Utveckling

Har haft lite strul med bredbandet på sistone men nu har jag ny leverantör så nu verkar det fungera som det ska. Utan att gå in på för många detaljer så var det bara en tidsfråga innan det skulle sluta fungera. Den leverantör jag hade slutade med bredband och skickade över mig till en annan och de slutade också och skickade mig vidare. Men nånstans blev det något knas på linjen. Bredbandet fungerade utmärkt, men det kom aldrig nån faktura... Men, nu fungerar det igen. Det har det visserligen gjort i närmare en vecka, men efter två veckor av att inte sitta vid datorn så mycket alls så hade jag visst vant mig vid det.

Det jag kan konstatera är att det är bra krångligt utan bredband. Bara som ett exempel så har man ju bara en bråkdel av alla clipart-bilder i datorn, visade det sig, resten hämtas hem via internet. Tur nog har man ju surf på mobilen nuförtiden och skapar man en surfpunkt av den så kommer man ju in med bärbar dator, men inte på den stationära - där kanske filer eller mailadresser finns. Så det var lite pilligt att göra saker som annars går på sekunder. Snacka om I-landsproblem!

Internet har ju kommit till under min uppväxt. Minns när vi satt hemma i köket vid datorn, ringde upp med modemet och när man var uppkopplade liksom tänkte "vad gör jag nu då?" Kommer ihåg att jag skrev upp hemsideadresser så fort jag såg en. Kommer ihåg en kvinna som kom utflygande från en affär och sa argt åt mig att det var inte information man fick utan att köpa tidningen. Nej, men snälla rara du, då kanske ni inte ska ha tidningarna i ställ utanför butiken heller då, tänkte jag.

När jag var liten fanns inga mobiltelefoner. Jag hade en när jag bodde i Stockholm ett år, men använde den ganska sparsamt - då kunde man ju dessutom inte göra så mycket annat än att ringa med den heller. Annars köpte jag min första när jag var sisådär 22 kanske.

Lite festligt hur mobiltelefonerna utvecklas. Kolla bara tillbaka ett par år i tiden, då skulle mobilerna vara så små så de nästan försvann i fickan. Nu ska de ha största skärmen, bästa kameran och mycket minne så man kan ta hem många appar. Ja, och så vidare.

När jag var liten var det inget krig i klassen om vem som hade bäst mobiltelefon, för vi hade ingen. När jag var liten kunde man gå ut och leka med kompisarna utan att ha en direktlänk hem. Tänk, vi hittade dit ändå. Och åtminstone jag alltid i tid, vad jag kan minnas. När jag nu ser barn springa runt med en mobil intill örat tänker jag "herregud". Vad var det som hände? Behöver man verkligen ha en mobil när man är 7?