Det börjar bra. Vi rider runt i ridhuset lite på egen hand. Men så i ett hörn bestämmer sig Roulette för att vända och gå åt andra hållet. I trav går det rätt fort. Jag hinner inte märka att hon går åt fel håll förrän jag flyger in i väggen och dimper ner på golvet. De vuxna kommer springande och en av dem vänder på mig. Det gör inte särskilt ont precis då, men snart så. Aj aj aj. Hon tror att jag kanske har en axel som är ur led. Ambulanspersonalen får jobba länge bara med att få upp mig på båren. Det gjorde ont så fort de försökte lyfta mig.
Vi kommer till sjukhuset i Gimo. Där får jag smärtstillande. Tydligen för mycket, visar det sig senare, men jag mådde fint. Pappa är där. Undrar hur han kom dit? Vi får vänta en stund på ny ambulans. Tydligen någon hjärtpatient som det är mer bråttom med. Vi kommer sedermera fram till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där röntgar dem min vänstra brutna överarm. Den är av på två ställen och biten i mitten är kluven. Det räcker inte att bara gipsa utan jag ska få ligga i sträck. De söver mig och borrar in en pinne i underarmsbenet precis vid armbågen och hänger helt enkelt upp min arm i en ställning i sängen. Och där får jag ligga. I nästan tre veckor.
Jag minns särskilt ett par tillfällen den gången på sjukhuset. En gång skulle vi ner till röntgen. På väg in i en hiss är det någon snäll vitklädd dam som ska hjälpa till... Den här ställningen på sängen är en ram där min arm hänger i en mitella och så från pinnen i armbågen går det en lina upp i ställningen och ner på andra sidan och i linan där hänger det vikter. Dessa vikter ska ju hålla armen sträckt så att den läker ihop utsträckt, så att säga. Ja, och nu då när vi ska in i hissen så kommer den här hjälpsamma vitklädda damen ur hissen och tycker att det ser trångt ut att komma in i hissen för oss så hon lyfter helt enkelt på vikterna och svänger in dem över sängen... Behöver jag säga att det gjorde jävligt ont?!
En annan gång var sisådär två veckor efter att jag hade hamnat i den där sjukhussängen så kom man på att man kanske egentligen skulle behöva tvätta mitt hår. Och borsta. (Det hade varit lättare att bara klippa av det tror jag... definitivt mindre smärtsamt!) Målet blir då att stoppa in ett lakan under mig och sen att några på varje sida lyfter och så drar någon ner madrassen så att man sen har fritt att tvätta mitt hår och låta vatten rinna ner i en hink under sängen. Problemet är bara att det gör jävligt ont att bli lyft när armen sitter där den sitter och inte är läkt. Så det hela tog ett antal timmar... Hoppas någon har tagit lärdom och såg till att göra madrasser med en löstagbar del vid huvudet! Det hade ju varit väldigt fiffigt.
Hästen på bilden fick jag skickad till mig av en vänlig släkting efteråt. Det satt en lapp om halsen på hästen där det stod "Klantskalle". Väldigt fin, tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar