Jag höll på att få en chock i måndags när jag klev på vågen. Så där tre-fyra kilo mindre än förra veckan. Det kan inte stämma, tänkte jag och ställde mig igen. Två kilo mer. Va? Ställde mig igen. Tre kilo till. WTF?! Alltså, ingen aning om vad jag väger! Ställde mig en gång till och då var det nånstans mittemellan så man får väl gissa att det är där nånstans då. Känns som att jag kanske borde kassera den där vågen och köpa en som visar rätt.
Mat och äta rätt och inget godis och sånt där ska vi inte gå in på. Det går så där, upp och ner. Efter semestern i slutet av mars blev det aldrig att jag kom igång med 5:2andet igen. Men nu är det ju bara 7 veckor kvar innan semestern...
Men jag har i alla fall tränat en del på sistone. Lite imponerad av mig själv blev jag förra veckan när jag var ledig tisdag till torsdag, som jag är varannan vecka, och inte hade något direkt planerat och det första jag gjorde var att kolla vilka pass jag kunde gå på. Sen har jag promenerat en del också.
Jag vill och jag vet att jag kan gå ner i vikt. Men. Men. Men. Jag kan inte inte äta. Jag vill inte inte äta. Jag är ju för tusan hungrig och sugen på nåt hela tiden! Och det där med att säga nej till mig själv... Fast jag äter bra mycket mindre strunt än jag har gjort. Kan till exempel knappt ens minnas när jag åt chips senast. Köper inte direkt hem godis. Men är man sugen finns det alltid något man kan hitta i skåpen ändå.
Men häromdagen när jag gick till Willys för att shoppa lite hade jag normalt gått in på Max eller McDonalds och ätit lunch, men gick hem istället - fast jag var hungrig. Vet inte om det jag åt istället var så mycket bättre, men jag lät i alla fall bli pommesen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar