Jag har inga tatueringar och har inte haft någon intention att skaffa någon heller. Men på senare tid har tanken faktiskt slagit mig. Min pappa är borta. Han finns inte mer. Kommer aldrig tillbaka. Det är fortfarande lika ofattbart. Kanske det kinesiska tecknet för pappa. Kanske inlindat i någon fin blomma. Liljor kanske. Han spelade gitarr. Och älskade musik. Och golf. Det är nu det är synd att man inte kan rita.
Förutom ett hästhuvud. Men det blir inte någon passande tatuering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar