Pengar, Nat och Hector

Jag tror att jag kommer klara mig på pengafronten med lite kvar faktiskt. Tyckte det såg lite mörkt ut där i början, men när jag väl började hålla lite koll och tänka till lite så går det bra även på liten budget. Vissa dagar gör man ju inte av med något alls och andra dagar lite mer. Sen är ju jag rätt så sparsam av mig och tycker om att se pengar växa på banken och får ju liksom en kick av att se att det blir pengar över. Fast jag skulle inte påstå att jag har snålat nåt direkt här ändå. Jo, ibland kan jag tänka att man kanske skulle äta det här till middag, nej det här är billigare. Ja, lite så. Som tur är är jag ju inte någon storshoppare så jag ger mig inte ut och spenderar pengar i onödan. Fast något litet klädesplagg, om inte annat åtminstone en t-shirt med Barbados på, borde man ju kanske ha med sig hem.

Idag var jag iväg på bio efter den vanliga förmiddagsturen till stallet. ”Hector and the search for happiness” var en rätt så mysig film faktiskt. Lite småtokig ibland, rolig, tårframkallande, lite romantisk. Det fanns lite vapen och elaka människor också, så lite av varje. Filmen handlar om Hector, han är psykolog och börjar fundera lite på sitt liv och vad han egentligen tillför sina patienter. Han bestämmer sig för att ge sig ut på en resa för att ta reda på vad lycka är och hur man blir lycklig. Det var en sån där film som man blev lite varm i hjärtat av och lämnar salongen med ett leende på läpparna. Jag ska ta och skicka förslag om den filmen till Nyköpings Filmstudio, där skulle den passa utmärkt, är jag säker på! Jag skulle inte ha något emot att se den igen men jag tror inte att jag kommer att känna behov av att köpa den till min filmhylla.

Idag sällade Nat, 11 år, sig till skaran människor som kommenterat om att jag är vältränad. Eller stark sa han i och för sig, och det skulle ju kunna ha att göra med att jag bar deras valp, Rosita, utan större problem. ”Är hon tung?” sa han. ”Nej, inte värre än en säck mjöl”, svarade jag. Senare frågade han om jag var bra på jympa i skolan. ”Nej, varför skulle jag ha varit det?” (Jag typ hatade jympa i skolan.) ”För att du är så stark nu.” :-)

Imorgon är det tre veckor tills jag åker härifrån. Och på lördag är det tre veckor tills jag möter upp med systeryster i Ann Arbor, utanför Detroit. Lite coolt att säga ”Ses i Detroit” när vi skildes åt på flygplatsen för snart två veckor sen (två veckor redan?!). Det känns skönt att få komma hem till vardagen igen. Och tur att jag har planerat in en månads semester innan jag börjar jobba igen! Jag hade väl tänkt ta ett par långhelger eller så i höst/vinter, i övrigt hade jag inte tänkt att det skulle bli någon semester för min del igen förrän till nästa sommar. Jag har fått en lite halvcrazy idé om att dra till Las Vegas ett par dagar (förutsatt att schemat är oförändrat så kan jag ta ledigt en måndag och bli ledig i sex dagar) för att kolla in Celine Dions show som ju var huvudanledningen till att jag och syster skulle åka till USA år 2013, men hon var ju inte där när vi var där. Celine kör igång igen i augusti till januari. I en snabbkoll på en flygbiljettsida fick jag fram att man kan komma dit och hem för från ca 5000 kr. Bo kan man göra från nästan ingenting, jag tror det billigaste var något hostel för 700 kr för fem nätter (fast jag tror jag skulle vilja ha lite högre standard!). Inte för att Las Vegas är någon stad som jag desperat känner att jag vill tillbaka till, men ändå, en lite kul grej. Jaja, vi får väl se. Annars kan man göra som jag och Anne i november, åka till Teneriffa från Skavsta. De flyger dit och hem på torsdagar och lördagar. Vilket ju passar perfekt med om jag tar en måndag ledigt för då blir jag ju ledig lördag till torsdag. Jag skulle inte ha något emot ett besök till Västkusten under sensommaren heller, jag gillade det verkligen där.

Just ja, jag läste ju ut boken idag! Får skriva om den imorgon för nu tror jag att jag har svamlat tillräckligt.