Pappa kom med en annons från DN där det stod att de sökte bagare/konditor till en amerikansk lyxkryssare. Jag tänkte att jag kunde ju söka i alla fall. Att jag skulle få det trodde jag ju inte. Jag jobbade den dagen det var intervjuer så jag kunde inte åka dit. Men kontaktpersonen ringde mig och vi pratade i kanske fem-tio minuter. Några dagar senare ringde han som skulle vara kökschef och vi pratade i tio minuter. Ytterligare några dagar senare hade jag ett meddelande från kontaktpersonen att de ville ha mig i sitt team.
Båten var en lyxkryssare med som mest 114 passagerare. Vi började med en kryssning i Medelhavet, sen gick vi utan passagerare över Atlanten, tog ungefär en månad, sex tiodagars-kryssningar från Ushuaia (Argentina) till Antarktis, ett par veckor utan passagerare upp till Brasilien och sen en kryssning där. 3½ månad. Vi inledde med knappt två veckor, har jag för mig, i Grekland med sjösäkerhetskurs. Så totalt var jag borta i fyra månader.
Det var en underbar upplevelse på det stora hela. Jag var sjösjuk då och då, men för det mesta var det lugna vatten. Även Drake's Passage (passagen mellan Argentina och Antarktis) var spegelblank ett par gånger, det hade vår svenske kapten aldrig tidigare sett, och han hade innan vi kom ner dit sagt att det är minst 5-10 meter höga vågor. Så man var ju lagom skraj när man väl kom dit. Men som sagt, två av våra tolv passager var det spegelblankt. Några gungade det ganska rejält, ibland flög porslinet i köket. Jag kom på att åksjukeplåster bakom örat tog bort allt vad sjösjuka heter, det var fantastiskt! Minns en gång när jag satt i personalmatsalen och åt frukost. Jag fick hålla i både glas och macka och spjärna emot en del med benen. Där satt jag och tittade ut på enorma vågor som for utanför fönstret och mådde som en kung. Underbart. Fick dock höra några historier om dem där plåstren. Bland annat om en dam som mitt ute på havet packat sina saker och sagt att "nu får ni ringa en taxi för nu ska jag åka hem".
Antarktis var fantastiskt. Jag gick bara av båten fyra gånger. Men man stod ju på däck och såg ut över vidderna, och fotograferade. Vädret var strålande under våra första kryssningar, sen blev det sämre och sämre. Det var ju högsommar när vi kom dit vid jul. Ska man åka dit bör man nog göra det i december eller januari. Bort i februari var det molnigt, blåsigt och kallare. Isberg, pingviner, valar, albatrosser och späckhuggare. De sistnämnda såg jag bara en gång men det var sjukt häftigt.
Helt klart är i alla fall att Antarktis är den vackraste platsen på jorden. När solen skiner! Det är en nästan sjuk tanke att tänka att jag har varit där.
Det var lite komiskt. Jag åkte i november. Sommaren före var jag i Norge och då åkte vi på valsafari. Ett par månader senare står jag på däck på en båt, där jag får betalt för att vara, och ser valar flåsa och dyka var och varannan dag. Eller det är nog en överdrift, jag såg inte så många, men du förstår hur jag tänker.
PS. Jag har tagit några av dessa bilder själv, de andra är tagna av naturalisterna på båten. De som kan allt om naturlivet och djuren och som hade lite längre objektiv på sina kameror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar