Tobias Registret

(Det bär emot att skriva rubriken med ett mellanrum, men det är så det heter...)

"Hej!

Tack för Din medverkan!

Vi har nu fått tillbaka ditt HLA-värde från vårt lab och du har registrerats som potentiell givare i Tobias Registret. Detta innebär att du nu är sökbar i vårt register varje dag, då det söks efter passande givare för de patienter som letar efter sin perfekta match.

Tobias Registret består av två delar. I del I finns ditt namn, personnummer, kön, mailadress och vävnadstyp (HLA-typ). Dessutom finns angivet ett särskilt registreringsnummer som du tilldelats vid vävnadstypningen. Dessa uppgifter kan nås av personal vid Tobias Registret.

I del II av Tobias Registret är alla personuppgifter ersatta med registreringsnumret. Det innebär att man här inte kan få några uppgifter om din identitet. Till denna del av registret kan man vända sig från register i andra länder för att ta reda på om det i Sverige finns någon individ med en speciell vävnadstyp. De får alltså inte veta vem eller vilka dessa personer är. Inte ens om det blir en transplantation av, får de veta vem som var givare. På samma sätt kan vi vända oss utomlands för att få hjälp för våra patienter.

Dina uppgifter som ingår i Tobias Registret finns för närvarande kvar tills du fyller 60 år eller tills du själv förklarar att du inte längre vill medverka. Din medverkan är alltid frivillig och du kan när som helst tala om för oss att du inte kan vara med längre.

Vi vill mycket gärna att du meddelar oss om du av någon anledning inte kan stå till förfogande under någon tid, graviditet, längre utlandsvistelse osv.

Kontakta oss gärna om du har frågor.

Vill du bidra mer?

Gilla oss på www.facebook.com/TobiasRegistret för att sprida information om vår viktiga verksamhet!

Med vänlig hälsning
Tobias Registret

Mer information kan Du få på vår hemsida

www.tobiasregistret.se"

Bokat

Nu är funderingarna slutfunderade för nu är semestern bokad!

Jag har ju som du kanske märkt gått från tanke till tanke när det gäller semestern, det finns många olika saker man kan göra. Jag vill gärna utnyttja tiden på bästa sätt, och då är ju frågan lite grann, hur gör man egentligen det? Det är väl olika från person till person det med. Vissa tycker att det bästa är att stanna hemma och göra sånt man inte hinner med annars hemma och andra vill ut och flänga i världen. Jag är nog mer av den senare typen. Skulle aldrig få för mig att till exempel renovera lägenheten på semestern. Jag drömmer konstant om att resa men det är ju inte så ofta man kommer iväg. Nu ska jag väl inte säga så mycket efter USA-resan "of a lifetime" förra sommaren och det faktum att jag kom hem från Fuerteventura bara för ett par veckor sedan... men ändå!

Från början gick jag och funderade på om man klarar en vecka ensam på ett charterresmål, sen blev det två veckor och plötsligt häromveckan gick det över till att jag funderade på fyra veckor. Jag satt och sökte, mest på skoj, på Mauritius och Maldiverna, och jag tänker att ska man åka så långt vill man nog utnyttja alla fyra veckors semester.

Hursomhelst, i måndags satt jag (för jag vet inte vilken gång i ordningen) framför datorn och sökte på tänkbara resmål. Tog till taktiken att googla på "världens vackraste strand" och hittade inte bara en lista utan en hel uppsjö, så frågan är vilken som är vackrast egentligen?! Där ibland fanns en i Mexico, Tulum. Här kan du se en bild! Onekligen en vacker plats! Det fanns vackra stränder på Kreta också (och min gamla klasskompis Linda hade tipsat om Kreta) så jag hamnade på Apollos hemsida. Där fick jag syn på en flik för "Sol- och Cityresor med reguljärflyg". Hmm, tänkte jag och klickade och hamnade på Lowcostholidays. Första sökningen jag testade var en av de populäraste sökningarna; "Mexico Karibiska kusten". Sökte på hela semestern, 26-27 nätter. Och så lyxade jag till det och sökte på bara femstjärniga all inclusive-hotell. Man kunde ju kolla i alla fall, tänkte jag och klickade på sök. Och där dök ett resort upp som skulle, med flyg, "bara" kosta från 24'000 kr. För en hel månad?! Jösses! Jag klickade in mig på hotellets hemsida och gillade det jag såg. Här kan du kolla!

Jag betalade 29'000 och för det får jag flyget, transfer till hotellet och all inclusive med "unlimited meals, snacks and drinks". Dessutom finns minibar på rummet som ingår och fylls varje dag. Visserligen tror jag det bara var vatten, läsk och öl i den, men ändå! Bra med kyl på rummet dessutom! Sen ingår även entré till parken, Xcaret, som ligger bredvid hotellet. Den kan du kolla mer på här! Vad jag kan se verkar det vara ett roligt ställe. Man kan bland annat kolla på en massa djur och det finns saker för hela familjen. Här finns ett delfinarium också, och hotellet har två egna guidade tillfällen varje dag där man får lära sig mer om delfinen och även simma med dem! Gratis! Wohoo!

Så nu hoppas jag att hotellet har många roliga organiserade turer man kan åka på. Kanske borde ta tag i det där med att kolla upp att köpa en dykmask med slipade glas för minst en snorkeltur ska det väl bli! Men jag vet i alla fall att hotellet anordnar turer till den där vackra stranden Tulum! Inte så mycket kanske för strandens skull, utan kanske mer för ruinerna som finns där. Men när man väl är där tittar man väl på vad man vill! Det blir ju lite roligt att ha varit där också med tanke på att vi var på Cape Santa Maria Beach på Long Island, Bahamas, i somras och den har minsann också varit med på en sån där lista!

Hotellet rapporterar att juni och juli är den varmaste perioden, med över 30 grader på dagarna och neråt 23-24 på kvällarna. Det kommer säkerligen regna ett par gånger under tiden, men skurarna håller sällan i sig längre än 20 minuter.

Det är dock lite märkligt för när man låtsasbokar på hotellets hemsida eller söker på Hotels.com så blir prislappen bra mycket högre, och då ska man ju lägga till flygbiljetten. Så jag vet inte vad Lowcostholidays har för deal! Kanske man får bo i källaren?! Eller det är väl som med Ryanair, tänker jag. Man säljer vissa biljetter/rum billigare och andra dyrare.

Det kanske är lite galet att ge sig iväg själv. Men det är dags att vara lite galen! Senast var väl när jag åkte iväg för att jobba på båten, och det var ju i november 2005. Fyra månader på en båt som skulle åka till "världens farligaste vatten", som kökschef Per sa i telefonen innan jag fått jobbet. Så farligt var det inte, visade det sig, tur! Två av dem tolv gånger vi åkte över sundet mellan Argentina och Antarktis var ju dessutom havet spegelblankt, som du ser på bilden här!

Så, så var det med det. Om knappt 2½ månad sitter jag på flyget. Förhoppningsvis ett par kilon lättare än idag, för nu jäklar har jag ju ett mål. Mexico Beach 2014! Jag började idag med att gå på lite jympa och tänkte göra det igen på fredag!

Evening

En rad kända namn - Glenn Close, Claire Danes, Meryl Streep, Toni Collette - och sen några ansikten som man kände igen från lite olika håll. Mamman till Tea Leonis karaktär i "Deep impact" och vikingen i "Pappa på burk" till exempel.

Lite småmysig film faktiskt. En kvinna är sjuk och ligger på sin dödsbädd. Hennes döttrar vakar över henne. Hon drömmer och svamlar en del om människor som döttrarna aldrig hört talas om. Man får se tillbaka i tiden från när hon var ung och träffade sitt livs kärlek - Harris - i samband med sin väns Lilas bröllop. Och så får man ju se vad som hände senare i livet också.

Jag blir lika irriterad varje gång jag ser filmer där två personer så uppenbarligen är gjorda för varandra, men som träffas och har gift sig på varsitt håll och det strålar "jag vill ha dig" av båda och de båda bara går vidare som om inget hade hänt. Hallå?! Sluta ljug för er själva och tillåt er att bli lyckliga, för guds skull! Nej, istället ska man gå på varsitt håll och vara lite lite halvt olycklig. Är det bättre det? Jösses.

Betyg: 

Blue valentine

En ny film. "Blue valentine". Jag börjar med att meddela att jag har ingen aning om varför den heter så.

Ryan Gosling och Michelle Williams spelar paret som filmen cirkulerar runt. Man får se nutid blandat med klipp från hur de träffades och hur deras relation gick vidare.

I nutid börjar hon inse att han inte är så bra, hon tycker att han dricker för mycket, tydligen. Han ser det som att han har lyxen att ha ett jobb där han kan börja dagen med att ta en öl. Av någon anledning börjar filmen med att deras hund har sprungit bort och hittas sedan påkörd, de gråter lite och sen är den historien överspelad. Vad var poängen med det, tro? Spä på eländet lite bara? Dottern körs till morfar och paret får en kväll för sig själva. Han ringer och bokar ett hotell, hon vill egentligen inte, men får lov att ge sig. Hon är allmänt sur och grinig och verkar inte se någon glädje i något alls.

I dåtid möts de på ett äldreboende - hon hälsar på mormor och han jobbar på en flyttfirma och har precis flyttat in en man i rummet mittemot. Det tar lite tid, men till slut träffas de igen på en buss. Hon har precis abrupt avslutat en relation. Vad jag kunde förstå blev hon arg för att han kom i henne när de hade sex och då slutade hon prata med honom... så den killen är ju lite sur så klart och när han får veta att hon har en ny så, ja, då blir han lite arg på honom.

Jag skulle vilja säga att den har sina höjdpunkter, men jag vet inte. Det är en scen där i början av deras relation när han spelar ukulele och sjunger och hon dansar som är lite gullig. I övrigt är det mest elände. Vet inte varför man måste vara så tjurig som hon är hela tiden? Eller tjurig, mer avstängd, känslolös, trött, tråkig, olycklig. Det skulle väl föreställa att deras kärlek var så där stor och stark i början, men jag vet inte. Jag tycker mer att det verkade som att hon tog honom för att få en pappa till barnet, särskilt när man vet hur det slutar.

Betyg: 

Before midnight

Nu har det blivit dags för lite filmrecensioner igen. Man har ju fått fylla på i filmhyllan nu sen jag tittade igenom allt nytt jag hade där... :-)

Först ut är denna. "Before midnight". Uppföljare på "Before sunrise" och "Before sunset".

Vad ska man säga? Det är så jäkla mycket prat i alla dem här filmerna, och den här är inget undantag. Herremintid, hela tiden. I den här har det gått ett antal år sedan Sunset-filmen. Det visade sig att de blev ihop där efter dagen i Paris. De fick tvillingar och nu är de på semester i Grekland. Det börjar med att han lämnar sin son som ska åka hem till USA igen på flygplatsen. Hon väntar i bilen med tvillingarna sovande i bilen, de åker iväg och här följer en lång scen med prat om lite av varje, bland annat nämner han att han skulle vilja vara mer närvarande i sin 14-årige sons liv. Hon vänder det direkt till att han ber henne flytta till Chicago. De äter middag tillsammans med en författarkollega som bjudit in familjen till sitt hus i Grekland, och några andra vänner. Här diskuteras allt möjligt. Han och hon promenerar till ett hotell som de fått en natt på i present, och diskuterar. Än så länge verkar alla lyckliga. Sen kommer de till hotellet och så ringer telefonen, sonen har kommit fram till London och väntar på nästa flyg. Efter det börjar de plötsligt bråka. Hon är arg på honom för att han förutsätter att hon ska flytta till Chicago och hon är arg för att hon får göra allt och aldrig har någon tid för sig själv medan han alltid är ute och promenerar i två timmar om dagen, och så vidare och så vidare.

Alltså, jag blir så irriterad. Han säger att han vill ha mer tid med sin son, och hon blir arg på honom för att han vill att hon ska flytta till USA, det var ju för fasen hon som drog upp det?! Och vad fan menar hon med att hon har fått ge upp allt för honom, det är ju för tusan han som har flyttat till Paris för att vara med henne och lämnat sin son?!

Det kanske är så det är att vara i en relation med någon annan. På en dag hinner man vara sams och älska varandra, bli osams och inte älska varann längre, skämta lite och sen är man kärare än nånsin igen. Känns lite knasigt, men vad vet jag.

Betyg: 

Inte bara honung

I tisdags var jag på Nyköpings Filmstudio. Längesen sist, har missat de senaste två filmerna. Ena gången var jag i Stockholm och den andra på Fuerteventura. Den här gången var det dags för "Inte bara honung". En dokumentärfilm om bin!

Jag kan inte säga att jag riktigt vet vad det var man ville säga med filmen faktiskt. Det var lite om att många bin dör utan direkt förklaring och så var det lite om kvalster och mask. Einstein ska ha sagt att om bina slutade finnas skulle allt dö inom fyra år. Och nu dör tydligen många bin på grund av oss människor - utsläpp, gifter och bekämpningsmedel, och så vidare.

Magnifikt filmad får man ju säga att den var på sina ställen. Vet inte hur de har lyckats med det!

Den handlar alltså om biodlare på olika ställen i världen - Schweiz, USA, Australien och Japan (eller var det Kina?). Eller ja, i det sistnämnda hade man snarare kommit på att man inte behöver bina och folk gör pengar på att torka, packa och sälja pollen som man sen kan använda för att pollinera träden med själv.

En spännande del i filmen var en tysktalande grupp forskare som kollade lite på bins beteende. Det visades en snutt från en gammal stumfilm där man förklarar lite om binas dans i kupan. När ett bi har hittat mat på ett bra ställe åker det tillbaka till kupan och talar om för de andra var de kan hitta maten och eftersom de inte kan prata så visar de de med en dans! Himla fiffigt. Biet går runt en halv cirkel, sen svänger den in mot mitten och här svänger den med rumpan och sen vänder den och går den andra halvan av cirkeln åt andra hållet, vänder in och svänger med rumpan. Hur snabbt den svänger med rumpan visar hur långt bort maten finns - ju snabbare desto närmare. Men det är inte allt. Vinkeln som den går i den där rumpsvängande gången visar åt vilket håll maten finns! Fascinerande! Den här forskargruppen testade deras beteende ytterligare och satte dit små sändare på bina och kunde sen följa hur de flög. Då var det som så att när ett bi gav sig ut på jakt efter mat så flyger det först till ett ställe som det känner till sen tidigare, men om det inte längre finns någon mat där så är det smart nog att sen flyga vidare till stället som kompisen berättade om i kupan. Bin har alltså kapacitet att tänka logiskt och göra upp en plan för hur det ska hitta mat. Som sagt, fascinerande!

Sen i nästa stycke i filmen står den ena amerikanska biodlaren och säger att bin är "tåliga, inte särskilt smarta, men tåliga". Den här amerikanens medverkan i filmen har jag funderat lite över. Vad ville man ha sagt med det? Som den kommentaren där, kunde man inte ha klippt bort den? Precis när vi fått veta att att bin visst är smarta. Och sen vid ett annat tillfälle stod han där och sa att hans bin som pollinerade en mandelträdsodling inte dör av gifterna de sprutar på träden (minns inte vad det var för, svamp eller kvalster eller nåt sånt) och så får man se hur ett bi blir helt nedsprutat av gifterna. Och när det faller från blomman drar hela biosalongen efter andan. Den här mannen hade - minns inte exakt - 15 miljarder bin och där satt vi och sörjde ett. Lite tragikomiskt på något vis. Han satt dessutom i sin bil och sa "hör ni?" (bisurr i bakgrunden) "Det där är ljudet av pengar".

Det visade sig att det finns folk som föder upp bidrottningar och skickar över hela världen, fascinerande! Ja, de skickade förresten hela lådor med bin med posten också!

Fascinerande film. Fast som sagt, om de ville säga att världen är i trubbel för att bina dör så hade de behövt säga det lite tydligare. Tycker jag alltså. Men det kan ju vara så att jag är lite trög... Kvinnan från filmstudion som berättade lite om filmen innan de slog igång den sa att det hade varit den viktigaste filmen hon sett på filmfestivalen där hon sett den. Jag såg det mer som en spännande film om hur bin och biodling fungerar.

Analys

Jag stod på Bomässan för Friskis räkning häromveckan och då stod vi granne med Herbalife som erbjöd en kroppsscanning gratis. Du vet när man står på en våg och håller i ett handtag och så skickar maskineriet signaler genom kroppen och så får de fram lite siffror på hur ens kropp är uppbyggd, så att säga. Jag gick där ett tag och funderade. Det vore ju lite spännande, men samtidigt är det ju lite läskigt. Vad kommer de säga liksom?

Men efter att den härliga damen påtalat att maskinen är inte farlig, bits eller slåss inte, så sa jag okej då. Och jag blev faktiskt lite glatt överraskad över resultatet!

Vatten - 49.1%, - vilket är bra - kvinnor ska ligga mellan 45-60%
Kroppsfett - 34.5% - faktiskt bara 1.5% mer än vad som räknas som hälsosamt!
Muskler - jag består tydligen av hela 62% muskler, det måste vara positivt!
Fysisk gradering - 3 - vilket betyder "kraftigt byggd", observera inte överviktig :-)
Bukfett - 6 - siffran ska vara mellan 1 och 12!
Benmineral - 3 kg - generell siffra är 2.95 kg så där får man väl säga att det ser bra ut
Viloförbränning - 1779 kcal
Metabolisk ålder - lite äldre...

Så, den var inte så farlig, maskinen! Vore roligt att träna och äta rätt och göra en ny test om ett tag för att se om det blir nån skillnad. Det ingick också ett uppföljningssamtal i den gratis scanningen. De har ringt ett par gånger, men jag har inte kunnat svara. Igår hade hon lämnat meddelande och sa att "du har ju fina värden" men om det var något så fick jag gärna ringa. Wohoo liksom!

Det känns som att siffrorna på fett borde vara fel. Enligt Viktväktarnas tabell - visserligen för 13-14 år sen - ska jag väga 15-16 kilo mindre för att komma ner på hälsosam vikt. Rimligtvis borde jag alltså innehålla mer fett. Jag menar 1.5% är ju inte 15 kilo. Men å andra sidan står det på pappret jag fick från scanningen att vikten är den enda siffran som är 100% vetenskaplig.

Resa

Jo, jag vet att jag har skrivit om sommarsemestern förut...

Så fort man kommer hem från en resa börjar man fundera på vad man kan göra på nästa och när den ska vara. Nu vet jag ju att jag har fyra veckors semester från midsommar. Vad gör man då då?! Häromkvällen fick jag för mig att sätta mig och söka lite på några exotiska destinationer. Mest av nyfikenhet, vad kan det kosta. Inte så mycket för att jag på allvar trodde att jag skulle kunna hitta något utan mer åt andra hållet.

Bara för att ha någonstans att söka blev det på Ving. Maldiverna, Seychellerna, Mauritius... Där stannade jag till och hittade ett hotell, Tropical Attitude. Sökte på hela semestern, från lördag efter midsommar till fredagen fyra veckor senare (det tar ju en stund att flyga och det kan nog vara skönt med en dag hemma efter innan man ska jobba igen - visserligen jobbar jag bara måndagen och är ledig tre dagar igen, men ändå) och slutsumman blev ungefär 35'000 kr. För 26 nätter?! På Mauritius?! Med all inclusive?! Kollar man det här hotellet på Hotels.com så kostar det bara ca 15'000 kr för 26 nätter, men då "bara" halvpension.

Det roliga när man söker på resor där man åker ensam är ju att tilläggen man får betala för enkelrum eller ensamt användande av dubbelrum kan ibland vara skyhöga. En resa för 10'000 kr kan ha ett tillägg på 7-8'000 bara för att man är själv. Så man får betala 18'000 för en person och 20'000 för två. På ett hotell som jag sökte lite på skoj på var tillägget 99'999 kr. Hoppas för guds skull att det var något fel där...

Sen tänker jag att egentligen behöver man ju inte åka så långt. Medelhavet har ju sol och varmt på sommaren ju. Men så söker man lite på resor. Jag har fått för mig att söka på lite längre (i tid alltså) resor, och i chartervärlden verkar det vara tre veckor som är långt. Vill man bo lite så där någorlunda bra med strandläge, pool och all inclusive så hamnar man på ungefär samma pengar som nämndes här ovanför. (Självklart kan man komma iväg billigare om man nöjer sig med 2-stjärnigt boende.) Men då har vi tre veckor och inte fyra som det på Mauritius.

Mauritius, det är ett av dem där ställena som låter så trevligt, bara på namnet. M A U R I T I U S, smaka på det. Samma med Seychellerna. Och Maldiverna. M A L D I V E R N A... Mmm.

Maldiverna kan man med Ving åka till för 22'000 kr i fyra veckor i sommar. Dock blir det 42'000 kr om man vill ha all inclusive. Hotellet heter Reethi Beach Resort. Går inte av för hackor det heller!

Jösses, det är lite av en djungel det här. Vill man komma billigt undan stannar man ju så klart hemma. Sveriges somrar är ju rätt trevliga dem också.

Post-Fuerteventura

Jo, just det, jag skulle ju kanske skriva om Fuerteventura också. Jag har ju varit hemma i en vecka redan, men det var lite mycket förra veckan.

Fuerteventura är en blåsig ö, stod ganska klart. Men av de sex dagar vi kunde utnyttja (kom fram sent, midnatt, och åkte tidigt, kl 5) så sken solen fem av dem. Molnigt verkar det vara på morgnarna typ jämt. Sista dagen, sista chansen-dagen, ja då var det molnigt hela dagen. Så klart!

Vi gjorde inte så mycket. Mitt mål var liksom att sova, äta, ligga vid poolen/på stranden, äta, sova. Min resekompis Erica envisades med att ge sig iväg och springa ibland, men sånt höll inte jag på med.

Som tur var, får man väl säga, var inte maten i all inclusive-bufféerna något särskilt att hurra för. Men det kanske man inte skulle förvänta sig heller, jag har aldrig åkt all inclusive nån gång tidigare. Jag fick lite känslan att det inte låg någon vidare tanke bakom vad man ställde ut för mat. Till exempel, när det finns gryta vill jag ha ris, inte pommes frites. Och sen hade de väldigt svårt att tillaga potatisen tillräckligt. Det var några gånger när de hade ställt fram hela små, stekta potatisar som var i princip okokta inuti. Ingen höjdare!

Dock var det lite roligt ett par av dagarna. Jag tror det var torsdagen, då gick vi och skojade om att vi längtade till middagen och potatisgratängen på buffén. Inte för att vi på allvar trodde att den skulle finnas där utan lite på skoj. Och så kom vi till buffén och vad fanns där? Jo, potatisgratäng. Nästa dag skojade jag om att jag skulle kunna tänka mig wienerschnitzel. Och vad fanns? Jo, schnitzel. Dock kom aldrig kladdkakan på efterrättsbordet. Efterrättsbordet var generellt riktigt tråkigt (tur kanske). Spanjorerna verkar gilla gelé och mousse. Jag tog en liten skål glass med chokladsås istället.

En dag for vi iväg på en båttur, som visade sig vara slöseri både med tid och pengar. Ving-tjejen sa att transporten dit skulle gå fort, 10-15 minuter. Från bestämd tid för upphämtning (8.30) till att vi kom fram till hamnen tog ca 1 timme och 20 minuter. Gick fortare hem (trekvart kanske), dels för att bussen var 15-20 minuter sen på morgonen och dels för att den bara då behövde droppa av folk på alla hotell på vägen. Sen hade vi fått för oss att det var en katamaran - aldrig åkt katamaran, lite det som var charmen - men det var en vanlig segelbåt. Som gick på motor hela vägen. Ving-tjejen pratade något om att turen var lite lyxigare med egen solstol och lyxigare mat. Solstolen var en fastvirad madrass på däck. Maten, nja. Den gick ner. Hursomhelst, när vi åkte iväg tyckte jag första halvtimmen att vi inte verkade vara på väg nånstans. Men så verkade vi ta fart åt ett håll och höll det en stund. Sen vände båten och åkte tillbaka till hamnen och la till vid en boj precis utanför. What? När jag hör om en sån här tur så förutsätter jag nånstans att arrangören har kollat ut en strand en bit bort och att man åker dit, ligger där en stund och sen åker tillbaka. Men nej. Ving-tjejen svarade "ja, det gör det" på min fråga om det fanns något att titta på genom snorkelmasken. Snorkling var en av aktiviteterna som omnämnts i beskrivningen om turen. Men det verkade inte finnas några grejer att snorkla med på båten, men ingen hade sagt att man skulle ha det med sig. Sen undrar jag om det fanns nåt att titta på. Vattnet var liksom bara turkost. Även om man står på en båt så ser man ju om det finns något att titta på. Du ser ju liksom inte mer bara för att du ligger på ytan och tittar ner. Så jag tror man hade fått simma en bit in mot land för att se något. Fiske fanns i beskrivningen också, men det var det överhuvudtaget ingen som sa något om och jag har lite svårt att tänka mig att man fick ägna sig åt det så där. Jag skuttade i vattnet i alla fall. Inte så mycket för att det var varmt och man var tvungen att bada - för det var det inte denna dag - utan mer bara för att ha badat i havet. Lunchen bestod av en halv tror jag, eller åtminstone väldigt tillplattad, kycklingfilé med en fräsch sallad och tre-fyra små kokta potatisar och pyttelite av en sås som smakade konstigt. Efter en tvåtimmars paus åkte vi åt andra hållet en stund och sen tillbaka till hamnen. Allt som allt var vi väl ute på vattnet i ca 4½ timme. Så här i efterhand kan jag säga att jag hade fått mer ut av dem 65 euro om vi tagit en taxi till en stad, shoppat och ätit gott på restaurang istället.

På det stora hela är Fuerteventura inte ett resmål jag skulle rekommendera. Stället vi bodde på tyckte jag var ganska tråkigt. Staden Costa Calma är utdragen och det finns inget riktigt centrum utan shoppingcenter lite här och där. Hotellet var ganska stort, långa korridorer (utomhus) och rätt opersonligt. Märkligt att man jobbar på hotell och inte kan prata engelska tycker jag, fast det kunde dem i alla fall i receptionen. Men, jag älskade poolen och området kring den! Lite i grundaste laget kanske, men fantastisk. Jag är inte så mycket för fyrkantiga pooler utan gillar när de har lite annan form (och gärna har broar som kan gå över och simma under...). Nu är det lågsäsong, verkar det som, så det var aldrig någon trängsel bland solstolarna. Säg att kanske 20 av 100 var upptagna som mest.

Om man tittade bortanför bebyggelsen kring hotellet så var det bara öken. Positivt är ju att de tar vara på det faktum att det blåser mycket, det satt långa och många rader med vindkraftverk där ute i öknen!