Hur kommer det sig att vi är så fixerade vid vädret? Så fort det regnar så klagar man på det dåliga vädret. Så fort solen skiner så är det för varmt. Så fort det är mycket snö så är det jobbigt att skotta. Så fort det inte finns nån snö mitt i vintern så är det en usel vinter. Blir vi någonsin nöjda?
Så fort det regnar gnäller man. Egentligen så fort man tittar ut genom fönstret och solen inte skiner gnäller man. Varför?! Att det regnar är bara negativt om man hade tänkt åka till stranden för att sola.
Jag bryr mig inte nämnvärt om vädret. Regnar det så regnar det, skiner solen så skiner solen. Svårare än så är det inte. Hur jag mår har inget med vädret att göra. En del verkar må fysiskt dåligt när det är dåligt väder och det begriper jag mig inte på alls. (Det sitter i huvudet det där, tror jag, men det säger jag inte högt.)
Jag hittade lite statistik över antal soltimmar över året, hittade dock inget år. Men på Stockholm stod det ca 1800 soltimmar. Räknar man på att solen skiner 12 timmar om dygnet, som ett genomsnitt, så skulle det betyda att solen skiner och det är vackert väder 150 dagar om året. Det i sin tur betyder att mindre än hälften av alla dagar om året kommer det sannolikt att vara dåligt väder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar