorgon. Det gör mig inget alls faktiskt! Dels så blev det ju rätt många, och ett par av dem rätt långa, dagar här de senaste två veckorna och dels så finns ju tid och möjlighet att jobba på solbrännan. (Ja, jag var lite ironisk, det behövs nog egentligen inte.) Idag har jag dock hållit mig mestadels under tak. Det kanske skulle bli så att jag skulle till stallet på eftermiddagen så jag tyckte inte att det fanns någon större idé att ge sig iväg någonstans. Det är inte lika roligt att åka någonstans när man har en tid att passa, tycker jag. Fast jag tog en promenad till stan och shoppade lite matvaror i alla fall. Sen satt jag på trappen och läste en ny bok, ”3096 dagar” av Natasha Kampusch. Målet är att bli klar med den innan jag åker härifrån. Får se hur det går.

Den riktiga semestern kommer klampandes närmare med stormsteg. På fredag är det två veckor tills jag åker härifrån. Herregud, när jag kom hit kändes det som att det var en evighet innan slutet skulle vara här. Och nu, två veckor kvar. Emellanåt kan jag få en känsla av att ”har jag gjort tillräckligt” eller ”har jag utnyttjat tiden ordentligt”. Tänker främst på hemma när jag har lediga dagar, då brukar jag fundera på hur man egentligen bäst spenderar dem. Ska man göra mycket eller lite? Vara ute och iväg och göra saker, eller stanna hemma och inne och göra så lite som möjligt? Och sen när mina tre lediga dagar är över sitter jag på torsdagskvällen och funderar på om jag egentligen utnyttjade tiden rätt. Känslan börjar krypa på mig lite nu. Två veckor kvar. Kunde jag ha gjort något annorlunda? Skulle jag ha gjort ditten eller datten oftare? En sak jag skulle ha gjort tidigare, så jag hade hunnit gjort det fler gånger, är ju att äta fisk i Oistins! Jösses vad gott det är! Jag tror inte jag hade kunnat åka till stränder oftare. Det finns ju en gräns för hur mycket sol man kan ta. Eller det tror jag i alla fall. Skulle jag ha umgåtts mer med folk? Skulle jag ha sagt ja till någon som ville ha mitt nummer eller bjuda på drink och middag? Nej, inte med dem valmöjligheterna. Bio har jag varit på så det räcker och blir över. Strosat i Bridgetown tillräckligt för att börja hitta. Åkt buss tillräckligt för att hela tiden veta på ett ungefär var jag är. Har jag missat någon sevärdhet, plats eller aktivitet? Jenni som har bott här i 27 år säger att jag nog har gjort och sett mer än hon av den här ön, så svaret blir förhoppningsvis nej. På kärleksfronten har det stått stilla som vanligt, men jag har i alla fall lyckats lura till mig ett par kramar från ett par både rätt snygga och trevliga killar. Alltid nåt! ;-)

Idag har jag för omväxlings skull varit på bio. (Ja, jag var lite ironisk där också.) Det blev ingen eftermiddagstur till stallet. Istället såg jag en lite annorlunda film som heter ”Desert dancer”. Den handlar om en kille i Iran som älskar att dansa, men att dansa är inte tillåtet. Men han sätter ihop en dansgrupp i en källarlokal. Han blir kär i en tjej i gruppen. Och hon i honom, men hon har problem med droger. Gruppen vill göra en show, men kan inte göra det hursomhelst, utan får leta sig ut i öknen och bara berätta om det för folk de känner. En i gruppen har sin bror på den andra sidan och blir tvingad att berätta om showen… Folk som ertappas göra sådant som inte är tillåtet slås med påkar och sparkas på, eller skjuts rentav ihjäl. Den här killen blir till slut tvungen att fly för sitt liv. Filmen är verklighetsbaserad och huvudrollen spelas av en oerhört snygg kille som tillsammans med tjejen skapar smått magiska dansnummer. Jag ska tipsa Nyköpings filmstudio om denna, tror den och filmen om Hector skulle vara klockrena där. Man gillar ju dem där lite udda filmerna där, de som inte följer den vanliga kommersiella normen liksom. Något som dock irriterar mig i sådana här filmer är när man pratar engelska med brytning för att det ska symbolisera att man befinner sig i ett annat land, istället för att använda originalspråket.