ESC

Det jag tycker är lite festligt med Eurovision och Melodifestivalen är denna hatkärlek som råder. Antingen älskar man det eller så hatar man det. Jag har hört folk säga att "de som tittar på Melodifestivalen har inget liv" och "lägg ner skiten". Jag hatar sport men skulle aldrig ens tänka tanken att säga något om att lägga ner OS och alla olika VM, även om det mest bara stör tv-tittandet. Igår tyckte jag att de sa på radion att Eurovision-finalen kostar ca en halv miljard. Jag googlar och läser att finalen i Malmö förra året kostade Skåne 15 miljoner. Det är väl inget?! Jag googlar lite till och hittar en artikel från Expressen om att Östersund vill söka Vinter-OS 2014 (ser inte när artikeln är från) och där står det att det krävs investeringar på mellan 5 och 6 MILJARDER! Och här gnäller man om att skattebetalarna skulle få betala om vi vann Eurovision... Hmm.

Förra året tittade 3,5 miljoner människor på första deltävlingen av Melodifestivalen, och minst lika många finalen. Det är definitivt inget "skit" man lägger ner! Det tror jag alla på SVT är rörande överens om. Eurovision-finalen brukar, tror jag, ligga på omkring 125 miljoner tittare ute i världen. Försökte hitta lite tittarsifferstatistik om OS, men hittade bara en sida där det stod att 7,9 miljoner svenskar såg minst tre minuter av OS 2010 och det tycker jag inte var vettig information. Det gjorde nog säkert till och med jag. Och hallå, OS håller på i en månad! "Minst tre minuter" känns lite ynkligt då!

Igår var det alltså final i Eurovision song contest. Det har jag tittat på så länge jag kan minnas. Tittade inte på mer än röstningen året när jag bodde på Irland, 1999, när Charlotte Perrelli (Nilsson då) vann med "Take me to your heaven". Men i övrigt tror jag att jag har tittat varje år. Så ock igår.

Hade laddat upp med morotsstavar och dip i kylen. Och eftersom jag ska börja köra LCHF imorgon och min kollega Em pratade om en kaka som lät så god på jobbet i fredags så hade jag även bakat en kladdkaka med Plopp. (Kan meddela att precis så god som den ser ut på bilden blev den! Tack Em, för tipset!) Men när jag väl satt där på kvällen var magen full av mat från middagen hos chefen, så jag lyckades sitta i två timmar i soffan utan att tänka en enda tanke på något att äta - det är inte vanligt för att vara jag kan jag säga. Så det enda jag åt var en bit av kakan. Morotsstavarna ligger kvar i vattnet i skålen i kylen. (När jag var liten kom vi på att morötterna blev så härligt krispiga när man skalade dem och la i vatten i kylen.)

Men för att återgå till huvudpoängen. Eurovision alltså. Jag är sån där som bara tittar på finalen, även efter att de började med kvaltävlingar. Jag hade papper och penna framför mig och gav låtarna betyg vartefter. Måste säga att årets utbud var lite tunt. Kanske är det så att man skulle behöva börja kolla på kvalen och kanske även "Inför"-programmen, bara för att höra låtarna fler gånger. Vissa låtar behöver man höra ett par gånger för att uppskatta dem.

Av de 26 låtarna fick 1 ett minus (Polen), 5 en etta, 8 en tvåa, 9 en trea (Österrike bland andra), 2 en fyra (Danmark, Nederländerna), 1 en femma (Sverige).

Mitt första intryck - helt opåverkad av sånt som stått i pressen för jag har inte läst eller hört något - av Österrikes låt var en trea i betyg. Okej, men inte så mycket mer liksom. Intryck av artisten - lite märkligt att man väljer att ha kvar skägget om man vill se ut som en kvinna. De flesta kvinnor har ju inte skägg. Men rösten är bra och vad spelar det för roll hur man ser ut egentligen? Tänker inte så mycket på texter och eventuella budskap, så sånt lämnar jag till andra att analysera om de tycker det är viktigt.

Jag tror att Conchita vann på personligheten och vad hen står för snarare än på låten i sig. Men idag när jag lyssnade på låten igen så måste jag säga att den är inte så dum. Jag är nöjd med vinnaren. Jag tror inte att vi kommer minnas låten ungefär nu nästa år, men vi kommer minnas Conchita.