Det jag starkt ogillar med mig själv

Sist försökte jag vara lite positiv och sälja in mig själv. Den här gången tänkte jag vara lite negativ. Med tanke på att frierierna inte precis har strömmat in - förutom skämtsamt från en och annan tjej - så tänker jag att det inte gör någon större skada. Man ska ju vara ärlig, sägs det.

Det finns säkert mer men jag kommer spontant att tänka på två saker.

1. Min karaktär. Den är märklig. Antingen står jag helt fast vid det jag har tänkt, eller så gör jag det verkligen inte. Det finns egentligen ingen gråzon däremellan. För några år sedan drog min kollega in mig i en hundra-dagar-utan-socker-period. Det gick galant. Åt inte en smula mer än jag skulle. För några fler år sedan gick jag på Viktväktarna. Det gick galant. Åt inte en smula mer än jag skulle, i ungefär ett halvår. Men, så fort det händer något, då kan det lätt gå åt skogen och då är det riktigt svårt att komma tillbaka till det där nyttigare tänket. Från början av september körde jag LCHF hyfsat strikt. Det var några dagar där i början som jag hade saker kvar hemma som jag åt upp och så. Men sen så. Men så skulle man ut och äta i tisdags, i lördags, afternoon tea igår... Och så tänkte jag att nu får jag börja sköta mig igen, från idag. Så blev det frukost på jobbet idag med macka. Och sen kom en kollega med en biskvi. Sen när jag åkte hem var jag hungrig och hamnade på Burger King, för det var ju redan kört idag. Ja, och så vidare...

2. Och sen kommer vi in på temat som alla mina olika typer av inlägg handlat en hel del om på sistone - kärlek. Hur frågar man en kille om han vill träffas någon gång? Jag har gått och tänkt på det rätt mycket den senaste tiden. Jag har två sidor inom mig - en optimistisk och en pessimistisk. Den optimistiska tänker saker som att han log ju väldigt brett den där gången när vi sågs, han gillar ju väldigt många av mina inlägg och skickar virtuella kramar fast vi aldrig umgåtts, och sådant där. Den pessimistiska tänker saker som att varför i hela friden skulle han gilla mig när ingen annan gör det, han log ju bara för att vara trevlig och sen gick han ju, han skickar så klart kramar till alla varför skulle den till mig betyda nåt dummer, och sådant där. Ja, och i kombination med att jag är så jäkla feg blir det bara en enda soppa av alltihop.

Så ett råd till dig som mot förmodan kanske ändå gillar mig:

Även om det kanske inte har verkat som att jag gillar dig så är det mycket möjligt att jag gör det ändå. Eftersom jag alltid utgår från att någon jag gillar inte gillar mig tillbaka så hoppar jag ju knappast in i din famn bara så där. Jag vet dessutom inte hur man flirtar, och jag skulle sannolikt inte känna igen det om du flirtade med mig heller för den delen. Så det är bäst att du säger det rakt ut om du vill att jag ska förstå. Kärlek, relationer och sex existerar bara på film i min värld. Men jag skulle göra nästan vad som helst för att få uppleva det på riktigt.

Mer jag

169 visningar på senaste inlägget. Det blir onekligen svårt att toppa. Jag har inga fler halvnakna bilder att lägga ut. Det är ändå falsk marknadsföring för jag ser inte ut som på den bilden nu. Minst 15 kilo plus. Men jäklar vilken bra bild det blev. Det är inte ofta jag gillar bilder på mig själv.

När det gäller killar, sex och romantik så är nog egentligen mitt största problem - förutom att jag inte är särskilt nöjd med hur jag ser ut - det faktum att jag har svårt att tänka mig att någon skulle kunna vilja ha mig. De killar jag nämnde i tidigare inlägg, som jag varit "geografiskt nära", var uppenbarligen bara ute efter sex och när de inte fick det de ville ha på det sätt de ville ha det så försvann de. Eller så var de alkoholpåverkade och inte alls lika intresserade som nyktra. Så historien hjälper inte precis till att övertyga mig. Killarna på Barbados? Ja, jo, men där är det nästintill ett yrke att hitta en rik kvinna som kan ta med sig killen hem och försörja honom. Så de stötte säkert bara på mig för att jag är vit och potentiellt rik. Så hur mycket jag än vill så kan jag liksom inte bringa mig till att säga till någon att jag gillar honom, för varför i hela friden skulle han vara intresserad?

Och hur i hela friden ska man då kunna hitta någon kärlek? Han kommer sannolikt inte komma och ringa på min dörr självmant. Och han kommer ju inte bara dyka upp så länge jag ligger hemma i soffan och tittar på film heller för den delen. Så det är nog som en ny bekant säger, jag borde "shake things up". Men hur? Byta till ett annat gym? (Som om jag är särskilt aktiv på ett gym...) Flytta till en ny stad? Skaffa en ny hobby? Gå en kurs i nåt?

Jag ser smala killar gå hand i hand med tjocka tjejer hela tiden, och jag tänker vad är det då för fel på mig? Att jag tyckt att jag är tjock har alltid varit min last. Egentligen är jag väl inte det. Men tittar man på Viktväktarnas skala (åtminstone den de körde med för 14 år sen) så väger jag ca 15 kilo över vad som ska vara hälsosamt. Medan Fia som jag gick hos förra året tyckte inte jag skulle gå ner mer än 10. Men så har man kollegor som påstår sig vara tjocka som väger sådär 25-30 kilo mindre och då blir man lite lätt deprimerad. Men hur mycket jag än är missnöjd med hur jag ser ut så är det ändå så himla svårt att bringa mig till att skärpa mig med att äta rätt och att träna. Varför ska det vara så himla svårt för? Man ser sig själv i spegeln och gillar inte vad man ser och sen sätter man sig i soffan och äter ostbågar. What?! Why?!

Sen har man det där med tankarna om vad som händer när man väl ska ut på dejt. Kraven på att hålla konversationen igång, komma på saker att prata om. Min hjärna som typ slutar fungera ibland. Jag har fått beröm en gång för att jag kom som jag var, inte gjorde mig till, utan var mig själv liksom. Det gillade han. Men det kanske inte du gillar? Jag kommer inte börja sminka mig för din skull, men däremot kanske jag plöjer genom garderoben för att hitta det som trots allt ser bäst ut. Jeans, jympaskor och topp, blir det bra?

På film skuttar folk nästan alltid raka vägen ner i sänghalmen. Och då kommer vi osökt in på sex. Vad ska jag säga om det? Hur är det i verkligheten? Ska man hoppa i säng direkt? Om man inte vill? Ännu mera krav. Av det jag har sett är det, som tur är, inget jag saknar. Men potentialen finns. Jag är bara inte intresserad av att hoppa i säng med vem som helst bara för att, då kan det lika bra vara som det är. Bara tanken gör mig nervös. Ännu mera krav.

Men åh, kyssar. Tio år sen, vet inte om jag minns hur, men åh... Där har jag också fått beröm, för övrigt. Just saying.

Jag

Det här är jag:

• Lojal är ett sånt där stort och brett ord, men tror det passar in på mig.
• Lugn är jag. Stressar inte upp mig i onödan.
• Min typ av mardröm är när jag drömmer att jag inte kommer att komma i tid till något, exempelvis jobbet. Hu! Än så länge har inga monster jagat mig genom en mörk skog eller så, tack och lov. Inte vad jag minns i alla fall.
• Pålitlig. Säger du något till mig som jag inte får säga till någon annan kommer jag inte göra det.
• Glad är jag för det mesta. Det här med att ha dåliga dagar och att det skulle vara okej att ta ut det på andra på exempelvis jobbet har jag aldrig förstått mig på. Sen kan andras humör spegla av sig på mig så att jag inte är lika glad längre, men det är en annan sak. Jämfört med vissa andra har jag ett jämnt humör. Det blir inte så stora skillnader. Sen kan jag ibland sitta och skrika åt datorn för att den beter sig dumt eller så, men det är också en annan sak.
• Trevlig är ett trevligt ord och det tycker jag nog att jag är. Det är inte särskilt svårt. Bara man ler och inte säger otrevliga saker så är man där. Och säger otrevliga saker det gör jag sällan. Hoppas jag.
• Rolig är jag nog. Jag tycker i alla fall att jag brukar frambringa rätt många hjärtliga skratt. Är det något jag minns från min barndom så är det att vi hade väldigt roligt hemma runt köksbordet, jag, syster, pappa och mamma.
• Kan man tycka att man har något annat än bra humor? Sök på helpdesk på youtube så ser du någorlunda vilken typ av humor jag har. En hjälpdisk för att förstå sig på att läsa en bok i ett kloster. Kan knappast bli mycket bättre.
• Hjälpsam är jag. Gillar verkligen känslan av att kunna hjälpa till. Om det så bara är att tala om för någon som inte hittar åt vilket håll hen ska gå. Jag är blodgivare i Nyköping och ger trombocyter i Eskilstuna ibland. Det är något som känns otroligt bra att göra. Jag vill ju kunna veta att jag kan få blod om jag behöver det, då är det inte orimligt att själv ge så mycket jag kan. Tänk att en halvtimme kan rädda liv!
• Jag är både generös och snål. Generös på så vis att jag inte har något emot att bjuda och gillar att ge. Genomtänkta presenter är kul att komma med. Snål på så vis att jag är mer typen som sparar än spenderar. Kan ibland tänka att jag ska köpa något idag när jag går ner på stan, men när jag sen står med detta något i handen på affären så tänker jag ofta att nej, den behöver jag ju faktiskt inte. Och så kommer jag tomhänt hem, men har pengar kvar på kontot.
• Jag är nog rätt billig i drift. Shoppar aldrig bara för att det är roligt, definitivt inte kläder i alla fall. Jag köpte i och för sig en surfplatta för ett par år sen när jag hade lite för mycket pengar på kontot bara för att det var kul. Men den har ju kommit till användning så helt bortkastat var det ju inte. Sen kan man ju kanske diskutera hur nödvändig projektorn i vardagsrummet är, men rätt fräckt att ha den där. 3D dessutom! Så det jag lägger pengar på är mat och nöjen, kan man väl säga.
• Kärleksfull och romantisk? Ja, vem vet. Men jag gillar att fixa och dona med överraskningar och presenter, så svaret är säkert ja. Jag är ju inte den som springer fram till alla och talar om att jag gillar dem, men jag tänker att det är lite som den där skålen med jordnötter som står framför dig på bordet. Så fort du har börjat äta kan du inte sluta.
• Jag gillar verkligen att titta på film och gå på bio. Det är inte alls ovanligt att jag ligger i soffan hela dagar och plöjer fem-sex filmer eller någon hel miniserie. Mina favoritserier i det avseendet är "Jag tar Manhattan", "Törnfåglar" och "Tracys hämnd". Även "Bangkok Hilton" någon gång ibland. På senare tid har jag kommit in i någon fas att vilja se samma film nästa dag igen. Jag har inga som helst problem att se en film som jag redan har sett hundra gånger. Den är lika bra ändå.
• Vem gillar inte musik?! Själv vill jag klassa mig som allätare, men det stämmer nog inte helt. Sån där synttechno och alltför hård hårdrock går bort. En del rap och hiphop går hem, men på det stora hela inte. Man kan väl säga att pop och radioskval är favoriten. Lugna härliga ballader och upptempo glada låtar. Jag gillar konceptet schlager och håller alltid koll på festivalerna under våren. Men jag gillar inte all musik därifrån för den skull. Favoriterna från senaste Europafinalen var - förutom gudomliga Måns - England och Australien.
• Favoritskiva blir nog Lisa Nilssons "Himlen runt hörnet" som jag fick i konfirmationspresent, tror jag. Den har spelats nästintill sönder och samman i flera omgångar under de senaste tjugo åren eller så och håller fortfarande.
• Favoritartist är nog Celine Dion. Allt hon gör är så bra, och hon verkar vara en riktigt trevlig och sympatisk person också. Men ska jag säga en svensk artist så blir det nog Björn Skifs. Grym! Kalle Moraeus går inte av för hackor, han heller. Han är en sån härlig personlighet.
• Sympatisk vill jag kunna säga att jag är också, förresten. Hoppas det.
• Bästa konsert jag har varit på stod Rod Stewart faktiskt för. Det var väl en tio år sen och den var i Linköping. Som tur var, för mig, var pappa sjuk den dagen och jag fick åka med istället. Det var en del med hans gamla trallvänliga dängor och sen en del med hans "The great American songbook" där han tolkar en massa härliga evergreens. Fast Robbie Williams på Ullevi -06 var inte helt fel heller.
• Körmusik, allt med stämmor är härligt också, tycker jag. Var och är stort fan av the Real Group.
• Jag är feg. Fast man kan nog säga att jag är selektivt feg. Jag har inga som helst problem att sätta mig på ett plan och flyga över halva jordklotet helt ensam, eller att åka iväg för att jobba på en båt i flera månader. Men det där med att tala om för en kille att jag gillar honom, det är betydligt svårare. För att inte säga omöjligt.
• Hemlängtan har jag i princip aldrig. Jag gillar att vara borta. Och hemma. Spelar inte så stor roll.
• Och "resfeber" vet jag inte vad det är.
• Men att resa, det gillar jag! Under de senaste tre åren har jag spenderat en trevlig långhelg med kak- och bakmässa i London, varit i USA två gånger (plus ett par timmar på Miamis flygplats förra sommaren), Bahamas, Mexiko, Teneriffa, Fuerteventura, och Barbados. Före 2012 spenderade jag elva sommarsemestrar i bil med tältet i bakluckan genom Europa, varit i USA (två månader före 9/11), Cypern, bott på Irland ett år och ett par månader, Thailand, Gran Canaria, Turkiet, Antarktis/Argentina/Brasilien, Madeira, Malaysia/Hong Kong, kryssning till otroligt trevliga Tallinn och, ja, det var nog allt. Nästa sommar ska vi (mamma, syster och jag) till Söderhavet och året efter tänker jag spara ihop så mycket jag bara kan och åka nånstans igen som jag gjorde till Mexiko förra året. Har sju semesterdagar som jag måste ta ut innan mars månads utgång så det kommer kanske bli någon sväng någonstans i januari. Att vara hemma på semestern är bara slöseri med semesterdagar! Tycker jag alltså.
• Jag dricker alkohol, men inte några större mängder. Jag dricker varken öl eller vin, men gillar cider. Dessvärre är utbudet av cider ofta ganska dåligt på restauranger så det blir oftast cola. Vilket jag inte har något emot. En del säger att det är svårt att bjuda mig på något att dricka. Men jag kan helt ärligt säga att jag tar ett glas vatten och är nöjd med det. Önskar att öl och vin var gott, för det ser gott ut. Precis som vattenmelon. Det ser jättegott ut, men är ju så hemskt. Alla meloner förresten. Det är någon bismak där som jag inte klarar av. Precis som i öl och vin, och kaffe också förresten. (Kaffelikör går bra dock!)
• Full har jag inga ambitioner att bli. Kan inte tänka mig något värre än att inte veta vad jag gör eller minnas vad jag gjort sen. Illa nog att se andra hamna där. På klassresan till Cypern -97 var det en kväll när det blev lite för mycket, det var inte värre än att jag blev lite yr i huvudet. Möjligt att min rumskompis har en annan syn på saken. Det kan vara så att jag var lite gladare och pratsammare än vanligt. När jag under något år gick ut på krogen med en kompis i stort sett varenda lördag kom jag på att jag har en inbyggd alkomätare. När vänster handled börjar kännas som att den håller på att domna bort är det dags att sluta. Då blir det lagom. Alkomätare är inget jag har behövt använda mig av de senaste åren.
• Väderberoende är något jag verkligen INTE är. Jag tycker ofta att folk lägger alldeles för mycket fokus på vädret. Varför ska man sitta och gnälla över att det regnar när man ändå är inne? När jag åker på semester vill jag såklart ha sol och värme, men är det moln och regn någon dag så är det ju inte mycket idé att gräma sig över det. Man kan ändå inte påverka vädret så det är bara att gilla läget. Ibland kan jag snegla på väderprognosen, men oftast håller jag mig till att titta ut genom fönstret. I sommar hade jag tänkt åka iväg och campa en del, men det blev inte av på grund av regn och rusk. Men vad ska man göra åt det? Stanna hemma och titta på film!
• Jag gillar att laga mat. Men helt ärligt, hur roligt är det när man bara lagar till sig själv? Jag följer i princip aldrig recept utan kör på känsla. Jag provsmakar aldrig heller. Och jag kan inte komma på någon gång jag lagat något oätbart. Lite mer salt bara kanske. Jag har experimenterat mig fram till ett grymt glassrecept som jag kanske kan göra något med någon gång i framtiden. Målet var att hitta på något liknande Ben & Jerry's och min blev godare. Tycker jag alltså.
• Städa och diska gör jag så sällan det är möjligt. Vad spelar det för roll när det ändå bara är jag som ser det? Dock ser jag framför mig att min lägenhet skulle vara glänsande, ja i alla fall nästan, om det fanns någon som kom på besök ibland.
• Prata i telefon är något som jag inte gillar. Alltså, jag har inga problem med folk jag känner och så, så klart. Men det där med att ringa är inte min grej. Jag skickar hellre mail. I text kan jag säga vad som helst, åtminstone när jag vet att jag inte kommer träffa personen i andra änden.
• Om du ska ta med mig ut på dejt så tänk dig mig som en normalt erfaren 17-åring, som känner sig som 24, men som egentligen är 38. Bowling, burgare och bio. Där har du ett förslag till sysselsättning. Bowling och bio är bra för där har man inte något krav på sig att prata så mycket. Förvänta dig inte att något ska hända i sänghalmen, men mina kyssar ska enligt ett vetenskapligt (*harkel*) test jag gjorde häromdagen på nätet vara oemotståndliga. Just saying.
• Rent kroppsligt finns det inte värst mycket jag är nöjd med. Jag har inga höfter, för mycket överallt i övrigt. Men jag gillar min rumpa, näsa. Min kroppsbyggnad passar inte riktigt min personlighet kan jag känna. Jag verkar vara den där stora starka personen, som tar hand om och skyddar de omkring mig, men inuti är jag den där lilla, späda tjejen som behöver tas omhand.

Ja, här har du mig. Som "belöning" för att du har tagit dig ända ner hit lägger jag in en bild tagen 2002-10-11. Frågan är hur i hela friden jag inte kunde vara nöjd med hur jag såg ut ens då?! (Fotograf jag, kamera riggad på stolar, ifall du undrar...) Funderade en stund på om jag skulle lägga in den här eller inte. Jag är riktigt nöjd med bilden och den visar ju inte mer än vad man skulle se på stranden. Så, here goes.

Den kärleken

Du vet när man var liten, gick i de första klasserna i skolan, och var superduperförälskad i den snyggaste killen i klassen. Och när kompisarna sa det till honom, och man snabbt påstod att "nej, det är jag inte alls!" och blev generad. Du vet den där känslan att det är pinsamt att vara intresserad av någon. Jag kom nog aldrig riktigt ur den känslan.

Det finns nog egentligen bara en sak som jag har längtat efter i hela mitt liv. Kärlek. Jag har varit - som jag väljer att kalla det - "geografiskt nära" några killar i mitt liv, men nån kärlek skulle jag inte påstå att jag har upplevt. Ja, det skulle ju vara då där i skolan när man var lite sådär superduperkär i Fredrik och senare Jimmy. Åh, de var ju så snygga. Sen ett par år efter att jag kom hit till stan så dök ju killen upp med det vackraste efternamnet någonsin, och snygg var han också. Funderar fortfarande på hur jag ska fria till honom.

Samtidigt är det skrämmande också. Kärlek. Ja, inte kärleken i sig kanske. Bara om man ser till mina reaktioner på kommentarerna på Barbados så var det ju alltid att ta mig därifrån så fort som möjligt. Det kan ju i och för sig ha att göra med att de antingen var för nära pensionsålder, antagligen höga på något eller generellt inte särskilt attraktiva. Oavsett detta skulle säkert de flesta suga i sig av komplimangerna och säkert åtminstone visa lite tacksamhet. Vad gjorde jag? Jag undrade om de borde skaffa glasögon, såg mig omkring och förväntade mig att de pratade med någon annan, för inte kan de väl säga såna där saker om mig?! Det är väl så där det blir efter 38 år av att se sig själv i spegeln och säga till sig själv att det är klart att ingen vill ha dig - och sen inte ha någon som säger emot. Till slut tror man på det.

Och för att finna kärlek ska man väl ut på dejt på ett eller annat sätt också förstås, det är ju skrämmande bara det. Jag har varit på en och annan dejt, men det var längesen och jag skulle säga att alla har varit i princip misslyckade på ett eller annat vis. (Jag hängde en del på Spraydate då där ett par år efter -00.) Sannolikt är det väl i och för sig en annan känsla kring en dejt med någon man tror att det finns potential hos än någon man aldrig har träffat tidigare som visar sig vara tystare än en skogsmus. Men associationen sitter fast.

Jag skulle verkligen inte klassa mig som olycklig. Det har funnits tider när jag varit nere och önskat att saker och ting var annorlunda. Men nuförtiden har jag vant mig vid tanken att jag kanske alltid kommer vara ensam. Jag har alltid velat ha barn, men nu vet jag inte. För det första vet jag inte om jag ens skulle klara mig ekonomiskt. För det andra behövs en pappa, åtminstone vid själva tillverkningen. Skaffa barn ensam? Nej, verkar inte så kul. Varken för mig eller barnet. Nej, är det inte meningen att jag ska träffa Någon så är det väl inte meningen att jag ska ha barn heller. Dessutom är jag ju nästan i mormorsålder redan ändå...

Och till dig som tänker "åh va skönt att vara ensam och kunna göra vad man vill" säger jag bara: SLUTA! Var bara jävligt glad att du har din Någon. Var jävligt glad!

Mormor

Igår läste jag i en svallertidning att Camilla Läckberg väntar barn. Fick senare höra att hon har fått mycket skit kring det. Att hennes barn skulle få en mormor till mamma. Camilla är tre år äldre än mig. Om hon är mormor så skulle det alltså betyda att jag också är det? Det är sjukt deprimerande. Lika bra att jag låser in mig på ålderdomshemmet direkt. Och det där med att skaffa barn är lika bra att glömma...

Men egentligen, hur många blir mormor i tidig 40-årsålder? Varken mamman eller barnet hinner ju knappt ens gå ut skolan innan de måste skaffa barn för att hinna bli mormor till den åldern. Det är självklart inte något fel med det om det är så man vill ha det! Men det känns hemskt om det skulle vara någon form av norm!

Jag har för mig att jag har hört att snittet för förstagångsföderskor är någonstans 28 år. Om både mamma och barn håller den åldern innan barnet skaffar barn så betyder det att mamman blir mormor först vid 56 år. Det tycker jag låter som en vettigare norm än 41.

Min plats på jorden

...är en otroligt bra låt med Malena Ernman.

Jag skulle vilja hitta min plats på jorden. Och i livet. Vad är det meningen att jag ska göra? Och var ska jag göra det? Dagarna, veckorna, månaderna och åren rullar på. Men vart tar de vägen? Jag har bott i Nyköping i 15 år i september. 15 år?! Vad har jag åstadkommit under tiden? Jag har jobbat på City Gross i 7 år i oktober. 7 år?!

När man är liten och ska bli stor förväntar man sig att det innebär att hitta en partner, gifta sig, skaffa ett par barn, köpa hus och kanske en hund. Det är liksom det livet går ut på. Och här sitter jag 38 år och vad har jag av den listan? Inte ett jota. Så vad är det då jag är här för att göra? Uppenbarligen inte bli kär, gifta mig och skaffa barn i alla fall.

Förra veckan stannade jag och en kompis på ett fik till synes ute i ingenstans. På vägen mellan två städer. Vi svängde av en väg och där låg det. Ägaren stod bakom disken och hon hade haft kaféet i 17 år nu. En kompis till henne hade föreslagit att hon skulle öppna kafé, "du som gillar att baka". Så hon köpte ett hus, byggde om det till bageri och kafé och det har fungerat bra sedan dess. Något sånt skulle jag vilja lyckas hitta. Under resan genom USA fick jag för mig att det skulle kunna vara kul att driva en westernranch. Nånstans uppåt i landet. Berg, skog, sjöar och vackra vyer. Ett bed & breakfast med westernstall och ridturer.

Ibland får jag för mig att jag vill köpa hus. Ha en trevlig uteplats. Kanske möjlighet att sätta in pool. Är det något jag gillar så är det att bada i pool. Tänk en stor altan med gott om plats för utemöbler under tak, pool och solstolar. Men så kommer jag på att man måste rensa ogräs och klippa gräsmatta, och kanske byta tak och panna, och...

Ibland tänker jag att jag skulle kanske flytta. Börja om någon annanstans. Men så tänker jag på vad det innebär. Byta jobb, lära känna nya människor, verkligen börja om. Varför det när jag ju ändå känner lite folk här nu?

Missförstå mig rätt nu. Jag trivs väldigt bra på mitt jobb. Jag vill absolut inte byta bort det mot något potentiellt sämre. (Det bästa vore väl egentligen om jag kunde flytta - om jag nu skulle flytta - till en stad där samma företag huserar och jag kan göra samma sak.) Och det är ju inte så att är olycklig, tvärtom, men det känns ändå ibland som att det borde finnas något mer. 

Hursomhelst, det går inte att göra någonting utan pengar. Och just nu sitter jag med 300 kronor på banken - och ett antal tusenlappar minus på ett kreditkort. Så just nu får jag nöja mig med det jag har.

Har du hittat din plats på jorden?

Födelsedag

Märkligt nog blir man inte äldre trots att födelsedagarna kommer och går. Min kollega frågade mig häromdagen "så du känner dig inte gammal?" efter en konversation på temat. Nej, det gör jag inte. Man är inte gammal när man är 37 eller 38. Man är inte gammal när man är 50 heller. Man är gammal när man är 90. Dessutom kan jag inte vara gammal, jag har ju inte ens haft min första pojkvän. Jag är omöjligt äldre än 23. Och det står jag fast vid. Ja, jag kan sträcka mig till 25.

Mina födelsedagar har spenderats både här och där i världen. 1986 började vi åka på bilsemester i Europa, med tältet i bakluckan. Eller i takboxen, fast den tror jag kom till några år senare. Men jösses vilken bra grej det är, takbox. Och våran fick se många olika ställen. Vi hade som grej att köpa ett klistermärke på alla ställen och satte på boxen. Den var full när vi sålde den sen. Första året var vi borta i tre veckor, andra året i fem veckor, tredje året fyra veckor och sen kom vi fram till att det var perfekt. Vi brukade åka på fredagen, helgen före midsommar. Pappa tror jag brukade vara ledig för han, jag och syster packade bilen och sen åkte vi och hämtade mamma på jobbet och åkte iväg direkt. Ner genom Sverige och över Danmark över till Tyskland och sen vidare neråt. Varje år stannade vi på åtminstone en äventyrspark i Tyskland på vägen hem. De är bra på sådana där. Eller var då i alla fall. Favoriterna man minns är Europa Park och Tripsdrill. Om jag inte minns fel så var det på Tripsdrill vi kom för tidigt, innan de öppnat, men de var snälla och slog igång alla attraktioner för vår skull. Torkade av blöta stolar och lät oss åka ändå. Det är service det!

Jag minns inte var vi varit på mina födelsedagar men fram till och med 1996, som var sista året jag åkte med, så var vi nånstans i Europa. Ett år körde vi delad semester, två veckor i Spanien och två veckor med bland annat fjällvandring i norra delarna av vårt avlånga land. Det kan tänka sig att jag var hemma på födelsedagen då, jag minns inte.

För två år sen var vi nånstans mellan San Francisco och Los Angeles denna dag och förra året var jag i Mexiko. De fyra födelsedagarna före spenderades på jobbet med middag och tårta efter. Nästa år kanske jag är någonstans i Söderhavet. Året efter vet man aldrig. Men efter min ensamma semester till Mexiko förra året så känns det som att jag kan åka vartsomhelst. Måste bara spara ihop ett nytt sparkapital nu när allt är slut. Men, det löser sig.

Idag blir det middag vid Svärdsklova och sen tårtan som väntar i kylskåpet. Det går inte av för hackor det heller.

Föreläsning

Idag var jag på föreläsning. Det är ju inte varje dag det händer! Det var en gratis motivationsföreläsning med en man vid namn Manuel Knight. Från ghettot till USAs special forces har han gått och så hamnade han i Sverige. Och varför? Jo, hon heter Ann. 21 år senare har de tre barn och hans företag finns lite här och där i världen.

Han var oerhört bra som föreläsare. Jag vet egentligen inte riktigt vad målet med föreläsningen var, men det var fantastiskt roligt. Jag skrattade så tårarna rann vid flera tillfällen. Jag skrattade mer idag än igår när jag tittade på en föreställning med komikern Michael McIntyre (som jag då tänkte är den roligaste komikern).

Han berättade på ett högst underhållande sätt historier från sitt liv som skickligt knöts ihop med ämnet på bordet. Parallellen mellan att sitta skjuten och fastbunden under ett special forces-uppdrag i USA mot att dricka Fanta med dottern i baksätet på bilen känns inte uppenbar, men han lyckades briljant att få ihop den tråden. Vad är kultur? Hur passar man in? I Sverige hälsar man inte på obekanta på gatan, men på skogspromenaden, och man sticker inte ut så Manuel köper en svart bil av ett udda märke istället för en röd. Kommunikation, hur fungerar en manlig (inte nödvändigtvis en man) och en kvinnlig (inte nödvändigtvis en kvinna) hjärna och kropp? En manlig hjärna innehåller boxar och den personen pratar om en sak i taget, byter man ämne måste man byta box, vilket kan ta lite tid. En kvinnlig hjärna har en garnboll i sitt huvud och kan byta ämne i en konversation hursomhelst (oerhört förvirrande för en person med manlig hjärna). En person med manlig hjärna är mer inriktad på resultat än känsla, och en person med kvinnlig hjärna är mer inriktad på känsla än resultat. Har du en box- eller en bollhjärna?

Ja, det var verkligen en trevlig upplevelse att vara med på det här! Har du möjlighet någon gång att se honom, så GÖR DET!

Och kom ihåg: Om du vill ha majs, så plantera majs!

O-vikt-igt

Som du kanske minns så jobbade jag lite på det där med att gå ner lite i vikt i höstas. I mitten av augusti började jag hos Fia på en ISO-kurs. När jag skrev in mig hos henne så vägde jag 4 kilo mindre än jag hade gjort första januari - som jag räknar som en "startvikt". Under kursens åtta veckor gick jag ner 7 kilo och kom fram till att ISO inte är för mig. Jag körde vidare för mig själv med LCHF för att återkomma till Fia på en ytterligare kontroll i början av december. Men så hände det inte så rasande mycket mer och sen skulle jag ju åka iväg så jag avbokade tiden. Fast jag gick ner 3 kilo till och kom precis ner under nästa tiotal.

Medan jag har varit borta har jag verkligen inte tänkt på vad jag har stoppat i mig i det avseendet, att gå ner i vikt eller att hålla vikt. Grönsaker är dyrt på Barbados så ISO hade varit svårt. Samma med LCHF eftersom grädde och smör och sånt där man äter mycket av också var dyrt. Fast å andra sidan åt jag en hel del ute så i slutänden hade det kanske gått alldeles utmärkt att äta ordentligt om jag inte hade ätit ute något, men hur roligt hade det varit?! Nej, jag tänkte att jag struntar i det och så börjar jag om när jag kommer hem. I USA är det stört omöjligt att vara nyttig eftersom det landet kryllar av godsaker, som jag gillar. Glass med brownie och chokladsås, maffiga burgare med pommes, cheesecakes... Mmm! Man åker inte till USA för att banta, det är bara så.

Veckan började med lite tråkiga tankar och funderingar om framtiden, så det blev en vecka till utan någon vidare kontroll. Men nu är skåpen laddade för en ny LCHF-omgång! Med början imorgon måndag. Det kommer säkert bli något litet avsteg ibland med pasta i salladen och så, och så brukar jag äta vanlig lingonsylt till fläskpannkakan men säg för Guds skull inte det till någon LCHF-fanatiker för då blir jag nog bannlyst. Det brukar vara lite den attityden i en LCHF-grupp på Facebook så därför skriver jag sällan något där! Jag har aldrig märkt något negativt när jag har ätit något litet fel så varför vara alltför petig. Jag tror att om du går in i ett nytt mattänk med en tanke att du aldrig mer ska kunna äta något som du älskar, då blir du inte långvarig på den linjen. Nej, ät det du vill någon gång ibland, det är en ny dag imorgon. På det stora hela tycker jag att hålla på att baka med sötningsmedel och andra råvaror för att det ska bli mer lågkolhydrat än vanligt är inte min grej. Jag gjorde chokladbollar en gång men jag blev illamående och det smakade verkligen inte så gott som alla säger att det gör. Däremot kan man göra god pannacotta och glass med annan sötning än vanligt socker, märkte jag förra hösten. (Mmm, lakritspannacotta!) Något jag säkerligen kommer göra lite då och då!

Min våg är inte helt pålitlig för den har visat lite olika siffror i veckan, men om jag säger att jag har gått upp ca 7 kilo under halvåret som gått så ljuger jag inte. Och det måste jag säga är inte så farligt! Inte alls! Rent av ganska bra jobbat tycker jag, med tanke på vad som åkt ner i magen. Kanske att värmen där borta har hjälpt till på nåt sätt? Fett smälter ju i värme, tänker jag... ;-)

Så detta betyder ju då att jag fortfarande ligger ett par kilo under var jag började med Fia. Och fortfarande 7 kilo från "startvikten". Fia tyckte att jag bara skulle gå ner tio kilo då när jag var hos henne första gången, vilket skulle betyda 7 kilo nu då. Fast när jag gick på Viktväktarna för några år sen så hade de en skala för var man ska ligga för att vara på en hälsosam vikt. Och enligt det ska jag ner minst 13 kilo. Jaja, vi får väl se. Känner jag mig själv så skiter det snart till sig ändå!

Men ett första mål kan ju vara de 7 kilona så jag kommer ner på nästa tiotal!

Hemma

Jag satt väl och kämpade för att hålla mig vaken en stund till för en vecka sen nu. Började jobba i måndags, en dag och sen var det två dagar ledigt. När jag åkte till jobbet i måndags funderade jag lite på hur det skulle gå, det var ju ett tag sen sist, men när man väl står där så rullar det på som om inget hade hänt. Sen har jag kört en liten mjukstart med tre dagar ihop med min kollega (vi sågs bara på fredagarna förut, men nu kommer vi ses på torsdagarna ibland också), det har varit trevligt. Och tur att vi har varit två för det har varit fullt upp.

Om jag ska sammanfatta mitt äventyr så var det onekligen en once in a lifetime-grej. Inte kommer man väl kunna åka iväg ett halvår igen, knappast. Ja, det skulle ju vara om jag lyckas spara ihop nytt sparkapital - men jag måste nog byta jobb först, för jag tror inte jag får godkänt för tjänstledigt en gång till... Det blev kanske inte precis som jag hade tänkt mig, men när blir något någonsin det egentligen.

Några små punkter om Barbados vs Sverige:

- Något jag gillar med Barbados är att det är ett så litet land, tänk att kunna åka vartsomhelst i landet över dagen! Det är ju inte precis så i Sverige.

- Här hemma är det många som gnäller på mörkret. När jag kom dit i december gick solen ner 17.30 och i april gick den ner 18.15. Här hemma är det fortfarande inte mörkt kl 23 nu i juni, medan det i december ju blir mörkt redan tidigt på eftermiddagarna. När jag började åka bussen till stallet där i mitten av februari höll solen på att gå upp 6.30 medan den mot slutet av april var en bit ovanför träd och hus. Här är det ljust för längesen när man går upp kl 6 nu, men inte förrän bortåt 8-9 på vintern. Lite festligt egentligen. Jag har inga problem med mörker, snarare tycker jag att det är svårt att sova nu när det är så ljust hela tiden. Så jag gillade Barbados just på den punkten.

- Jag skulle nog bli galen av den där värmen året om, även om det är lite skillnad från december och juli. Hur mycket man än tycker att det är jobbigt när det är kallt och snöigt på vintern här hemma så har det ändå en viss charm, det går inte att komma undan! (Särskilt nu när jag inte är med i styrelsen längre och inte längre behöver ha ångest över snöskottningen!) Vill man ha mer sol och värme kan man ju alltid sätta sig på ett plan härifrån. Om man bor på ställen som Barbados, behöver man ens åka på semester då? Haha!

Den avslutande månadslånga semestern i USA var himla trevlig! Jag och systeryster i en hyrbil från Detroit till Denver. Det blev väl så där en 600-700 mil nånting. Men vi åkte aldrig särskilt långt, alltså inte någon dag när det kändes jobbigt långt att åka. Det är ju så klart för att vi är så smarta och bra på att lägga upp en bra rutt! När vi åkte dit hade vi bokat hotell i Ann Arbor (en bit från Detroit), i Chicago och i Denver. Sen hade vi en plan på några saker som skulle ses, annars la vi upp resan och bokade hotell längs vägen. Funkade oerhört bra och vi lyckades få ihop två gratisnätter plus en till som är kvar och väntar. Det ligger mer än jag hade önskat på ett kreditkort, men det ska väl vara snabbt avbetalat. (Särskilt med tanke på att tanken tydligen är att jag ska jobba alla helger utom imorgon nu i juni - och det är ju helgerna man tjänar bra på.) Det här med att resa på kredit har jag svårt för alltså. Köpa en tv är en sak för den har man ju kvar. Resan ligger ju bakom, känns trist att behöva betala för något som redan har varit i efterhand.

Så den där knasiga idén om att åka till Las Vegas i höst får nog läggas på framtiden. Nu ska vi - jag, mamma och syster - spara för fullt för Söderhavet 2016 (sparandet som också blev en tiodagars semester på Barbados för oss tre). Jag tänkte väl ta någon campinghelg i tältet i sommar. Har några tredagarsledigheter också där en ska spenderas nere hos min kompis Helena, hade jag tänkt. Sen får man väl vänta och se hur schemat ser ut i höst om man kan komma iväg nånstans. Förra hösten åkte jag ju till Teneriffa lördag-torsdag på bara en semesterdag. Men man får vara försiktig med att be om ledigt nu när man redan har ställt till det i ett halvår...

Jag kan än en gång konstatera att USA är ett fantastiskt land. Jag skulle gissa på att det finns alla typer av landskap och klimat i det landet. Berg, dalar, öken, strand, värme, kyla, snö, sjö, hav, flod, bäck. Och så fullt av trevliga människor. Dit skulle jag nog kunna tänka mig att flytta faktiskt.

Denver

Igår var det onsdag och vi gick runt på stan. Eller ja, vi gick till Colorado State Capitol först. När man står på det trettonde steget i trappan upp ska man vara exakt en mile (1,6 km) över havsytan. Därav kallas mycket i Denver ”mile high”, om jag har förstått det hela rätt. Sen strosade vi vidare mot 16th Street Mall. När jag hör ”mall” tänker jag på inomhus-köpcentrum, men det behöver det visst inte vara. För 16th Street Mall är en gågata som är en mile lång. Där har de bussar som går fram och tillbaka, så man behöver inte ens gå! Fast det gjorde vi, så klart. Efter att ha kommit tillbaka till hotellet hyfsat tidigt åkte vi iväg på shoppinguppdrag och besökte ett par köpcentrum. Fantastiskt väder hade vi, sol och nästan helt blå himmel, och jag var tillbaka i min Barbados-utstyrsel: shorts och t-tröja - igen. Nice!

Idag har vi varit iväg på ännu mer shoppinguppdrag, eller ja, delvis samma som igår, men även lite småsaker till oss själva att ha med hem. Det blev en tur till Boulder, trevlig stad. Det gick en gata med affärer, sen såg det ut som kontorshus och lägenheter runtomkring, som i vilken stad som helst. Gatan där affärerna låg var fin, med träd, en och annan staty, och dagen till ära höll de på att plantera sommarens blommor. Det blev en kaffe (juice för den av oss som inte dricker kaffe) på Starbucks och sen gjorde vi ett par väldigt glada när de fick vår parkeringsbiljett som hade en och en halv timme kvar. Det är så roligt att göra folk glada med så lite!

Sen åkte vi till hotellet och började försöka få ihop packningen inför imorgon. Vid fyra-tiden gick vi ner till stan och åt på Cheesecake Factory – om du ska till USA nån gång och gillar mycket mat och cheesecake så MÅSTE du gå dit! Fantastiska cheesecakes! Vi delade på en bit till efterrätt och orkade inte äta upp… Och maten är det stora portioner av, så där tar man nog generellt med sig hem. Paret bredvid tog både en del av maten och hela sina efterrätter med sig hem i en påse. Det är en sak jag gillar med det här landet, det här med doggy-bag, att ta med sig överbliven mat hem, hur vanligt och normalt, eller snarare självklart, det är.

Efter att vi var övermätta gick vi till bion och såg ”Aloha”. En ny film med Bradley Cooper, Emma Stone, Rachel McAdams och John Krasinski. Den var bra, men jag hängde inte riktigt med på allt. Det var mycket som hände, men allt inte helt klart varför. I alla fall inte för mig. Sen förstår man väl kanske inte alla militäriska termer och så vidare heller, eller Hawaiianska traditioner heller för den delen. Men helt okej film. Inget jag kommer köpa på dvd sen skulle jag tro, men jag kan tänka mig att se den igen om den går på tv eller så framöver. Jag har inte hittat den i SFs lista på kommande filmer, så jag vet inte om den kommer hem.

Och nu har vi packat klart, klockan är efter elva. Mitt flyg går vid tio imorgon bitti och Åsas vid halv sex imorgon kväll. Så hon får sysselsätta sig själv några timmar här och jag några timmar på Arlanda. Jag hade någon idé om att kanske kolla med något hotell om man kunde låna ett rum mellan 12 och 19 och fick svar att det kostar ca 700 kronor och är mellan 8 och 18. Så mycket vet jag inte om jag tycker att det är värt, så jag strosar väl runt och letar efter nån bekväm stol. Jag kommer nog vara rätt trött. Dels flyger jag hela natten, dels förlorar jag åtta timmar i tidsomställning och dels så är det ju nästan omöjligt att sova några längre stunder på flygplan. Dessutom vill man ju inte sova för det brukar ju finnas så mycket roligt att sysselsätta sig med att titta på på planet!

Och efter helgen ska man börja jobba igen. Hur ska det gå?! Jag har haft en månads semester, men jag skulle inte kalla Barbados-tiden för semester. Visserligen var det ju inte jobb på samma sätt som hemma kanske, men ändå.

Snart halv tolv, borde kanske sova. Ska väl infinna mig på flygplatsen ett par timmar innan avfärd, så borde nog åka vid sju-tiden. Fyra timmars flyg till New York, sex timmar på mig att ta shuttle till ny flygplats och vänta på nästa plan, och sen ska jag landa lite efter elva på lördag. Om det finns wifi på flygplatserna så kanske det dyker upp något inlägg under resans gång.

Steamboat Springs till Denver

Igår var vi glada att vi hade väntat med att åka till Strawberry Hot Springs. Det var inte helt molnfritt, och inte helt soligt, men nånstans däremellan. Bättre än kvällen innan. Det var ett besök väl värt pengarna! Hett tips om du ska nånstans i närheten! Vi badade i varma källor i Bozeman också, men där var det ju vanliga pooler som de lett in det naturligt varma vattnet i. Här hade de också gjort pooler, men utomhus och mycket mer naturligt. Det är säkert rätt skönt att bada där även på vintern. Det fanns inte direkt några omklädningsrum utan en tipi som man kunde gå in i. Där fanns det ett par bänkar och där kunde vem som helst gå in. När vi kom var det en mamma och hennes två döttrar som också skulle byta om, men de gick inte in samtidigt som oss. Man är rätt pryda i det här landet. Däremot var det en man som strosade in medan vi stod där inne. Så alla är inte pryda, haha! Fast det går ju att ta på sig en baddräkt utan att klä av sig allt på en gång, så det gör ju inget. Dessutom var han trevlig och pratsam.

Sen åkte vi mot Aspen. Det har man ju hört folk prata om i filmer, fast då i skidåkarsyfte. Nu är det ju inte värst mycket skidåkning på gång, men jag tyckte det kunde vara roligt att ha varit där när det ändå låg på bra avstånd från Denver, vårt slutmål. Vi stannade i Eagle och åt lunch och sen följde en fantastiskt fin väg en bit! Det var berg, dal, grönt och oerhört vackert.

Aspen visade sig vara en trevlig stad. Vi såg väl inte hela förstås, men vi gick nån kilometer till en thairestaurang och av vad vi såg gillade vi det. Kan tänka mig att det är lite mer folk på vintrarna dock! Maten var god också. Och vi lyckades få gratisdricka för tjejen bakom disken hade tydligen missat att en annan tjej blandat dricka till ett annat bord redan, så när Åsa frågade vad det var hon blandade till så sa hon att hon precis tänkt fråga om vi ville ha dem. Det var thailändsk iste. Jag är inte jätteförtjust i iste, men jag drack nog upp halva. Det var lite svårbedömd smak, sötat kallt te med mjölk i, varken jättegott eller inte gott. Men ihop med mat gick det ner. Och det var ju gratis! God curry gjorde dem också.

Idag for vi mot Denver och en del av vägen var vi uppe i snölandskapet uppe i klippiga bergen. Vackert!

Denver är slutmålet för den här resan vilket betyder att nu när vi är här så har vi bara tre nätter kvar i detta oerhört trevliga land. Vi har åkt en bra bit och sett en hel del. Det har varit väldigt trevligt! Men än är det ju inte slut. Det är tisdag idag och vi flyger hemåt på fredag. I olika plan. Jag åker på morgonen och Åsa på kvällen. Hon bokade sina biljetter ihop med bilen, och när jag skulle boka hemresan och sökte på samma flyg som hon åker med skulle det kosta 18’000 kronor och det hade jag verkligen inte lust att betala! Så istället satte jag mig och sökte och hittade biljetter över New York för 1’500 kronor styck. Visserligen måste jag byta flygplats, men det betyder ju bara att jag verkligen kan säga att jag har varit i New York på den här resan, för att bara vara på en flygplats räknas väl inte?! Jag har fem-sex timmar mellan planen så det handlar ju mest om att ta sig till shuttlen och åka till nästa flygplats, men ändå!

Vi kom fram till Denver redan vid ett-tiden, det tog bara tre timmar att åka hit. Så vi kollade upp ett shoppingcenter som har en Panda Express (de har god apelsinkyckling!). Tvåhundra affärer, stort, fint. De hade inget nöjesfält som det förra shoppingcentret vi var till (Mall of America i Minneapolis), men de hade i alla fall en sån där traditionell karusell med hästar som åker upp och ner. Vi köpte inget annat än lunchen och en bulle från Cinnabon. Sen hade jag hoppats att bada lite i utepoolen här på hotellet men den var full av löv, eller ja, full är kanske att överdriva, men istället har vi hängt på rummet. Och när vi var hungriga för middag gick vi över vägen och köpte pizza. Imorgon ska vi promenera lite i stan!

Jackson till Steamboat Springs

Igår åkte vi från Jackson och mot motellet i Green River, strax utanför Rock Springs, Wyoming. På vägen tog vi en sväng in i staterna Utah och Idaho, bara för att kunna bocka av dem på listan över stater som vi varit i. Eller Åsa är det mest som räknar. Hon har varit på ett par fler roadtrips än jag, så hursomhelst så leder hon den ligan. Rätt trist väder. Vi stannade på en Wendy's (ännu en av USA:s matkedjor - som har en helt fantastisk kycklingburgare med massa ost och jalapeños på. Vi kom fram rätt tidigt så jag hade hela sena eftermiddagen och kvällen på mig att titta på Eurovision! Mer om det längre ner...

Idag har vi haft regn, regn och lite mer regn, och så lite snö och snöblandat regn. Så idag har vi mest bara transporterat oss till Steamboat Springs, Colorado. Tanken här är att vi ska besöka Strawberry hot springs, som vi blev tipsade om av tjejen i receptionen på hotellet i Rapid City. Hon sa att hon är inte religiös men det var ett fantastiskt ställe. Fast idag på eftermiddagen när vi kom fram till hotellet var det ju så trist och regnigt, så till slut bestämde vi oss för att chansa på att det är bättre väder imorgon förmiddag och åka till de varma källorna då. Enligt Yr.no ser det inte så lovande ut, men det kan samtidigt inte bli så mycket sämre än idag! Istället blev det en tur för att hitta något att äta och sen var vi till Walmart och shoppade lite småsaker. Sen hade vi en lite märklig upplevelse på Cold Stone Creamery. Killen bakom disken verkade inte veta något om vad han skulle göra. "Jag har det i den här, är det okej?", sa han och höll upp en pappbägare. Eh, ja, säkert. Redan där började det kännas lite skumt. Han tittade sig omkring som att han inte hittade något, spanade på menyn på väggen hela tiden eftersom han inte visste vad det skulle vara i något. Sen sa han att han bara hade kolasås, fast det vi skulle dela på skulle det vara hot fudge på. Vi blev lite osäkra, Åsa var på väg att gå. Då säger han att vi kunde få det han lagt i bägaren - brownie och glass - gratis. "Ja, okej, tack, har du en sked?" sa jag. Men det hade han inte. Hmm, är inte bara det lite märkligt i en glassbar?! Men vi hade en sked i min väska i bilen, så det blev gratis efterrätt. Och för det priset var den väldigt god!

Ja, och så Eurovision då. Som tur var var Wifi:t tillräckligt bra för att streama festivalen. Tillräckligt bra, ska jag säga, det blev lite korta stopp någon gång ibland. Jag tyckte årets tema var trevligt, bygga broar. Och öppningsnumret var riktigt bra och snyggt. Alla artister upp på scenen på slutet. Och så dem där helt fantastiska små filmerna som skickats in på temat bygga broar! De första femton låtarna tyckte jag alla var bra och det har väl aldrig hänt. Oftast kommer det en dålig, en halvdan, en bra, en dålig... Ja, och så vidare. Men i år tyckte jag bara några stycken på slutet var sämre än de andra, men ingen som var jättedålig. Mina favoriter var England (den låten kan man omöjligt inte bli glad av!), Australien och så Sverige förstås. Edward af Sillén var som vanligt briljant som kommentator, och Sanna Nielsen gjorde ett bra jobb som detsamma. Hon är bra hon, Sanna. Omröstningen var så spännande! Det är roligt när det är så, ibland är det så tydligt vem som kommer vinna från början. Igår tyckte de första femton-tjugo länderna lite bättre om Ryssland (det förstår jag inte alls, den var inte så bra ju!), men Sverige låg och nosade nära bakom. Sen vände det och plötsligt var Sverige mest populärt och lyckades ju till slut vinna med sextio-nånting poäng. Så himla roligt! Jag visste att Måns låt var bra nog att vinna! Tänk att vi vann igen! Wohoo! Glädjen är total! Det bästa ögonblicket på hela kvällen var efter att programledaren sagt att det är några länder kvar men att man räknat och så dyker Måns upp i bild. Först en lite förvirrad min som ändras till en ”nej det kan inte vara sant”-min och sen världens glädjeutbrott. Helt fantastiskt! 

Så nu är det bara att vänta och se var finalen går av stapeln nästa år och se om man kan köpa sig en biljett!

Butte till Jackson

Igår åt vi en fantastisk hotellfrukost - bästa hittills om någon frågar mig. De hade ju till och med korv och "sausage patties" (pannbiff typ) som jag gillar, och omeletter, de flesta motel/hotell erbjuder toast, te/kaffe, våfflor, yoghurt, bagels, flingor/mjölk. Sen for vi från Butte och in i Yellowstone National Park. Det är ett fint ställe! Där hittar man typ alla olika slag av landskap - vatten, berg, träd, äng, snö, vattenfall och varma källor! Vilda djur, bisonoxar, älgar, rådjur, hjortar och vi såg vargar! Eller om det var prärievargar kanske, svårt att säga på avstånd. Vi åkte ut till Cody och sov på ett helt okej motell.

Idag fick vi inte lika bra frukost, men vi blev mätta i alla fall. På väg tillbaka till Yellowstone åkte vi "Chief Joseph scenic highway" och det var ett mycket bra val! Härligt storslagen natur. Tillbaka inne i nationalparken tyckte jag inte att det var lika fint och trevligt som igår. Vi åkte på bra ställen igår. Men vi gick ner till ett vattenfall och det var häftigt! Femhundra-nånting steg ner gick bra, men upp. Alla på Barbados som tyckte jag var vältränad hade fel! Fy fasen va det var jobbigt. Och lagom när träningsvärken från ridningen började bli bättre... Och sen såg vi en prärievarg på nära håll. Häftigt!

Nu är det snart dags att sova. Vi är i Jackson, Wyoming. Såg ut som en mysig liten stad när vi åkte igenom på vägen till hotellet.

Såg att Måns gick vidare igår! Håller tummarna till imorgon!! Jag kommer titta i efterhand och hoppas att Wifi på morgondagens hotell är bra nog!

Kalispell till Butte

Igår var det dags att inta westernsadeln hela dagen. Hästarna de har på ranchen går utomhus jämt, året om. Bara en eller ett par behöver täcke på vintern. De är lite extra lurviga på vintern och håller på att förlora vinterpälsen för fullt nu, så det lossnar en hel del när man borstar! Jag gillade att rida westernstyle. Sadeln jag hade på min häst var stenhård, men ändå bekväm. Konstigt! Fast efter 6 timmar i sadeln var man ändå lite mör...

Dagen började med frukost klockan åtta, ordna lunch och sen ut och fixa i ordning hästar. Jag blev tilldelad en svart häst vid namn Shadow, Åsa en röd/vit vid namn Red. Sen fanns det en Honey, Storm och Otto till de tre guiderna - ägarna Puggy och Worm, och Jason som jobbar på ranchen. Normalt skulle inte alla följa med, men de ville ut och rida en heldag så tog chansen. Melissa som också bor i huset ville följa med men fick lov att stanna hemma och vakta sin übersöta femåriga dotter Addison. Enligt uppgift ska hon vara ganska blyg med nya människor men med oss pratade hon direkt, och sen ville hon leka hela tiden, måste vara goda tecken! Ett par timmar i sadeln och sen ett lunchstopp vid en sjö. Sen tre timmar till i sadeln och vi var tillbaka på ranchen igen vid fyra. En heldag, precis som jag förväntade mig.

Man är lite lätt mör i kroppen idag. Men det har inte gjort så mycket för vi har mest suttit i bilen. Och när vi kom till hotellet på eftermiddagen hoppade vi i poolen och bubbelpoolen. Det var rätt skönt!

Vi har velat testa en kedja - det finns väldigt många kedjor av matställen i det här landet - Perkins. Här har de skyltar vid alla avfarter från större vägar skyltar med vilken mat, boende och bensinstationer som finns vid avfarten. När vi såg vår avfart fanns det en Perkins i närheten. Om det ligger på gångavstånd så kan vi ju äta middag där, sa vi. När vi kom fram till hotellet visade det sig att det låg i samma hus med ingång från hotellet och där man fick 15% rabatt om man bodde på hotellet! Snacka om bra tajming. Hur gott som helst var det också, och jag fick en hot fudge brownie sundae! Vi delade på en till efterrätt och det var tur, för den var stoooor! Vi kunde inte ens äta upp all glass och då var vi två.

Nu är det nog dags att sova snart. Imorgon åker vi mot Yellowstone! Och jag håller tummarna för Måns...

Bigfork till Kalispell

Igår lämnade vi Bigfork för att ta en sväng in i Glacier National Park. Tyvärr var inte hela vägen öppen, och det har vi fått veta idag var inte så konstigt, för de öppnar inte hela vägen förrän i juli oftast. Det fanns annars en väg genom parken och sen en vidare runt i nederkant av parken. Men vi kom 16 miles in och sen fick vi åka tillbaka. Det gjorde inte så mycket, det var fint. Sjö, skog, forsande vatten, och berg runtomkring. Vi hittade ett picknickbord vid sjön så utsikten på lunchen var det inget fel på. Kvällen spenderades på ett shoppingcenter utanför Kalispell och natten på ett motell i samma stad.

Idag har solen varit framme på en klarblå himmel! Lite moln framåt eftermiddagen, men ingen större fara på väderfronten. Och enligt damen i receptionen på hotellet i morse skulle det vara så här fint hela veckan! Vi åkte en sväng som enligt Åsas USA-karta skulle vara en fin väg, och det var den. Vi åkte igenom både Kalispell och Whitefish, båda verkar vara väldigt mysiga städer. Det blev lite lunch i en annan trevlig, lite mindre stad, Libby. Sen for vi vidare mot Marion som vår ranch skulle ligga utanför. Och det gjorde den. Första intryck är bra, även om jag tycker det känns lite mystiskt att bo i någons hus. Här finns ett ägarpar, en kompis (och hennes femåriga och högst energirika dotter) till kvinnan och så en kille som jobbar här. Man äter middag ihop, man tittar på tv framför brasan ihop, man gör typ allt ihop. Det är inga fler gäster här så vårt delade badrum är bara vårt - och det är man ju glad för när det inte finns något lås på dörren. Hästarna i hagen ser fina ut. Det ska bli spännande att prova på westernridning imorgon! Efter en heldag i sadeln kommer vi säkert vara lagom möra sen på onsdag!

Inte lika kul när man loggar in på banken och blir påmind om att man har autogiron som dras som man inte tänkt på... Jag kommer vara helt barskrapad när jag kommer hem och ligga en del på minus dessutom. Usch, sånt gillar jag inte. Jag vill göra av med pengar jag har inte såna jag inte har ännu. Som tur är får man ju lite tillbaka på skatten, men det är ju inte förrän i mitten av juni... Som tur är var jag i alla fall smart att lägga in de sista tre veckorna av detta äventyr som semester så jag får ju i alla fall lön i slutet av juni, annars hade det varit riktigt jobbigt. Sommarmånaderna brukar betyda lite mer jobb så med lite tur är jag kanske tillbaka på banan igen mot slutet av sommaren.

Nu är min dators batteri snart slut och jag borde sova!

Rapid City till Bigfork

I torsdags åkte vi genom Theodore Roosevelt national park, uppe i North Dakota. Det var ännu ett ställe med spännande landskap och vilda djur. Vi såg bisonoxar, en av dem gick precis vid sidan av vägen och mumsade gräs, lite fräckt. Och sen fanns det massor av prarie dogs och vildhästar. Sen for vi vidare mot nattens härbärge i Glendive, Montana. I motellet ingick en klassisk amerikansk diner, du vet en sån där med bord i bås, plats att sitta vid baren och köket precis innanför. Underbart! Det blev både middag och frukost där, frukosten ingick – bästa hotellfrukosten hittills!

Igår lämnade vi Glendive och for mot Bozeman. Med ett shoppingstopp för att inhandla lite bra att ha-saker och köpa en GPS eftersom surfen på kontantkortet till Åsas mobil inte funkar här uppe. Vi var framme i lagom tid för att hinna åka och bada i varma källor som fanns utanför stan. Det var ju inte så att man badade i källorna direkt utan i vattnet i pooler. En pool utomhus och åtta pooler inomhus. Det fanns varmt vatten och iskallt vatten, och allt däremellan. En kvinna i en av de varma sa att man skulle hoppa ner i det kalla vattnet i trettio sekunder fyra gånger, och så ner i det varma emellan. Det hade hjälpt henne att må bättre och en vän med fibromyalgi har mycket mindre besvär. Det skulle visst vara något med de snabba temperaturskillnaderna. Jag kom fram till att det är rätt skönt med kallt och sen varmt och tvärtom. Det skulle finnas nåt sånt där hemma!

I morse åkte vi till Montana Grizzly Encounter. Där bor björnarna Brutus, Bella, Meggie, Jake och Sheena. När vi kom dit strax efter klockan tio var lilltjejen Bella ute. Meggie och Jake skulle komma ut vid ett och Brutus och Sheena klockan fyra. Eftersom vi hade en femtimmars biltur framför oss nöjde vi oss med att åka och äta lunch och komma tillbaka till ett och sen åka vid tvåtiden. Så vi missade huvudpersonen Brutus, men björnskötare Bill skulle hälsa honom från oss. Det var ett mycket trevligt ställe! Trevliga människor som informerade oss om allt möjligt tänkbart när det gäller björnar och hade man några frågor så var det bara att fråga. På bilden ser du Jake som letar efter godsaker som skötarna gömmer åt dem innan de kommer ut.

Sen for vi norrut till motellet i Bigfork. Nu har vi kommit långt norrut, klockan är snart tio på kvällen och det är ännu inte helt mörkt ute.

Sioux Falls till Rapid City

I måndags åkte vi först in till fallen i Sioux Falls. Där kunde man strosa runt i en park runtomkring och gå upp i ett torn vid informationscentret, och köpa souvenirer förstås. Vem klarar sig utan souvenirer?! Det roliga är att det är ungefär samma saker överallt, bara lite olika logotyper tryckta på tröjorna.

Denna dag var det kallt och blåsigt så vi var inte utanför bilen så väldigt länge, innan vi åkte mot Rapid City, på andra sidan av South Dakota. Tanken var att åka hela vägen, och åka till Badlands nationalpark igår, men vädret var så himla fint och klockan inte ens fyra när vi närmade oss så vi åkte dit. Det var ett bra beslut för det var ett häftigt ställe. Onekligen värt ett besök om man är i närheten! Det är lite som Grand Canyon i miniformat, fast ändå inte. Och titta på marken? Snö!

Hotellet i Rapid City bokade vi för tre nätter så igår satte vi oss i bilen och åkte mot Mount Rushmore. På vägen åkte vi förbi en drive-through-djurpark, Bear Country, som vi hade tänkt åka till senare men vi passade på direkt. Det var rätt häftigt, även om vi inte såg så många olika djur. Det var ett par vargar, några lodjur, renar, hjortar, bisonoxar. Men så fanns det en hel massa björnar! Fina djur! Det kommer nog bli någon mer björnpark innan vi åker härifrån. Sen for vi vidare till Mount Rushmore. Ett berg som en skulptör vid namn Borglum designade ett verk med fyra ansikten. Det tog 14 år att göra klart, och en hel hög med människor jobbade på det. Nuförtiden har de byggt upp en stor parkering, museum, souvenirbutik, restaurang, café och glassbutik. Thomas Jeffersson kom tydligen med det första glassreceptet där i början på 1800talet! Det var nog inte hans glass vi åt, men god var den. Vi gjorde ett stopp i en liten by, eller vad man ska kalla det, Keystone, och åt lunch. Ett gäng företag som byggts upp bredvid varandra längs vägen. Vi hade spanat in en Subway där, men den hade inte öppnat för säsongen. Så det fick bli ett annat ställe, men det smakade gott det också. Efter maten for vi vidare ner genom Black Hills Forest, som enligt vad vi förstått skulle vara fint och det var det. Vi spanade in en hel del djur - rådjur, big horned sheep och bisonoxar. Och så en hel massa små söta djur som vi inte visste vad det var förrän idag, prairie dogs! Jättesöta små gnagare.

Idag åkte vi till Reptile Garden. Stället med den största samlingen av reptiler i hela världen, tydligen. Och så skulle det finnas en massa fina blommor också. 50000 växter läste jag nånstans, det har jag svårt att tro på, men visst fanns det några fina blommor. Och så hade dem jättesköldpaddor, lite fåglar, spindlar och insekter, och prairie dogs! Fast de hade inga ungar, det såg vi igår. Bra ställe, vi gillade det. Vi är onekligen här i rätt tid, knappt några människor nånstans. Jag antar att det är hundra gånger så mycket folk här på somrarna. Resten av dagen har vi spenderat i poolen, bubbelpoolen och framför tvn. Skön relaxardag!

Innan vi åkte hit googlade jag en del på ställen där man kan rida på tur i Montana eller Colorado, men alla ställen jag hittat hittills har kostat så hemskt mycket. Men så idag googlade jag på "bed & breakfast horse ride Montana" och hittade en ranch i norra Montana som erbjuder rum och frukost och heldagsridturer. Vi bokade två nätter med middag första och andra dagen, och heldagsritt dag två. Det ska bli så roligt!

Minneapolis till Sioux Falls

Igår gjorde vi Minneapolis. En mycket trevlig stad! Mississippi River rinner rakt igenom och det har ju en viss charm med vatten mitt i stan. Vi började med en lat morgon i sängen framför tvn och kom nog inte ut på stan förrän vid elva-tiden. Men vad gör det när man har semester! Vi började denna helt fantastiskt strålande dag med klarblå himmel med att gå till Minneapolis Sculpture Garden. En park full med en hel massa olika skulpturer. Favoriten var en stor sked med ett körsbär på, där det sprutade vatten ur skaftet på körsbäret. Den var säkert 10-15 meter lång och gissningsvis lika hög. Skulle tro att det är här de flesta bilder tas! Poppis ställe för dem som spelar Ingress också, visade det sig. Efter parken gick vi in mot stan och floden. Det känns lite som att stadscentrum och butiker håller på att få ge vika lite för galleriorna lite utanför staden. Vi gick till en galleria i stan som vi läst om i Åsas USA-bok men där var det stängt, och det har vi märkt ett par gånger nu. I Minneapolis såg vi aldrig riktigt något centrum fullt med butiker. I centrum finns ett nät av tunnlar mellan husen som jag förutsätter används mest på vintrarna. Vi gick aldrig i någon och jag tror jag såg tre personer göra det. Jag kan tycka att det känns enklare att gå ute, men kan onekligen se fördelarna när det är kallt och blåsigt!

Idag åkte vi först till Minnehaha Park, där det finns ett litet vattenfall. Rätt fin park! Sen åkte vi ut till Mall of America. Det största shoppingcentret i USA. Och det var stort! Vi var där i lite mer än fyra timmar och då var vi ändå bara inne i tiotalet affärer. Tre våningar och det kändes som att man kunde gå varvet runt och aldrig skulle komma tillbaka där man började. Mitt i var det dessutom en stor nöjespark! Med pariserhjul, zipline, bergochdalbanor och allt annat som kan tänkas finnas. Bio fanns det också, med 14 salonger. Himla häftigt köpcentrum!

Nu är vi i Sioux Falls och ska kolla in det lite mer imorgon. Men först lite sömn!

Milwaukee till Minneapolis

Igår lämnade vi Milwaukee bakom oss och åkte till Green Bay. Det var något med amerikansk fotboll där, så Åsa tyckte att vi i alla fall skulle åka igenom. Vi stannade och åt lunch och sen stannade vi på Walmart och shoppade lite bra-att-ha-saker. När vi satte oss i bilen igen var klockan nästan fyra och vi hade fem timmars resa kvar till Duluth där vi hade bokat hotell. Så vi kom inte dit förrän framåt halv tio-tiden. Vi värmde på lite mikromat och sen sov vi snart.

Slutmålet idag var Minneapolis, men vi åkte norrut i morse. Detta för att åka en bit längs Lake Superior och sen inåt landet lite och till slut ner till Minneapolis. Det blev en macka vid en liten sjö, och sen lite sen lunch i Grand Rapids. Nånstans där i lunchtid delade molnen på sig och solen kom fram. Det är lite festligt hur mycket finare allt blir i solsken, för att då inte nämna att det ju faktiskt blir lite varmare också. Snart var himlen klarblå och molnen bortblåsta. Det märktes när man kom närmare Minneapolis för höghusen tornade upp sig. Efter att vi checkat in och lagt ifrån oss våra väskor gick vi ut för att leta efter lite middag. Hittade en irländsk pub med en otroligt trevlig servitör. Jag åt nog den godaste hamburgaren hittills på den här resan och kom fram till att cider ska jag nog inte dricka här. Det är bättre hemma, där den är söt!

Imorgon ska vi utforska Minneapolis och det kan nog bli trevligt. Har en bra känsla av den här stan! Något som verkar lite roligt är att det finns ett tunnelsystem genom hela innerstan. Mer om det imorgon! Nu ska jag zappa lite på tvn och mumsa lite på innehållet i en chipspåse.

Chicago till Milwaukee

Tisdagen spenderades i Chicago. Vi promenerade in till ett Hilton-hotell där man skulle hämta biljetterna till Hop on Hop off-bussen som ingick i vårt Go Card. Efter en liten macka på Starbucks där i hotellet gick vi tillbaka till Willis Tower och åkte upp till Skydeck. På 103e våningen kan man gå ut i en glaskur och titta rakt ner på gatan, och ut över staden. Just denna dag låg molnen på rätt låg höjd så där uppe var man ovanför molnen. Det var lite häftigt! Dock gjorde det ju också att det var hyfsat kallt hela dagen. Men man får ju upp värmen när man går. När vi kommit ner i marknivå igen hoppade vi på bussen och åkte till Shedd Aquarium. Tydligen det största inomhusakvariet i världen. Det var ett trevligt ställe, många fiskar och så klart en vattenshow med delfiner, ”beluga whales” (vitval) och sjölejon. Sen hade vi tänkt åka till piren och ta en båttur på sjön, men det tyckte vi inte var mycket idé när man bara skulle ha sett ett par meter från båten, dessutom körde de säkert inte ens turen. Så vi strosade till TGI Friday’s och åt middag. Jag måste säga att jag är lite besviken där, jag åt samma sak här som jag brukar göra i Stockholm och det smakar bättre i Stockholm. Jag hade förväntat mig mer av USA! Det var väl ändå här det började?! Ja, det smakade bra igår också. Fast å andra sidan är det ju bra för det är ju närmare till Stockholm när man bor i Nyköping. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet, en nätt promenad på en timme och en kvart eller så. Totalt 32000 steg över dagen.

Idag åkte vi en sväng till ett område i Chicago som heter Andersonville. Det ska vara ett svenskområde. Det handlade om det i en fråga i ”På spåret” i höstas och då sa vi direkt att dit måste vi åka! Visst, det var väl ett trevligt område, men så speciellt var det inte. Det fanns en Svea Restaurang, ett svenskt bageri (med försäljning av finska pinnar, bondkakor, kanelbullar i blandning med glaserade kakor och välfyllda cupcakes), ett svensk-amerikanskt museum och en och annan flagga. Vi satte oss i bilen och åkte till Milwaukee. Checkade in på hotellet och gick ner mot stan. Den första känslan var att det här är inte en lika trevlig stad som Chicago, och den höll i sig. Svårt att säga varför egentligen. Var kommer den där känslan från? Hur kommer det sig att man får den där känslan av att man gillar eller inte direkt när man egentligen inte har sett något av stan än? Hursomhelst, vi hamnade på irländsk pub och åt middag, sen gick vi hemåt och då hamnade vi plötsligt i ett jättemysigt område på Brady Street. Så det fanns något bra här också (ja förresten, servitören på puben var ju snygg också).

Imorgon ska vi åka vidare, vart vet vi inte än. Vi får kolla in kartan imorgon bitti och lägga upp en strategi. Nästa bestämda tid är att vi har hotell bokat i Denver i tre nätter från den 26e maj.

30110 steg

Idag har vi sett oss om en hel del i Chicago. Trevlig stad, värd ett besök. Vi gav oss av till fots lite före tio och var tillbaka vid nio. Elva timmar blev 30110 steg. Inte helt fel, men det känns i fötter och ben nu!

Det finns ett antal olika kort man kan köpa här, kort som ger tillgång till olika attraktioner. Vi köpte ett varsitt två-dagars Go Card. Med det har man närmare 30 attraktioner – och man kan gå båda dagarna om man vill. Vi inledde med 360 Chicago som bjuder på utsikt över stan i alla riktningar. Sen blev det lunch på Cheesecake Factory, som praktiskt nog låg i samma hus. Cheesecake Factory är ett måste om man ska till USA! När magarna var fyllda till bredden och lite till gick vi ner mot piren och hoppade på en båt för att åka på en tur på floden och titta på arkitekturen runt om i stan. Trevligt! 75 minuter senare gick vi ner till piren för att ta en tur i pariserhjulet. Vi kunde åka fem gånger, men vi nöjde oss med två. Imorgon kan vi åka fem gånger till om vi vill! På vägen tillbaka till hotellet blev det ett besök i ett par affärer, bland annat en Disney-affär, och så köpte vi en varsin sundae från en snygg och trevlig kille på Baskin Robbins. Det som jag gillar med USA är att här kan de det här med topping och glasyr. Det är ju så futtigt lite jämt hemma i Sverige. Här får man rejält, precis som det ska vara! :-)

Imorgon hoppar vi nog på ”The El”, Chicagos tåg, bara för att ha åkt med det också. Och för att spara lite på fötterna som säkert kommer göra lite ont imorgon!

USA-semestern har börjat

I fredags var det dags att åka från Barbados. Jenni kom och hämtade mig lite efter tolv. Hon bor visst bara en bit från flygplatsen och åkte nästan ändå förbi Speightstown, så det passade bra med att hon fixade skjutsen. Jag kom till flygplatsen två timmar innan flyget gick och det visade sig vara perfekt. Ingen kö i incheckningen, ingen kö genom säkerhetskontroll. Väl inne hade jag en halvtimme att äta lite lunch och sen ta mig till gaten. Fem och en halv timmes flight till Toronto. Shuttle till hotellet och sen kunde jag njuta i en executive suite på ett Hilton-hotell vid flygplatsen. Trevligt hotell! 750 kr betalade jag. Jag kanske blev uppgraderad för att jag bokade för bortåt ett halvår sen, vad vet jag, men det känns som att sviten borde ha kostat mer.

Flyget vidare till Detroit gick inte förrän halv ett igår och det visade sig vara ett litet plan, arton passagerare, lite kul! Något skakigt på vägen upp, och ner, men smooth sailing där uppe. Och den bästa landningen ever. Väl framme visade det sig att jag precis missat bussen till Ann Arbor där Åsa befann sig och hotell var bokat. Anledningen till den här semestern är att Åsa skulle vara med på sin värddotters (sedan hon var au-pair 2001) college graduation igår och hon gick på universitetet där i Ann Arbor. Innan nästa buss gick hade Åsa hunnit hämta upp mig på flygplatsen och kört tillbaka till hotellet. På kvällen var det middag med ett gäng vänner till Elisabeth, och hela deras familjer = en massa människor i en restaurang, med plockmat och pyttesmå tallrikar. Vi var där i en halvtimme innan vi promenerade tillbaka till hotellet igen. Det blev nog en mils promenad och Ann Arbor visade sig vara en trevlig stad. Gatorna i bostadsområdena kändes hemtrevliga och påminde om ”Blommor av stål” (en av mina favoritfilmer med Julia Roberts, Dolly Parton med flera).

I morse lämnade vi Ann Arbor och åkte mot Chicago. Det blev lunch på Denny’s och ett stopp på Walmart för att shoppa lite bra att ha-saker. Vi stannade och var ner på en strand en sväng, och kände på vattnet. Låt mig säga att Lake Michigan är rätt många grader kallare än Karibiska havet just nu. Det var nog inte mer än 15-16 grader, så där så att fötterna domnar bort efter en stund.

Imorgon blir det nog en tur ut på vattnet på båttur. Och det kanske blir lite som i en annan av mina favoritfilmer, ”Min bäste väns bröllop”. :-) Men först ska jag nog sova lite. God natt!

En natt

Torsdag är det idag. Eller ja, i skrivande stund 40 minuter kvar av torsdagen. Snart är det fredagen den första maj och då åker jag härifrån.

I morse gick jag upp vid sju. Elis första ord när jag kom ner, efter ”Hanna!”, var att han ville se hundvalpar. Jaja, visst. Frukost och så åkte dem. Jag gick till bussen vid åtta och kom in till Bridgetown lite före nio. Följde direktionerna på Maps i mobilen (hur hittade man nånstans innan det kom till?!) och kom fram till Agapey Chocolate factory. Agapey betyder för övrigt kärlek på grekiska. Där fick man prova kakaobönor, olika typer av choklad, se hur choklad blir till. Sen kunde man ju köpa choklad också, men eftersom jag inte skulle hem efter så tyckte jag det var dumt.

Ett samtal över datanätet med syster och mamma, lite problematiskt att höra allt som sades eftersom jag gick längs trafikerade vägar, men tror det som skulle sägas blev sagt. De sover på Arlanda i natt, ja de går nog upp snart. Tror Åsa sa att det var vid nio hon skulle flyga. Jag gick till busstationen och hoppade på en buss mot Kendal. Höll koll på Maps, igen, och hoppade av efter nån halvtimme eller så. Och sen gick jag ett par, tre kilometer till Sunbury Plantation House. Ett ca 300 år gammalt sockerplantagehus. Åt lite buffélunch, som var dyrare än den var värd. 58 dollar med en rum punsch. Jikes! Men det är ju sista dagen. En tur i huset kostade 20 dollar och tjejen som visade runt verkade tämligen ointresserad och allt gick på rutin, kändes stressat, inte särskilt mycket tid att se sig om liksom. Förutom i källaren där man blev lämnad i fred att titta på en hel massa olika saker, bland annat gamla hästkärror. Köpte en flaska vatten – 5 dollar!! – som smakade som att det var upptappat direkt ur en swimmingpool. Vid tre stod jag utanför och inväntade en buss mot Oistins. Väl där insåg jag att jag ju skulle hinna hem en sväng innan middag med Michelle och Joseph. Duschen lockade, det var varmt idag. Men bussen tog så lång tid. Och på vägen dog min telefon. Fast när jag väl hade stressat mig hem, duschat, stressat ut till bussen för att åka till Holetown och möta upp Michelle fick jag ju ändå stå där och vänta en halvtimme! :-)

Vi åkte till ett ställe som hette Wendy’s och där hade de bra och billig mat. Båda våra tallrikar gick på 42 dollar. Mindre än min lunch! Josephs telefon hade visst också dött nånstans där i planeringen så han dök upp efter maten och vi åkte till Surfside i Holetown, en bar precis på stranden, och tog en drink. Eller jag tog en drink, hör och häpna, de andra drack vatten. Trevlig kille det där. Han sa något om att han skulle komma till flygplatsen imorgon och fria. Så det ser jag fram emot! Jag kan nog övertalas att komma tillbaka, men jag ska till USA först!

Sen när jag kom hem fick jag en kram av Sadé’s kompis Ajani som sa att det har varit trevligt att hänga lite med mig och att jag var en … vad sa han? ”Sweet person”. Ja, något sånt trevligt.

Herregud, prat om frierier och romanser (fasen att det skulle komma på tal först på sista dagen…), och annat trevligt, sånt får jag aldrig höra från killar hemma i Sverige. Det här kanske är landet för mig ändå… Och även om det skulle vara på skämt så betyder det ändå så jäkla mycket för mig att höra att någon trots allt ändå säger sånt om mig, om du förstår. Säkert inte, om du inte som jag har varit ensam hela livet. För mig är det liksom höjdpunkten på veckan (månaden, året) när jag får en kram av någon. Tänk om någon skulle komma fram och ge mig en kyss också, då skulle lyckan vara total. Mmm.

Och nu har det gått över till fredag. Jag ska få skjuts av trevliga Jenni till flygplatsen senare idag. Hon kommer där vid tolvtiden. Flyget går kvart i tre. Först ska jag sova lite. Och packa väskan efter frukost.

Två nätter

Onsdag var det här. Snart torsdag. I morse tog jag mig ut till bussen vid niotiden och for in till Bridgetown med strand-packad väska. Först gick jag in på en affär för att köpa en cola och kom ut med en t-tröja som det stod Barbados på också. Oops! Sen blev det en heldag på Boatyard.

Aldrig har det hänt förut men idag två gånger. Jag kommer upp från havet och någon har tagit min stol i besittning. Första gången satt det fyra spansktalande människor på den. Och andra gången höll en anställd på att sätta upp parasoll och hade lagt handdukar på min stol. Hallå, jag hade ju lagt min keps på så att det skulle synas att den var upptagen!

Jag råkade visst köpa en klänning som det står Barbados och är lite palmer och så på också idag. Oops. Det är tydligen nu dem där pengarna som jag inte har gjort av med ännu ryker!

Jag hade tänkt gå på bio ikväll, men kom fram till att jag lika bra kunde åka hem och tvätta det sista. Och träffa Petra som ska vara här på semester i åtta dagar. Och Eli var fortfarande vaken och det första han sa när jag kom in var "Jag vill se hundvalpar"! Vi har tittat på lite klipp på Youtube på sistone. Inte alltid hundvalpar dock. Igår var det bland annat än animerad låt om vad fingrarna kallas, den var lite rolig, riktad till barn i hans ålder. Han tittade med spänning och nånstans i mitten så vände han på sin egen hand och tittade på sina fingrar, och sen i slutet skulle man sjunga med och peka med pekringret och vicka på lillfingret och så och då hängde han med. Han är ju för söt alltså.

Imorgon ska jag åka med bussen där vid åttasnåret så det är nog lika bra att jag går och lägger mig nu! Det blir en heldag imorgon!

Tre nätter

Tre nätter kvar på den här ön nu. Jag har jobbat sista dagen i stallet idag. Imorgon blir det stranden – the Boatyard, så klart – och bio i Holetown. På torsdag tänkte jag åka på tur, mer om det på torsdag, och avsluta med supergod fisk i Oistins.

Det finns saker och människor jag kommer sakna. Stränderna, havet. De gula bussarna med hög musik (den ena högre än andra), vinddrag och inte att förglömma den fantastiska utsikten de bjuder på. Och hästar och hundar förstås. Söta lilla Skrållan och Rosita. Gosiga Lucian! Ojoj, vilken härlig gestalt det är. Blir tårögd när jag tänker på hans buffande när han vill ha uppmärksamhet och hur han sträcker sig efter vattenhinken när man fyller på vatten. Ungefär som att vattnet smakar godare i den hinken än hans egen, eller för all del ur kupade händer eller direkt från slangen. Och gulliga Ronja. Och så den charmige Topiado som puttar lite på en när man står tillräckligt nära men inte ägnar tiden åt honom.

