Regn

Jag fick nån idé igår om att jag kunde åka till en badplats och ligga där och ta det lugnt idag. Men, det regnar, så det ser inte lika roligt ut att åka till en strand. Dock är jag inte olycklig för det, för det behövs regn! Och jag har inget emot att stanna hemma i soffan. Hoppas bara att det regnar där borta där skogsbranden härjar också.

Sen jag kom hem från Mexiko har jag haft en rätt stark känsla av att jag vill ta den där pausen jag skrev om tidigare. Tänk om man kunde hitta ett hotell nånstans som kunde tänka sig att ta in mig ett par timmar om dagen mot mat och husrum. Resten av tiden kunde man glöta i havet och upptäcka omgivningarna. Ett halvårs tjänstledigt över vinterhalvåret och spendera det på nåt tropiskt ställe. Det vore verkligen inte dumt det. Och som av en händelse är det högsäsong där i till exempel de karibiska trakterna då, på vinterhalvåret.

I september har jag bott i Nyköping i 14 år. Och vad har hänt sedan dess? Jag har bytt jobb några gånger. Jag har köpt lägenhet. Startat företag och avslutat det ett år senare när jag fick jobbet på City gross. Och där har jag jobbat i snart 6 år. Herregud, 6 år!! Snart kommer jag vara en sån där som säger att man jobbat på samma ställe i 30 år... Fast jag trivs oerhört bra med jobbet. Bra arbetstider (inte helt lätt att hitta ett annat bageri/konditorijobb där man börjar 9 på mornarna...) och roligt med alla kunder man får prata med varje dag. Senast igår hade jag fyra roliga barn som var imponerade över den långa princessbakelselängden. Den ena tjejen skulle bli polis eller jobba med djur på Kolmården, killen ville också jobba på Kolmården, men syrran tyckte att han kunde väl ta Parken Zoo istället, okej då, sa han. Jag kommer nog aldrig glömma en liten tjej som stod och sparkade på en boll som det inte var någon luft i och sa till sin mamma "mamma, den funkar inte!". Sånt får man ju inte bevittna när man står instängd i ett bageri.

Förut hade jag en väldigt stark längtan att starta eget kondis, men den är nästan borta. Jag och min syster ville starta en salladsbar för några år sen, där man plockar det man vill och betalar per vikt, men bankmannen trodde inte på idén. Och nu har varenda affär en sån salladsbar... Fast skulle någon möjlighet dimpa ner i mitt knä skulle jag inte tacka nej.

En annan paus-möjlighet jag har funderat på är om det kanske jobbar någon singeltjej på konditoriavdelningen på någon annan City gross som skulle vilja byta liv ett halvår - gärna över sommarhalvåret då. Och efter att precis ha kommit hem från västkusten skulle jag ju vilja hoppas att det skulle passa någon i dem trakterna! Vi skulle kunna bo i varandras lägenheter, jobba varandras jobb och se oss om i vår nya stad och runtomkring. Jobbet är ju i princip det samma, så det skulle ju inte vara några stora problem.

Samtidigt har jag börjat fundera lite på om kanske Han inte bor i Nyköping. Jag kanske bor i fel stad, det kanske är därför jag inte träffat Honom än. Who knows. 37 år och singel står man och pratar med en 19-åring som just kommit ur en nästan tvåårig relation och som pratar om killar hon haft innan dess. Jo, men visst ja. Om jag ska skaffa barn borde jag väl göra det nu, eller inom de närmsta åren. Barn tillhör livet, jag gillar barn, har alltid förutsatt att jag skulle skaffa några. Men hur skulle det gå till? Skulle jag leta donator och skaffa dem själv? Det kanske inte är meningen att jag ska ha kärlek och barn i mitt liv, det kanske är meningen att jag ska vara ensam. Who knows.

Hela tiden tänker man att allt skulle förändras om man vägde några kilo mindre. Men storleken ska ju inte ha någon betydelse, säger man. Fast det stämmer inte. Den enda period i mitt liv när jag har varit geografiskt nära killar (inga känslomässiga relationer alltså) var när jag vägde 20 kilo mindre än jag gör nu. Men det betyder nog kanske snarare att storleken har betydelse för mig. Förr om åren kunde jag ha deppiga dagar när jag kände mig värdelös och ensam, nuförtiden är jag glad ändå och har accepterat att det är så här det här. Skulle Han dyka upp någon gång så säger jag Äntligen! Annars vet jag att jag klarar mig bra själv.

Nu regnar det inte längre så jag packar in mig i bilen och åker bort till Fia och hämtar dem där böckerna jag beställt. Sen får vi se vad det är jag har gett mig in i...