Födelsedag

Märkligt nog blir man inte äldre trots att födelsedagarna kommer och går. Min kollega frågade mig häromdagen "så du känner dig inte gammal?" efter en konversation på temat. Nej, det gör jag inte. Man är inte gammal när man är 37 eller 38. Man är inte gammal när man är 50 heller. Man är gammal när man är 90. Dessutom kan jag inte vara gammal, jag har ju inte ens haft min första pojkvän. Jag är omöjligt äldre än 23. Och det står jag fast vid. Ja, jag kan sträcka mig till 25.

Mina födelsedagar har spenderats både här och där i världen. 1986 började vi åka på bilsemester i Europa, med tältet i bakluckan. Eller i takboxen, fast den tror jag kom till några år senare. Men jösses vilken bra grej det är, takbox. Och våran fick se många olika ställen. Vi hade som grej att köpa ett klistermärke på alla ställen och satte på boxen. Den var full när vi sålde den sen. Första året var vi borta i tre veckor, andra året i fem veckor, tredje året fyra veckor och sen kom vi fram till att det var perfekt. Vi brukade åka på fredagen, helgen före midsommar. Pappa tror jag brukade vara ledig för han, jag och syster packade bilen och sen åkte vi och hämtade mamma på jobbet och åkte iväg direkt. Ner genom Sverige och över Danmark över till Tyskland och sen vidare neråt. Varje år stannade vi på åtminstone en äventyrspark i Tyskland på vägen hem. De är bra på sådana där. Eller var då i alla fall. Favoriterna man minns är Europa Park och Tripsdrill. Om jag inte minns fel så var det på Tripsdrill vi kom för tidigt, innan de öppnat, men de var snälla och slog igång alla attraktioner för vår skull. Torkade av blöta stolar och lät oss åka ändå. Det är service det!

Jag minns inte var vi varit på mina födelsedagar men fram till och med 1996, som var sista året jag åkte med, så var vi nånstans i Europa. Ett år körde vi delad semester, två veckor i Spanien och två veckor med bland annat fjällvandring i norra delarna av vårt avlånga land. Det kan tänka sig att jag var hemma på födelsedagen då, jag minns inte.

För två år sen var vi nånstans mellan San Francisco och Los Angeles denna dag och förra året var jag i Mexiko. De fyra födelsedagarna före spenderades på jobbet med middag och tårta efter. Nästa år kanske jag är någonstans i Söderhavet. Året efter vet man aldrig. Men efter min ensamma semester till Mexiko förra året så känns det som att jag kan åka vartsomhelst. Måste bara spara ihop ett nytt sparkapital nu när allt är slut. Men, det löser sig.

Idag blir det middag vid Svärdsklova och sen tårtan som väntar i kylskåpet. Det går inte av för hackor det heller.