Fuerteventura är en blåsig ö, stod ganska klart. Men av de sex dagar vi kunde utnyttja (kom fram sent, midnatt, och åkte tidigt, kl 5) så sken solen fem av dem. Molnigt verkar det vara på morgnarna typ jämt. Sista dagen, sista chansen-dagen, ja då var det molnigt hela dagen. Så klart!
Vi gjorde inte så mycket. Mitt mål var liksom att sova, äta, ligga vid poolen/på stranden, äta, sova. Min resekompis Erica envisades med att ge sig iväg och springa ibland, men sånt höll inte jag på med.
Som tur var, får man väl säga, var inte maten i all inclusive-bufféerna något särskilt att hurra för. Men det kanske man inte skulle förvänta sig heller, jag har aldrig åkt all inclusive nån gång tidigare. Jag fick lite känslan att det inte låg någon vidare tanke bakom vad man ställde ut för mat. Till exempel, när det finns gryta vill jag ha ris, inte pommes frites. Och sen hade de väldigt svårt att tillaga potatisen tillräckligt. Det var några gånger när de hade ställt fram hela små, stekta potatisar som var i princip okokta inuti. Ingen höjdare!
Dock var det lite roligt ett par av dagarna. Jag tror det var torsdagen, då gick vi och skojade om att vi längtade till middagen och potatisgratängen på buffén. Inte för att vi på allvar trodde att den skulle finnas där utan lite på skoj. Och så kom vi till buffén och vad fanns där? Jo, potatisgratäng. Nästa dag skojade jag om att jag skulle kunna tänka mig wienerschnitzel. Och vad fanns? Jo, schnitzel. Dock kom aldrig kladdkakan på efterrättsbordet. Efterrättsbordet var generellt riktigt tråkigt (tur kanske). Spanjorerna verkar gilla gelé och mousse. Jag tog en liten skål glass med chokladsås istället.
En dag for vi iväg på en båttur, som visade sig vara slöseri både med tid och pengar. Ving-tjejen sa att transporten dit skulle gå fort, 10-15 minuter. Från bestämd tid för upphämtning (8.30) till att vi kom fram till hamnen tog ca 1 timme och 20 minuter. Gick fortare hem (trekvart kanske), dels för att bussen var 15-20 minuter sen på morgonen och dels för att den bara då behövde droppa av folk på alla hotell på vägen. Sen hade vi fått för oss att det var en katamaran - aldrig åkt katamaran, lite det som var charmen - men det var en vanlig segelbåt. Som gick på motor hela vägen. Ving-tjejen pratade något om att turen var lite lyxigare med egen solstol och lyxigare mat. Solstolen var en fastvirad madrass på däck. Maten, nja. Den gick ner. Hursomhelst, när vi åkte iväg tyckte jag första halvtimmen att vi inte verkade vara på väg nånstans. Men så verkade vi ta fart åt ett håll och höll det en stund. Sen vände båten och åkte tillbaka till hamnen och la till vid en boj precis utanför. What? När jag hör om en sån här tur så förutsätter jag nånstans att arrangören har kollat ut en strand en bit bort och att man åker dit, ligger där en stund och sen åker tillbaka. Men nej. Ving-tjejen svarade "ja, det gör det" på min fråga om det fanns något att titta på genom snorkelmasken. Snorkling var en av aktiviteterna som omnämnts i beskrivningen om turen. Men det verkade inte finnas några grejer att snorkla med på båten, men ingen hade sagt att man skulle ha det med sig. Sen undrar jag om det fanns nåt att titta på. Vattnet var liksom bara turkost. Även om man står på en båt så ser man ju om det finns något att titta på. Du ser ju liksom inte mer bara för att du ligger på ytan och tittar ner. Så jag tror man hade fått simma en bit in mot land för att se något. Fiske fanns i beskrivningen också, men det var det överhuvudtaget ingen som sa något om och jag har lite svårt att tänka mig att man fick ägna sig åt det så där. Jag skuttade i vattnet i alla fall. Inte så mycket för att det var varmt och man var tvungen att bada - för det var det inte denna dag - utan mer bara för att ha badat i havet. Lunchen bestod av en halv tror jag, eller åtminstone väldigt tillplattad, kycklingfilé med en fräsch sallad och tre-fyra små kokta potatisar och pyttelite av en sås som smakade konstigt. Efter en tvåtimmars paus åkte vi åt andra hållet en stund och sen tillbaka till hamnen. Allt som allt var vi väl ute på vattnet i ca 4½ timme. Så här i efterhand kan jag säga att jag hade fått mer ut av dem 65 euro om vi tagit en taxi till en stad, shoppat och ätit gott på restaurang istället.
På det stora hela är Fuerteventura inte ett resmål jag skulle rekommendera. Stället vi bodde på tyckte jag var ganska tråkigt. Staden Costa Calma är utdragen och det finns inget riktigt centrum utan shoppingcenter lite här och där. Hotellet var ganska stort, långa korridorer (utomhus) och rätt opersonligt. Märkligt att man jobbar på hotell och inte kan prata engelska tycker jag, fast det kunde dem i alla fall i receptionen. Men, jag älskade poolen och området kring den! Lite i grundaste laget kanske, men fantastisk. Jag är inte så mycket för fyrkantiga pooler utan gillar när de har lite annan form (och gärna har broar som kan gå över och simma under...). Nu är det lågsäsong, verkar det som, så det var aldrig någon trängsel bland solstolarna. Säg att kanske 20 av 100 var upptagna som mest.
Om man tittade bortanför bebyggelsen kring hotellet så var det bara öken. Positivt är ju att de tar vara på det faktum att det blåser mycket, det satt långa och många rader med vindkraftverk där ute i öknen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar