Mer jag

169 visningar på senaste inlägget. Det blir onekligen svårt att toppa. Jag har inga fler halvnakna bilder att lägga ut. Det är ändå falsk marknadsföring för jag ser inte ut som på den bilden nu. Minst 15 kilo plus. Men jäklar vilken bra bild det blev. Det är inte ofta jag gillar bilder på mig själv.

När det gäller killar, sex och romantik så är nog egentligen mitt största problem - förutom att jag inte är särskilt nöjd med hur jag ser ut - det faktum att jag har svårt att tänka mig att någon skulle kunna vilja ha mig. De killar jag nämnde i tidigare inlägg, som jag varit "geografiskt nära", var uppenbarligen bara ute efter sex och när de inte fick det de ville ha på det sätt de ville ha det så försvann de. Eller så var de alkoholpåverkade och inte alls lika intresserade som nyktra. Så historien hjälper inte precis till att övertyga mig. Killarna på Barbados? Ja, jo, men där är det nästintill ett yrke att hitta en rik kvinna som kan ta med sig killen hem och försörja honom. Så de stötte säkert bara på mig för att jag är vit och potentiellt rik. Så hur mycket jag än vill så kan jag liksom inte bringa mig till att säga till någon att jag gillar honom, för varför i hela friden skulle han vara intresserad?

Och hur i hela friden ska man då kunna hitta någon kärlek? Han kommer sannolikt inte komma och ringa på min dörr självmant. Och han kommer ju inte bara dyka upp så länge jag ligger hemma i soffan och tittar på film heller för den delen. Så det är nog som en ny bekant säger, jag borde "shake things up". Men hur? Byta till ett annat gym? (Som om jag är särskilt aktiv på ett gym...) Flytta till en ny stad? Skaffa en ny hobby? Gå en kurs i nåt?

Jag ser smala killar gå hand i hand med tjocka tjejer hela tiden, och jag tänker vad är det då för fel på mig? Att jag tyckt att jag är tjock har alltid varit min last. Egentligen är jag väl inte det. Men tittar man på Viktväktarnas skala (åtminstone den de körde med för 14 år sen) så väger jag ca 15 kilo över vad som ska vara hälsosamt. Medan Fia som jag gick hos förra året tyckte inte jag skulle gå ner mer än 10. Men så har man kollegor som påstår sig vara tjocka som väger sådär 25-30 kilo mindre och då blir man lite lätt deprimerad. Men hur mycket jag än är missnöjd med hur jag ser ut så är det ändå så himla svårt att bringa mig till att skärpa mig med att äta rätt och att träna. Varför ska det vara så himla svårt för? Man ser sig själv i spegeln och gillar inte vad man ser och sen sätter man sig i soffan och äter ostbågar. What?! Why?!

Sen har man det där med tankarna om vad som händer när man väl ska ut på dejt. Kraven på att hålla konversationen igång, komma på saker att prata om. Min hjärna som typ slutar fungera ibland. Jag har fått beröm en gång för att jag kom som jag var, inte gjorde mig till, utan var mig själv liksom. Det gillade han. Men det kanske inte du gillar? Jag kommer inte börja sminka mig för din skull, men däremot kanske jag plöjer genom garderoben för att hitta det som trots allt ser bäst ut. Jeans, jympaskor och topp, blir det bra?

På film skuttar folk nästan alltid raka vägen ner i sänghalmen. Och då kommer vi osökt in på sex. Vad ska jag säga om det? Hur är det i verkligheten? Ska man hoppa i säng direkt? Om man inte vill? Ännu mera krav. Av det jag har sett är det, som tur är, inget jag saknar. Men potentialen finns. Jag är bara inte intresserad av att hoppa i säng med vem som helst bara för att, då kan det lika bra vara som det är. Bara tanken gör mig nervös. Ännu mera krav.

Men åh, kyssar. Tio år sen, vet inte om jag minns hur, men åh... Där har jag också fått beröm, för övrigt. Just saying.

Jag

Det här är jag:

• Lojal är ett sånt där stort och brett ord, men tror det passar in på mig.
• Lugn är jag. Stressar inte upp mig i onödan.
• Min typ av mardröm är när jag drömmer att jag inte kommer att komma i tid till något, exempelvis jobbet. Hu! Än så länge har inga monster jagat mig genom en mörk skog eller så, tack och lov. Inte vad jag minns i alla fall.
• Pålitlig. Säger du något till mig som jag inte får säga till någon annan kommer jag inte göra det.
• Glad är jag för det mesta. Det här med att ha dåliga dagar och att det skulle vara okej att ta ut det på andra på exempelvis jobbet har jag aldrig förstått mig på. Sen kan andras humör spegla av sig på mig så att jag inte är lika glad längre, men det är en annan sak. Jämfört med vissa andra har jag ett jämnt humör. Det blir inte så stora skillnader. Sen kan jag ibland sitta och skrika åt datorn för att den beter sig dumt eller så, men det är också en annan sak.
• Trevlig är ett trevligt ord och det tycker jag nog att jag är. Det är inte särskilt svårt. Bara man ler och inte säger otrevliga saker så är man där. Och säger otrevliga saker det gör jag sällan. Hoppas jag.
• Rolig är jag nog. Jag tycker i alla fall att jag brukar frambringa rätt många hjärtliga skratt. Är det något jag minns från min barndom så är det att vi hade väldigt roligt hemma runt köksbordet, jag, syster, pappa och mamma.
• Kan man tycka att man har något annat än bra humor? Sök på helpdesk på youtube så ser du någorlunda vilken typ av humor jag har. En hjälpdisk för att förstå sig på att läsa en bok i ett kloster. Kan knappast bli mycket bättre.
• Hjälpsam är jag. Gillar verkligen känslan av att kunna hjälpa till. Om det så bara är att tala om för någon som inte hittar åt vilket håll hen ska gå. Jag är blodgivare i Nyköping och ger trombocyter i Eskilstuna ibland. Det är något som känns otroligt bra att göra. Jag vill ju kunna veta att jag kan få blod om jag behöver det, då är det inte orimligt att själv ge så mycket jag kan. Tänk att en halvtimme kan rädda liv!
• Jag är både generös och snål. Generös på så vis att jag inte har något emot att bjuda och gillar att ge. Genomtänkta presenter är kul att komma med. Snål på så vis att jag är mer typen som sparar än spenderar. Kan ibland tänka att jag ska köpa något idag när jag går ner på stan, men när jag sen står med detta något i handen på affären så tänker jag ofta att nej, den behöver jag ju faktiskt inte. Och så kommer jag tomhänt hem, men har pengar kvar på kontot.
• Jag är nog rätt billig i drift. Shoppar aldrig bara för att det är roligt, definitivt inte kläder i alla fall. Jag köpte i och för sig en surfplatta för ett par år sen när jag hade lite för mycket pengar på kontot bara för att det var kul. Men den har ju kommit till användning så helt bortkastat var det ju inte. Sen kan man ju kanske diskutera hur nödvändig projektorn i vardagsrummet är, men rätt fräckt att ha den där. 3D dessutom! Så det jag lägger pengar på är mat och nöjen, kan man väl säga.
• Kärleksfull och romantisk? Ja, vem vet. Men jag gillar att fixa och dona med överraskningar och presenter, så svaret är säkert ja. Jag är ju inte den som springer fram till alla och talar om att jag gillar dem, men jag tänker att det är lite som den där skålen med jordnötter som står framför dig på bordet. Så fort du har börjat äta kan du inte sluta.
• Jag gillar verkligen att titta på film och gå på bio. Det är inte alls ovanligt att jag ligger i soffan hela dagar och plöjer fem-sex filmer eller någon hel miniserie. Mina favoritserier i det avseendet är "Jag tar Manhattan", "Törnfåglar" och "Tracys hämnd". Även "Bangkok Hilton" någon gång ibland. På senare tid har jag kommit in i någon fas att vilja se samma film nästa dag igen. Jag har inga som helst problem att se en film som jag redan har sett hundra gånger. Den är lika bra ändå.
• Vem gillar inte musik?! Själv vill jag klassa mig som allätare, men det stämmer nog inte helt. Sån där synttechno och alltför hård hårdrock går bort. En del rap och hiphop går hem, men på det stora hela inte. Man kan väl säga att pop och radioskval är favoriten. Lugna härliga ballader och upptempo glada låtar. Jag gillar konceptet schlager och håller alltid koll på festivalerna under våren. Men jag gillar inte all musik därifrån för den skull. Favoriterna från senaste Europafinalen var - förutom gudomliga Måns - England och Australien.
• Favoritskiva blir nog Lisa Nilssons "Himlen runt hörnet" som jag fick i konfirmationspresent, tror jag. Den har spelats nästintill sönder och samman i flera omgångar under de senaste tjugo åren eller så och håller fortfarande.
• Favoritartist är nog Celine Dion. Allt hon gör är så bra, och hon verkar vara en riktigt trevlig och sympatisk person också. Men ska jag säga en svensk artist så blir det nog Björn Skifs. Grym! Kalle Moraeus går inte av för hackor, han heller. Han är en sån härlig personlighet.
• Sympatisk vill jag kunna säga att jag är också, förresten. Hoppas det.
• Bästa konsert jag har varit på stod Rod Stewart faktiskt för. Det var väl en tio år sen och den var i Linköping. Som tur var, för mig, var pappa sjuk den dagen och jag fick åka med istället. Det var en del med hans gamla trallvänliga dängor och sen en del med hans "The great American songbook" där han tolkar en massa härliga evergreens. Fast Robbie Williams på Ullevi -06 var inte helt fel heller.
• Körmusik, allt med stämmor är härligt också, tycker jag. Var och är stort fan av the Real Group.
• Jag är feg. Fast man kan nog säga att jag är selektivt feg. Jag har inga som helst problem att sätta mig på ett plan och flyga över halva jordklotet helt ensam, eller att åka iväg för att jobba på en båt i flera månader. Men det där med att tala om för en kille att jag gillar honom, det är betydligt svårare. För att inte säga omöjligt.
• Hemlängtan har jag i princip aldrig. Jag gillar att vara borta. Och hemma. Spelar inte så stor roll.
• Och "resfeber" vet jag inte vad det är.
• Men att resa, det gillar jag! Under de senaste tre åren har jag spenderat en trevlig långhelg med kak- och bakmässa i London, varit i USA två gånger (plus ett par timmar på Miamis flygplats förra sommaren), Bahamas, Mexiko, Teneriffa, Fuerteventura, och Barbados. Före 2012 spenderade jag elva sommarsemestrar i bil med tältet i bakluckan genom Europa, varit i USA (två månader före 9/11), Cypern, bott på Irland ett år och ett par månader, Thailand, Gran Canaria, Turkiet, Antarktis/Argentina/Brasilien, Madeira, Malaysia/Hong Kong, kryssning till otroligt trevliga Tallinn och, ja, det var nog allt. Nästa sommar ska vi (mamma, syster och jag) till Söderhavet och året efter tänker jag spara ihop så mycket jag bara kan och åka nånstans igen som jag gjorde till Mexiko förra året. Har sju semesterdagar som jag måste ta ut innan mars månads utgång så det kommer kanske bli någon sväng någonstans i januari. Att vara hemma på semestern är bara slöseri med semesterdagar! Tycker jag alltså.
• Jag dricker alkohol, men inte några större mängder. Jag dricker varken öl eller vin, men gillar cider. Dessvärre är utbudet av cider ofta ganska dåligt på restauranger så det blir oftast cola. Vilket jag inte har något emot. En del säger att det är svårt att bjuda mig på något att dricka. Men jag kan helt ärligt säga att jag tar ett glas vatten och är nöjd med det. Önskar att öl och vin var gott, för det ser gott ut. Precis som vattenmelon. Det ser jättegott ut, men är ju så hemskt. Alla meloner förresten. Det är någon bismak där som jag inte klarar av. Precis som i öl och vin, och kaffe också förresten. (Kaffelikör går bra dock!)
• Full har jag inga ambitioner att bli. Kan inte tänka mig något värre än att inte veta vad jag gör eller minnas vad jag gjort sen. Illa nog att se andra hamna där. På klassresan till Cypern -97 var det en kväll när det blev lite för mycket, det var inte värre än att jag blev lite yr i huvudet. Möjligt att min rumskompis har en annan syn på saken. Det kan vara så att jag var lite gladare och pratsammare än vanligt. När jag under något år gick ut på krogen med en kompis i stort sett varenda lördag kom jag på att jag har en inbyggd alkomätare. När vänster handled börjar kännas som att den håller på att domna bort är det dags att sluta. Då blir det lagom. Alkomätare är inget jag har behövt använda mig av de senaste åren.
• Väderberoende är något jag verkligen INTE är. Jag tycker ofta att folk lägger alldeles för mycket fokus på vädret. Varför ska man sitta och gnälla över att det regnar när man ändå är inne? När jag åker på semester vill jag såklart ha sol och värme, men är det moln och regn någon dag så är det ju inte mycket idé att gräma sig över det. Man kan ändå inte påverka vädret så det är bara att gilla läget. Ibland kan jag snegla på väderprognosen, men oftast håller jag mig till att titta ut genom fönstret. I sommar hade jag tänkt åka iväg och campa en del, men det blev inte av på grund av regn och rusk. Men vad ska man göra åt det? Stanna hemma och titta på film!
• Jag gillar att laga mat. Men helt ärligt, hur roligt är det när man bara lagar till sig själv? Jag följer i princip aldrig recept utan kör på känsla. Jag provsmakar aldrig heller. Och jag kan inte komma på någon gång jag lagat något oätbart. Lite mer salt bara kanske. Jag har experimenterat mig fram till ett grymt glassrecept som jag kanske kan göra något med någon gång i framtiden. Målet var att hitta på något liknande Ben & Jerry's och min blev godare. Tycker jag alltså.
• Städa och diska gör jag så sällan det är möjligt. Vad spelar det för roll när det ändå bara är jag som ser det? Dock ser jag framför mig att min lägenhet skulle vara glänsande, ja i alla fall nästan, om det fanns någon som kom på besök ibland.
• Prata i telefon är något som jag inte gillar. Alltså, jag har inga problem med folk jag känner och så, så klart. Men det där med att ringa är inte min grej. Jag skickar hellre mail. I text kan jag säga vad som helst, åtminstone när jag vet att jag inte kommer träffa personen i andra änden.
• Om du ska ta med mig ut på dejt så tänk dig mig som en normalt erfaren 17-åring, som känner sig som 24, men som egentligen är 38. Bowling, burgare och bio. Där har du ett förslag till sysselsättning. Bowling och bio är bra för där har man inte något krav på sig att prata så mycket. Förvänta dig inte att något ska hända i sänghalmen, men mina kyssar ska enligt ett vetenskapligt (*harkel*) test jag gjorde häromdagen på nätet vara oemotståndliga. Just saying.
• Rent kroppsligt finns det inte värst mycket jag är nöjd med. Jag har inga höfter, för mycket överallt i övrigt. Men jag gillar min rumpa, näsa. Min kroppsbyggnad passar inte riktigt min personlighet kan jag känna. Jag verkar vara den där stora starka personen, som tar hand om och skyddar de omkring mig, men inuti är jag den där lilla, späda tjejen som behöver tas omhand.

Ja, här har du mig. Som "belöning" för att du har tagit dig ända ner hit lägger jag in en bild tagen 2002-10-11. Frågan är hur i hela friden jag inte kunde vara nöjd med hur jag såg ut ens då?! (Fotograf jag, kamera riggad på stolar, ifall du undrar...) Funderade en stund på om jag skulle lägga in den här eller inte. Jag är riktigt nöjd med bilden och den visar ju inte mer än vad man skulle se på stranden. Så, here goes.

Den kärleken

Du vet när man var liten, gick i de första klasserna i skolan, och var superduperförälskad i den snyggaste killen i klassen. Och när kompisarna sa det till honom, och man snabbt påstod att "nej, det är jag inte alls!" och blev generad. Du vet den där känslan att det är pinsamt att vara intresserad av någon. Jag kom nog aldrig riktigt ur den känslan.

Det finns nog egentligen bara en sak som jag har längtat efter i hela mitt liv. Kärlek. Jag har varit - som jag väljer att kalla det - "geografiskt nära" några killar i mitt liv, men nån kärlek skulle jag inte påstå att jag har upplevt. Ja, det skulle ju vara då där i skolan när man var lite sådär superduperkär i Fredrik och senare Jimmy. Åh, de var ju så snygga. Sen ett par år efter att jag kom hit till stan så dök ju killen upp med det vackraste efternamnet någonsin, och snygg var han också. Funderar fortfarande på hur jag ska fria till honom.

Samtidigt är det skrämmande också. Kärlek. Ja, inte kärleken i sig kanske. Bara om man ser till mina reaktioner på kommentarerna på Barbados så var det ju alltid att ta mig därifrån så fort som möjligt. Det kan ju i och för sig ha att göra med att de antingen var för nära pensionsålder, antagligen höga på något eller generellt inte särskilt attraktiva. Oavsett detta skulle säkert de flesta suga i sig av komplimangerna och säkert åtminstone visa lite tacksamhet. Vad gjorde jag? Jag undrade om de borde skaffa glasögon, såg mig omkring och förväntade mig att de pratade med någon annan, för inte kan de väl säga såna där saker om mig?! Det är väl så där det blir efter 38 år av att se sig själv i spegeln och säga till sig själv att det är klart att ingen vill ha dig - och sen inte ha någon som säger emot. Till slut tror man på det.

Och för att finna kärlek ska man väl ut på dejt på ett eller annat sätt också förstås, det är ju skrämmande bara det. Jag har varit på en och annan dejt, men det var längesen och jag skulle säga att alla har varit i princip misslyckade på ett eller annat vis. (Jag hängde en del på Spraydate då där ett par år efter -00.) Sannolikt är det väl i och för sig en annan känsla kring en dejt med någon man tror att det finns potential hos än någon man aldrig har träffat tidigare som visar sig vara tystare än en skogsmus. Men associationen sitter fast.

Jag skulle verkligen inte klassa mig som olycklig. Det har funnits tider när jag varit nere och önskat att saker och ting var annorlunda. Men nuförtiden har jag vant mig vid tanken att jag kanske alltid kommer vara ensam. Jag har alltid velat ha barn, men nu vet jag inte. För det första vet jag inte om jag ens skulle klara mig ekonomiskt. För det andra behövs en pappa, åtminstone vid själva tillverkningen. Skaffa barn ensam? Nej, verkar inte så kul. Varken för mig eller barnet. Nej, är det inte meningen att jag ska träffa Någon så är det väl inte meningen att jag ska ha barn heller. Dessutom är jag ju nästan i mormorsålder redan ändå...

Och till dig som tänker "åh va skönt att vara ensam och kunna göra vad man vill" säger jag bara: SLUTA! Var bara jävligt glad att du har din Någon. Var jävligt glad!