Den senaste tiden har det blivit varmare här. Helena som tar lektioner i stallet ett par gånger i veckan sa igår att hon har till och med börjat slå på luftkonditioneringen hemma, och det brukar hon inte behöva så här års. Jag tog en dusch mellan stall och tur till bion igår, där vid tre-tiden, och när jag väl kom promenerandes ner till bussterminalen här i Speightstown så var jag typ genomsvettig igen. Så inte stor idé att duscha egentligen! På kvällar och nätter är det lagom temperatur. Långt ifrån att man fryser, men det är inte jobbigt varmt heller. Kan det vara ungefär som en genomsnittlig sommardag i skuggan hemma i temperatur kanske, nåt sånt skulle jag tro.

Jag var alltså på bio igår. ”The Age of Adaline”. En mycket bra film som jag varmt kan rekommendera! Handlar om en kvinna, Adaline, som föds i början av 1900-talet. Hon råkar ut för en grej som på något märkligt vis får tiden att stanna för henne, hon åldras inte utan fortsätter vara samma ålder. Så år 2014 träffar hon en man… Det är en vackert filmad film med vackra vyer och platser. Hon som spelar Adaline är vacker som en sommardag och han som spelar mannen hon träffar är ju så klart också en riktig snygging – ingen av dem har jag sett tidigare, vad jag vet. Den här kommer jag vilja se igen!

Jag har börjat packa lite. Inte för att jag är sån som måste packa flera dagar innan utan för att imorgon kommer en svensk tjej som ska bo i ”mitt” rum, så jag flyttar in i Elis rum igen. Där jag bodde de första två veckorna här.

Jag var med om en sån lustig grej häromdagen. Eller ja, så lustig kanske den inte var. Men hursomhelst. Jag satt på trappen, som så många gånger förr (det är så skönt med vinddraget) och så kände jag något som rörde sig på mina tår. Du vet den där känslan när en spindel går på en dök upp och jag slängde med foten och ser en liten ödla pila iväg. Jag var in en sväng och kom ut och satte mig igen och hade glömt bort det där. Så rör sig något igen! Samma sak! Va märkligt! De kommer inte nära i vanliga fall och flyttar man en hand mot dem så springer de iväg. Så nu sitter jag här ute och ser mig omkring lite… Hehe! De är ju små och säkert helt ofarliga, men ändå!

Knappt fem dygn kvar

Igår var det dinner party här i huset. Det var jag, Naomi, Michelle, Sadé och tre kompisar till henne. De båda tjejerna satt i början och sa att de var på diet och inte skulle äta vitlöksbröd, men när väl desserterna kom fram då spelade det ingen roll längre. Hehe. De var helt sålda på min glass och Nutellacheesecaken. "Marry me!" sa Ashlee till och med! Personligen hade jag kanske börjat laga maten tidigare så att det hade varit klart och kunde ätas lite tidigare, mest för att jag var så hungrig! Det är praktiskt att vara ansvarig för efterrätterna i det läget, de gör man ju oftast i förväg. Efter maten pratades det om att spela spel, sen diskade jag lite och plötsligt skulle alla åka hem. Det är lite festligt att se olikheter. Här satt dessa människor och pratade om marijuana och alkohol och berättade än den ena, än den andra historien. Och sen skrattade dem gott när de fick veta att i Sverige kör man inte bil ens efter en öl. Egentligen är det lika olagligt i det här landet som i Sverige, men skillnaden är att här kan ingen tvinga dig att testa alkoholhalten, i Sverige har du ju inget val.

Idag har varit en bra dag. Den började med att Sadé kom ner och undrade varför jag hade stallkläderna på mig. Ja exakt så sa hon kanske inte. Meddelandet att det inte var någon ritt idag på morgonen hade bara inte nått mig. Hon och Eli åkte iväg till stallet ändå och jag skulle promenera till affären. Medan jag satt vid köksbordet hörde jag att det rann vatten på övervåningen. Visade sig att det rann ut vatten på golvet på toaletten i Sadés sovrum. Oops, tur att inte jag också åkte iväg, då hade vi kanske kommit hem till en swimmingpool i vardagsrummet!

Det var en trevlig stämning i luften tyckte jag när jag strosade ner mot stan. Alla jag mötte var glada och hälsade med ett leende. Medryckande musik strömmade ut från alla kyrkor, det finns ett antal i det här landet, så till och med jag fick nästan lust att gå i kyrkan. Väl nere på stan blev jag varse att Jordans inte har öppet på söndagar. En kille på cykel sa att det finns en annan affär och dirigerade. Där hade jag inte varit förut, men gått förbi. Mindre men inte något direkt dyrare, och jag tror till och med vattenflaskan var lite billigare. Sen blev det bullbak så det stod härligan till. Någon hade önskat att jag skulle baka fler bullar innan jag åkte.

Sen tyckte jag att jag skulle hinna med ett besök till i den fina biografen i Holetown och det fick bli Mall Cop 2, som jag ändå tyckte såg rätt okej ut i trailern. Visade sig dock vara en sån där med fånig, överdriven humor som jag bara tycker är jobbig. I trailern har de vinklat det som att han får jobb i Las Vegas, ett par repliker och bilder där som inte är med i filmen. I filmen ska han på nån konferens och dottern blir kidnappad av skurkar som försöker råna hotellet. Slutet tyckte jag först var lite roligt, han får syn på en snygg tjej till häst, men de lyckades skruva till det också tyvärr.

Medan jag väntade på bussen hem kom en kille och satte sig bredvid på hållplatsen. Han sa att han hade sett mig på Oistins-bussen flera gånger, att jag alltid var ensam, verkade vara en trevlig tjej och att han hade tänkt hälsa tidigare. Steve hette han. Faktiskt sannolikt i min egen ålder. Såg väl helt okej ut, fast jag tror att han kan ha varit lite hög på nåt som kommer i cigarettform eller kanske alkohol. Min instinkt är att hitta ett sätt att komma undan, eftersom jag tycker den där typen av konversation är jobbig. Vilket inte går något vidare ihop med att man ju helst skulle vilja hitta någon form av kärlek, jag vet. Det kom en buss i rättan tid.

Imorgon blir det stallet på förmiddagen och sen åker jag nog till den andra bion och spanar in ”Age of Adaline”. Det kommer en film med Russell Crowe på onsdag, så det kanske blir en tur till då. Jag tror jag skulle kunna vara ledig onsdag och torsdag och då blir det en stranddag och en utflyktsdag. Sen är det fredag och då åker jag härifrån!

Två bokrecensioner och ritt

Den senaste boken jag recenserat här läste jag ut den tionde och skrev recension om den tolfte. Jag minns inte när jag började på nästa bok, men klart är att det tog inte mer än tio dagar att läsa ut den för det gjorde jag igår. Så här kommer recension om den:

3096 dagar – Natasha Kampusch

Handlar om hennes tid som frihetsberövad i en källarhåla bara ett stenkast ifrån hennes hem. Hon blev inlyft i en minibuss på väg till skolan en dag i mars 1998 och hölls fången i 3096 dagar innan hon lyckades rymma i augusti 2006. Att en människa kan bestämma att man får göra så mot en annan människa är obegripligt! Hon utsattes för mindre sexuella trakasserier, som hon kallar det och vill inte gå in mer på det, i princip daglig misshandel och fick ibland klara sig på mycket lite mat. Läskigt också med hennes kommentarer om medias reaktion och även om hur hon togs om hand av polisen precis efter att hon tagit sig fri. Idag när jag gick hem från bussen på eftermiddagen fick jag en sån stark lust att läsa kapitlet där hon tog sig från Wolfgang Priklopil igen. Det var liksom så skönt att komma fram till det efter att ha läst så mycket om eländet hon utsattes för. En grym bok på många sätt, men intressant och spännande.

Men sen, vet du vad?! Jag har läst en hel bok idag! Tre och en halv timme tog det. Wohoo! 190 sidor, visserligen med rätt stor stil, ett par tomma sidor och kanske tiotalet bilder, men ändå! Så här kommer en recension till:

Jag njuter så länge jag varar – Erik Ståhl

Erik lider av en sjukdom som gör att han får blödningar och värk. Han har ett väldigt lågt antal trombycyter, blodplättar, som annars slår sig samman och liksom bildar ett nät över ett sår så att det slutar blöda (om jag har förstått det rätt). Jag har för mig att han har skrivit att han har ett trombocytvärde på 10-20. Jag ger trombocyter hemma ibland och jag har för mig att mitt värde var 290. Under sin barndom spenderade han omkring 100 av årets dagar på sjukhus. Jag följer honom på Facebook, han skriver mycket bra och vettigt där i sina inlägg. Han brukar omnämnas ibland av blodgivningen också. Han får idag en behandling varannan vecka med bland annat trombocyter från 1500 givare, har jag för mig att jag har läst. Han ger föreläsningar om att njuta så länge man varar, jag skulle kunna tänka mig att gå på en sådan någon gång, jag har sett många positiva kommentarer om dem. Boken är en inblick i hans vardag, med lite tillbakablickar på hur det var blandat med hur det är idag. Eftersom han spenderade mycket tid på sjukhus och då på canceravdelningen – även om det inte var cancer han hade så var det där han kunde få bäst vård – så fick han många vänner där, och många av dem är döda. Det blev en del ledsam, en del glad och på det stora hela helt okej läsning. Ingen bok jag kommer läsa igen, fast jag skulle nog inte sätta mig och läsa någon annan bok igen heller för den delen. Den förra gav jag till Michelle, hon ska nog få den här med.

Fick hänga med på ritten i morse. Det var sex stycken nybörjare som skulle komma så Sadé tyckte att hon behövde hjälp. Jag var inte till så stor hjälp, jag inte vet hur man ska göra i olika situationer. Jag har varit med på ritten, jag tror att det är, 8 gånger nu, och på dessa gånger är det en häst som rullat sig i sanden och då tänkte väl inte jag på hur den personen kom upp igen. Det är två hästar som gillar att rulla sig i sanden, Shandy som jag red på och Topiado. Någon enstaka gång kan en tredje, Zeubs, få för sig att göra det också, men sällan. Jag själv tycker det är tillräckligt att försöka hålla igång Shandy så hon inte ska få för sig något, inte helt förtjust i idén att behöva skutta av i ett sånt tillfälle, och så skulle jag dessutom försöka hålla koll på Topiado också. Vilket jag ju så klart misslyckades med för han dök. Jag hann precis vända mig om när vi skulle gå vidare så märkte jag att grimskaftet jag höll i försvann och när jag vände mig om hade killen redan hunnit hoppa av. Lite senare dök Zeubs ner i sanden också, och Lucia var på väg även hon. Herregud, hon brukar aldrig göra det annars. Men alla andra gör ju det så då gör väl jag det också, tänkte väl hon! (Fascinerades idag över att jag tror att vi har gått olika vägar varje gång så det är tur att jag inte förväntas hitta, med mitt dåliga lokalsinne.)

Eli satt med mig på trappen en stund och jag läste högt ur Eriks bok. Inte direkt läsning för en treåring, men han förstår ju ändå inte. Han satt och lyssnade i säkert en kvart. Sen sa han att han ville se något roligt i min mobil. Men jag har inget roligt i min mobil. Men jag vill se valpar, sa han. Vi har tittat på lite klipp på söta valpar på Youtube. Lilla gullet! Så det fick bli några klipp till idag. Sen fick jag läsa ut boken i skenet av mobillampan för då hade det blivit mörkt.

Nu går vi ner på ensiffriga antal dagar kvar. 9. Inte för att jag räknar eller så. Imorgon är jag ledig och tillåter vädret blir det stranden, och kanske bio, annars tar jag nog en dagsutflykt till Sunbury Plantation House.