Hur kommer det sig egentligen att kommunikation nästan alltid är ett problem? Om något är fel på en arbetsplats eller förening så är det nästan alltid kommunikationen som brister. Är inte det konstigt?
Man säger inte det man egentligen tänker utan sitter bara där och låtsas som ingenting. Sen helt plötsligt kommer någon med en protestlista som vänder upp och ner på hela situationen. Och där sitter man, förvånad, arg och besviken. Och fattar ingenting. Här gick man och trodde att allt var bra, bättre än någonsin faktiskt, men så är det någon som är missnöjd och istället för att säga det rakt ut går hen runt och drar med sig andra. Plötsligt känner man sig bedragen av alla och ångrar bittert att man en gång sa ja, och tänker på all den tid man har lagt ner. "De kom till mig." Jo tjena. Alla gick till dig och ingen sa något alls till någon annan. Det verkar ju oerhört rimligt. Fy fan, säger jag bara. Fy fan.
Om man är missnöjd - varför säger man inget? Varför gömmer man sig bakom andra och bakom en lista? För att någon ska kunna rätta till ett fel måste denne ju först få veta att det är fel!
Men man får se det positiva, så mycket ledig tid man kommer ha framöver att göra annat mycket roligare med!
Verkar inget vidare, men saker och ting brukar lösa sig ��.
SvaraRaderaJa, jag kommer ju få en massa fritid! Vad gäller problemet så finns det andra som tar vid och då kommer det säkert bli jättebra, eftersom det ju tydligen inte är det idag!
SvaraRaderaAntar jag vet:)
SvaraRaderaVad händer???
SvaraRadera