När jag var på Irland som au-pair hos en familj utanför Limerick fick en av katterna ungar. De hade två katter, den ena försvann, den andra såg vi började bli lite rund om magen. Men så samma dag som Sverige vann Eurovisionsschlager-finalen var hon plötsligt smal igen. Vi såg dock inte till några ungar nånstans på gården. Tillsammans kom jag och familjens två barn på att vi kunde mata mamman och sen följa efter henne för att se var ungarna fanns. Visade sig att hon hade dem i ett träd på andra sidan gatan.
Nu kommer jag inte ihåg hur många ungarna var. Fyra? Sockersöta var de i alla fall. Vi tog med oss dem hem och gjorde i ordning en plats ute i ladan på tomten. Men mamman tyckte inte alls att det var en bra idé och tog med sig dem tillbaka till trädet igen. När ungarna var så där två veckor gamla kom grannen och berättade att han hittat mamman påkörd. Jag har för mig att familjen var bortrest så jag och grannen begravde mamman och så fixade jag plats i ladan för ungarna. Det var två boxar där som hästar stått i när jag kom dit, men som flyttats till ett stall. Och så fick jag mata de små liven med lite lätt uppvärmd mjölk. Jag gjorde iordning en specialflaska med ett finger från en gummihandske som jag gjorde litet hål i och sen hål i korken till en pet-flaska och sen skruvade jag fast fingertoppen på korken. Jag har för mig att jag fick tips från någon som kunde sånt här, med vad jag skulle ge dem.
När de var så där 6 veckor gamla åkte jag hem en vecka och när jag kom tillbaka hade de lämnat bort en av ungarna. Och en hade blivit tagen av en annan grannes hund. Barnen beskyllde hunden men jag är mer inne på linjen att det var deras fel. Kattungarna kunde knappt gå i gräset och familjen tog ut dem och lämnade dem där "för att se hur de klarade sig" och när de kom tillbaka var en unge borta. Grannhunden var lite småtokig så jag tror säkert att det var han som tog den, men säkert för att leka och knappast för att äta upp den i alla fall. Han är den till höger på bilden här nedan! Jag gillade honom. Har var lite förvildad, fårhund som jag tror alltid var ute och sprang. Jag försökte lära honom sitta och det gick rätt bra när man hade rätt godis. Mamman i familjen avskydde honom och förstod inte alls hur han kunde hänga där så mycket. Det kan väl knappast ha berott på att hon slängde ut matresten till honom ibland? Hmm.
Så när jag kom tillbaka igen var det bara en liten en kvar. Och när den var sådär 11 veckor sa mannen i huset att nu måste jag börja släppa ut katten som fortfarande bodde i boxen. Sagt och gjort, jag släppte ut katten. Och samma dag, eller möjligtvis dagen efter, den 11 augusti - samma dag som det var en total solförmörkelse (fråga mig inte varför jag kommer ihåg datumet, sånt som datum och siffror fastnar bara i mitt huvud!) - satt katten antagligen inkrupen under en bil ute på gården och föraren såg inte och körde. Han sa hejdå och kom in efter en stund igen och bad mannen i familjen att komma ut. Jag visste direkt. Stackars liten.
Ett tag senare fick jag andra så kompisar att ta hand om. Den lille till vänster på bilden här ovanför var det en amerikansk vän till familjen som skaffade men han skulle inte åka hem förrän ett par veckor senare så jag fick äran att ta hand om henne. En söt liten Jack Russell-valp. Nånstans i samma veva, fast jag tror lite tidigare, skaffade familjen en liten Bichon Frisé. Dessa två skulle inte få umgås tyckte mamman men vem vet vad som händer när man inte är hemma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar