Idag insåg jag att jag faktiskt nästan längtar hem till den vanliga vardagen igen. Inte så att jag vill åka nu på direkten så klart. Men det var ju den man ville bort från en stund så det är ju rätt bra att man tycker att det är okej att åka hem igen.
Janeeka undrade om jag inte kunde ge det fem månader till, men jag sa att det går ju inte. Varför inte? Jag måste ju tillbaka till jobbet! Hon fyller år i juni och jag i juli, så jag sa att vi får ha gemensamt kalas innan jag åker. Vi kanske kan bjuda med Leila (maj) och Eli (september) också. :-)
Ettåriga Skrållan har fått konkurrens om att vara sötast. Rosita är 11 veckor och kom i söndags. Hon har inte sagt så mycket, förrän idag. Tror hon börjar få lite bättre självförtroende. Det är klart att det inte är lätt att komma till ett nytt ställe, ingen mamma i närheten längre, klart man är lite försiktig.
En lite rolig grej. I måndags när jag träffade henne första gången hade hon ännu inget namn. Jag föreslog Pepsi, men Glyne gillade inte det, "sånt dör man av". Roxy då kanske, sa jag. Nej, hon ska ha ett rasta-namn. Senare hör jag Jenni kalla henne Roxy. Komiskt att vi båda tänkte samma namn, oberoende av varandra!
Imorgon kommer Sadé och Eli hem igen. Så då är det slut på semestern och sen är det full fart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar