Pre-Fuerteventura

Jodå, imorgon lyfter planet mot Fuerteventura. Det känns helt okej just nu faktiskt. Nästan så man knappt tror att det är sant lite faktiskt. I princip kan man säga att jag alltid går och tänker på resor. Man vill så mycket men kommer iväg på så lite. Just nu kan jag väl i och för sig inte säga något i stil med att jag aldrig kommer iväg nånstans med tanke på att det är mindre än ett år sedan jag, mamma och syster var på USA-resan of a life time, typ. Fyra veckor och minst ett femstjärnigt hotell. Ja, det var en upplevelse.

Hursomhelst, nu väntar i alla fall en veckas charter till en kanarieö med all inclusive, stor pool och gångavstånd till stranden. Min plan är att sova, äta, ligga vid poolen/på stranden, bada och förhoppningsvis bli lite brun. Ska ta med någon bok också, eller kanske två.

Finns det bra wifi på hotellet så kanske jag lämnar någon rapport längs vägen. Annars återkommer jag med Post-Fuerteventura sen när jag kommit hem. :-)

Frost

Det går en film på biograferna nu som heter Frost. Eller Frozen om man känner sig lite internationell. Den kan jag verkligen rekommendera! Disney kan det där med animerade filmer och jag blir alltid lika imponerad över musiken i dessa filmer. Helt fantastiskt. Jag tror bestämt att titelmelodin "Let it go" vann en Oscar härom helgen, som bästa låt. Lyssna på den här!

Jag visste egentligen ingenting om vad den handlade om när jag travade in i salongen, men kan nu meddela att den handlar om två systrar. Den ena, Elsa, har en speciell kraft - hon kan skapa is och snö bara genom att svänga med sina händer. Den här kraften får dock tråkiga konsekvenser medan de fortfarande är barn. Så hon håller sig mest på sitt rum. Den andra systern, Anna, förstår ingenting, de som var så bra vänner. Så blir de vuxna och det vankas bröllop för Anna. Men det blir för mycket för Elsa, som inte längre kan kontrollera sin kraft, så hon ger sig av. Anna slår sig samman med Christoff och hans ren Sven och ger sig ut för att leta rätt på Elsa... Underbarast i hela filmen är nog ändå den lille snögubben Olof!

Dock kom aldrig det där som var med hos Kalle på julafton! Det saknade jag lite! Inte för att jag vet hur det skulle komma in i historien, men ändå.

Denna kommer DEFINITIVT hamna i min filmhylla! Tror jag såg att den kommer ut på dvd i England den sista mars...

Betyg: 

Tatuering

Jag har inga tatueringar och har inte haft någon intention att skaffa någon heller. Men på senare tid har tanken faktiskt slagit mig. Min pappa är borta. Han finns inte mer. Kommer aldrig tillbaka. Det är fortfarande lika ofattbart. Kanske det kinesiska tecknet för pappa. Kanske inlindat i någon fin blomma. Liljor kanske. Han spelade gitarr. Och älskade musik. Och golf. Det är nu det är synd att man inte kan rita.

Förutom ett hästhuvud. Men det blir inte någon passande tatuering.

Paus

Ibland tänker jag att jag skulle vilja göra något annat. Inte alltid att det skulle vara för alltid. Men ibland tänker jag att jag kanske skulle söka nytt jobb, flytta till ny stad. Men så tänker jag lite till och inser att men då måste man ju börja om. Hitta nya saker att fylla fritiden med (nya styrelser att rumstera runt i...), nya människor. Och då tänker jag om.

Vissa tider under året känns det som att livet fylls av möten och måsten. Saker planerade precis varenda dag. Visserligen är det ofta som det är roliga saker som är planerade, men det blir ändå en grej och en tid att passa. Och så klart är det ju saker jag själv gett mig in i. Bostadsrättsföreningens styrelse har jag väl egentligen inte blivit intvingad i, men där känns det alltid som att det är en massa som ska göras - fast det ju egentligen inte är så farligt. Så fort telefonen ringer och det är ordförande i andra änden får jag en klump i magen. Åh nej, vad är det nu. Typ. Och så allt vad Friskis bringar. Jag har blivit den man vänder sig till när man vill ha en affisch. Sånt är kul! Men ibland är det bara ett måste. Styrelsemöten, annonser, affischer, funktionärsfester, värdmöten och så vidare... Just nu har jag en hel del framför mig, som stressar mig rätt mycket faktiskt för veckan ser rätt fullpackad ut. Så för första gången på jag vet inte när det skulle ha hänt ens, sa jag nej till styrelsejobb igår och till en annan grej idag. Nej, jag hinner inte. Känns konstigt. Och taskigt.

Sen kan det gå veckor, månader utan att det verkar hända något alls och man är fri varenda kväll. Då känns det konstigt istället.

Jag trivs på mitt jobb. I början kändes det lite som en dröm. Jag vet, det kanske låter lite fånigt, men det var så jag kände. Bra tider (börjar inte före 7 och det bara varannan helg), ledig tre dagar i veckan men får ändå ut en hyfsad lön tack vare varannan-helg-jobb. Bra människor att jobba med. Roligt jobb. Kul att se och få prata med så många trevliga kunder varje dag. Visst finns det de som är mindre trevliga, men de är så många färre, tack och lov. I ett litet "vanligt" bageri träffar man bagaren och kanske tjejen i butiken nån gång ibland. That's it, liksom. Här kryllar det av människor. Och många fascineras ju dessutom av det man gör. Det är ju aldrig fel.

Nu har jag jobbat på samma ställe i 5½ år. Tidigare var mitt "rekord" två år. Saker förändras, människor slutar. Jag trivs fortfarande. Men det finns väl ändå saker som jag kanske skulle önska vore annorlunda. Så ibland tänker jag att jag skulle vilja göra något annat. Inte sluta för all framtid, men ta en paus, ta tjänstledigt ett halvår. Och där dyker ju frågan upp i huvudet: Vad ska man göra då istället?

Det självklara är ju att ge sig ut i världen och resa. Då behövs pengar. Jag har några kronor på banken. Sätter in en slant i månaden och i höst skulle det kunna finnas en genomsnittslön för ett halvår. Men en lägenhet hemma med avgift och lån kostar ju fortfarande även om man inte bor i den. Ett alternativ vore ju att åka till ett billigt land. Thailand till exempel, där tror jag man både kan bo billigt och äta billigt. Men man skulle ju inte ha råd att åka runt och se olika saker utan skulle få hålla sig på en plats, hitta en billig lägenhet att bo i - om man inte kan hyra ut lägenheten hemma förstås, då skulle det ju kunna bli lite mer kvar, fast ändå inte så man skulle kunna åka runt. Jag ser framför mig en tillvaro där man går från sängen till matbordet till stranden till matbordet till sängen. Och så snurrar det så. Men orkar man det i ett halvår? Sen finns ju alternativet att försöka sig på att hitta ett jobb på till exempel ett hotell på någon karibisk ö, eller annan varm och solig plats. En annan idé som dykt upp i mitt huvud är att tänk om man skulle ta tjänstledigt ändå, och bara vara hemma. Göra vad man vill. Kanske träna hela dagarna. Köra lite Biggest loser-tema för sig själv och ha träning som sitt jobb. Det kanske går att kombinera flera alternativ?

Ja, du ser, huvudet vimlar av tankar.

Semester 2014

Vad ska man hitta på på semestern i år? Det finns många olika alternativ.

1. Det första som jag av någon anledning tänkte på var att jag skulle kunna hyra en lägenhet eller litet hus nånstans i närheten av vatten och där det är soligt, utomlands alltså, och bara hänga där i fyra veckor.

2. Ett tag funderade jag på om jag skulle passa på att åka till Island och rida islandshäst. Älskar islandshästar och skulle inte ha något värst emot att åka till Island och rida på plats. Dock kostar det ju ett antal kronor och jag tror med flyg och hela middivitten så skulle nog en vecka hamna på uppemot 25'000 kr och det vet jag inte om det är värt.

3. Packa in tältet i bilen och dra iväg och campa runtom i Sverige.

4. Stanna hemma och åka runt till badplatser häromkring. Ta dagstripper till närliggande städer.

5. Kombination stanna hemma med en två-veckors resa nånstans med ett charterbolag.

6. Jag har en australiensisk mailkompis som bor på Hawaii just nu, med sin familj. Kanske man skulle åka dit?

7. Jag har en före detta klasskompis som bor i Kenya. Men hon får visst barn i juni så det kanske passar bättre att åka dit nästa år.

Och så vidare...

Sen har man ju det där med ska jag åka själv? Hur kul är det? Undrar om det är inte roligare att stanna hemma?

Glass

Jag köpte en glassmaskin för ett par år sen. Målet var att göra en glass något så när lika Ben&Jerrys, för det är ju det godaste som finns i glassväg. Och vet du? Jag lyckades. Det tog inte så många försök och nu kan jag säga att min egen glass är godare än B&J's!

Chokladglass
2 dl grädde - lättvispad
2 dl kondenserad mjölk - sötad!
2 dl mjölk - den röda varianten!
3 äggulor
1 dl chokladsås

Lättvispa grädden och äggulorna (i separata bunkar!). Vänd ihop alla ingredienser och häll i glassmaskinen. Låt gå ca 45-50 minuter. När man häller upp i burk så ripplar man i chokladsås och kladdkakebitar. Eventuellt också små bollar av kakdeg. Frys! Ät och njuuuut!

Om du tar bort chokladsåsen och kokar upp den vanliga mjölken med en halv vaniljstång (och skrapar ur fröna) och sen låter mjölken kallna så kan du göra vaniljglass. Chokladsåsen går att byta ut mot lite vadsomhelst. Kolasås, nougatsås, jordgubbssylt, mosade hallon... Ja, du fattar tänket.

Väder

Hur kommer det sig att vi är så fixerade vid vädret? Så fort det regnar så klagar man på det dåliga vädret. Så fort solen skiner så är det för varmt. Så fort det är mycket snö så är det jobbigt att skotta. Så fort det inte finns nån snö mitt i vintern så är det en usel vinter. Blir vi någonsin nöjda? Så fort det regnar gnäller man. Egentligen så fort man tittar ut genom fönstret och solen inte skiner gnäller man. Varför?! Att det regnar är bara negativt om man hade tänkt åka till stranden för att sola.

Jag bryr mig inte nämnvärt om vädret. Regnar det så regnar det, skiner solen så skiner solen. Svårare än så är det inte. Hur jag mår har inget med vädret att göra. En del verkar må fysiskt dåligt när det är dåligt väder och det begriper jag mig inte på alls. (Det sitter i huvudet det där, tror jag, men det säger jag inte högt.)

Jag hittade lite statistik över antal soltimmar över året, hittade dock inget år. Men på Stockholm stod det ca 1800 soltimmar. Räknar man på att solen skiner 12 timmar om dygnet, som ett genomsnitt, så skulle det betyda att solen skiner och det är vackert väder 150 dagar om året. Det i sin tur betyder att mindre än hälften av alla dagar om året kommer det sannolikt att vara dåligt väder.

Negativ

Hur kommer det sig, när man frågar om något finns i en butik, att man nästan alltid måste börja med en negativ fråga? Har du inga fler såna här? Finns det inga såna idag?

Och så de här som inleder konversationen med "Hallå!" eller "Du!", istället för "Ursäkta, kan du hjälpa mig?".

Och när man har jobbat och jobbat och jobbat för att fylla disken mötas av frågan "Är det här allt du har?" känns verkligen underbart.

Läget?

Hur kommer det sig att man alltid ska fråga hur någon mår när man träffas? Om man till exempel träffas på jobbet är väl sannolikheten ganska stor att man inte skulle ha träffats om det var så att man mådde dåligt? Då hade jag nog legat nedbäddad i min säng istället.

Det är ju en sak om man träffar någon man inte träffat på ett tag och verkligen har tid att stå och prata en stund. Men varför ska man fråga varenda gång man träffar någon på just nämnda jobbet? Man ses varje dag liksom. Om jag ler så mår jag antagligen bra. Jag brukar inte fråga tillbaka när någon frågar mig, det händer ibland, men oftast låter jag bli.

Kommer det kanske från engelskas "how do you do" för det ska man ju inte svara på. Är man däremot i USA och folk frågar "how are you" så ska man visst svara på det och gärna fråga tillbaka. Man bryr sig alltså mer om varandra i USA än i England. ;-)

Oväntat

Är det inte bara helt underbart när man går för att se en film bil, köper en biljett till en teater eller musikal, eller bara slår på tvn när en film visas som man tyckte lät så där lite lagom intressant i texten i tv-tablån, man går in med noll förväntningar och det visar sig vara så himla bra?