Det blir en varm vinter i år

Jag ska bege mig ut på äventyr! Från början av december till slutet av maj befinner jag mig någon helt annanstans i världen... Men vänta, vi tar det från början.

Onsdagen den 23 september satt jag vid min dator och tänkte att jag kan ju i alla fall skicka iväg frågan. Den har snuddat vid mina tankegångar fler än en gång de senaste åren. Visst borde väl någon någonstans där ute i världen kunna erbjuda jobb mot mat och husrum, och kanske lite fickpengar? Frågan var bara hur jag skulle hitta denna någon. För omkring två år sedan mailade jag en svensk tjej som jag läst om i Aftonbladets Söndagsbilaga och frågade henne om hon inte ville ha ett svenskt bageri på sin ranch. Jag hade hennes svar kvar och så tänkte jag då den där onsdagen att jag kan ju börja med henne. Så jag skickade helt enkelt ett nytt mail och frågade om hon kunde erbjuda mig jobb mot mat och husrum.

Lite förvånad blev jag när jag läste hennes svar dagen därpå där hon svarade att det kunde hon. Som av en händelse befann hon sig i Stockholm, skulle ha åkt hem egentligen men hade blivit kvar ett par extra veckor efter en operation. Så vi bestämde att jag skulle komma till Stockholm på söndagen. Jag passade på att åka dit redan på lördagen, gick på bio och sov över hos min kompis Maria. Hon, Naomi heter hon förresten, var jättetrevlig och pratade först på en hel massa om hur det inte är ett paradis där borta. Spindlar, tusenfotingar, ödlor, myror och kackerlackor inomhus. Och om hur det inte alltid finns mat till hästarna och spån för dem att stå på, hur man ibland får vara kreativ för att få det att gå ihop. Sen kom det dock fram att det finns en hel del som är bra också. Som det där att man på daglig basis får lysa upp turisters hjärtan och sinnen med den bästa ritten de nånsin varit med om, och sånt där.

Jag ska alltså åka till Barbados och hjälpa till på en ridskola, som förutom ridlektioner gör turridningar ut på stranden. Sen såg Naomi fler potential i mig med tanke på att jag är bagare/konditor och bakverken där inte liknar något som de svenska. Till exempel kanelbullarna. Så det finns visst en idé om att jag ska baka en del där borta också. Och så ska jag dela lägenhet med Naomis dotter, Sade, som i dagarna precis när jag först mailade hade hört av sig till sin mamma lite lätt förtvivlad över att hennes rumskompis skulle flytta. Allt har kanske en mening ändå.

Här kan du läsa mer om Naomis ranch: www.ridebarbados.com