169 visningar på senaste inlägget. Det blir onekligen svårt att toppa. Jag har inga fler halvnakna bilder att lägga ut. Det är ändå falsk marknadsföring för jag ser inte ut som på den bilden nu. Minst 15 kilo plus. Men jäklar vilken bra bild det blev. Det är inte ofta jag gillar bilder på mig själv.
När det gäller killar, sex och romantik så är nog egentligen mitt största problem - förutom att jag inte är särskilt nöjd med hur jag ser ut - det faktum att jag har svårt att tänka mig att någon skulle kunna vilja ha mig. De killar jag nämnde i tidigare inlägg, som jag varit "geografiskt nära", var uppenbarligen bara ute efter sex och när de inte fick det de ville ha på det sätt de ville ha det så försvann de. Eller så var de alkoholpåverkade och inte alls lika intresserade som nyktra. Så historien hjälper inte precis till att övertyga mig. Killarna på Barbados? Ja, jo, men där är det nästintill ett yrke att hitta en rik kvinna som kan ta med sig killen hem och försörja honom. Så de stötte säkert bara på mig för att jag är vit och potentiellt rik. Så hur mycket jag än vill så kan jag liksom inte bringa mig till att säga till någon att jag gillar honom, för varför i hela friden skulle han vara intresserad?
Och hur i hela friden ska man då kunna hitta någon kärlek? Han kommer sannolikt inte komma och ringa på min dörr självmant. Och han kommer ju inte bara dyka upp så länge jag ligger hemma i soffan och tittar på film heller för den delen. Så det är nog som en ny bekant säger, jag borde "shake things up". Men hur? Byta till ett annat gym? (Som om jag är särskilt aktiv på ett gym...) Flytta till en ny stad? Skaffa en ny hobby? Gå en kurs i nåt?
Jag ser smala killar gå hand i hand med tjocka tjejer hela tiden, och jag tänker vad är det då för fel på mig? Att jag tyckt att jag är tjock har alltid varit min last. Egentligen är jag väl inte det. Men tittar man på Viktväktarnas skala (åtminstone den de körde med för 14 år sen) så väger jag ca 15 kilo över vad som ska vara hälsosamt. Medan Fia som jag gick hos förra året tyckte inte jag skulle gå ner mer än 10. Men så har man kollegor som påstår sig vara tjocka som väger sådär 25-30 kilo mindre och då blir man lite lätt deprimerad. Men hur mycket jag än är missnöjd med hur jag ser ut så är det ändå så himla svårt att bringa mig till att skärpa mig med att äta rätt och att träna. Varför ska det vara så himla svårt för? Man ser sig själv i spegeln och gillar inte vad man ser och sen sätter man sig i soffan och äter ostbågar. What?! Why?!
Sen har man det där med tankarna om vad som händer när man väl ska ut på dejt. Kraven på att hålla konversationen igång, komma på saker att prata om. Min hjärna som typ slutar fungera ibland. Jag har fått beröm en gång för att jag kom som jag var, inte gjorde mig till, utan var mig själv liksom. Det gillade han. Men det kanske inte du gillar? Jag kommer inte börja sminka mig för din skull, men däremot kanske jag plöjer genom garderoben för att hitta det som trots allt ser bäst ut. Jeans, jympaskor och topp, blir det bra?
På film skuttar folk nästan alltid raka vägen ner i sänghalmen. Och då kommer vi osökt in på sex. Vad ska jag säga om det? Hur är det i verkligheten? Ska man hoppa i säng direkt? Om man inte vill? Ännu mera krav. Av det jag har sett är det, som tur är, inget jag saknar. Men potentialen finns. Jag är bara inte intresserad av att hoppa i säng med vem som helst bara för att, då kan det lika bra vara som det är. Bara tanken gör mig nervös. Ännu mera krav.
Men åh, kyssar. Tio år sen, vet inte om jag minns hur, men åh... Där har jag också fått beröm, för övrigt. Just saying.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar