På det stora hela har det inte varit någon dag som går till historien som en av de bättre. Dagen började kl 6.30 med väckning när lillkillen försöker öppna min sovrumsdörr, som jag har låst eftersom jag vill välja när han kommer in. Det är dock kört nu för efter en kvarts tystnad stod han plötsligt i dörröppningen till badrummet och tjoade glatt "jag är vaken". Att väcka mamma är big no no, men att väcka mig inga problem. Måste dock säga att det nog är ett par veckor sen.
Hursomhelst, sen följde frukostfix och försöka få honom att äta vilket inte är det lättaste. Han äter, men det tar tid. Sen bar det sedermera av till stallet där hästar skulle göras iordning för ritt och jag fick ta hand om lektionen med fyraåriga Addie, en sockersöt liten tjej med blont lockigt hår och en supertrevlig mamma. Mellan dagens två ritter blev det rätt enkelt att ha hand om Eli eftersom vi hade besök. Så här långt var dagen okej.
Det var sen under eftermiddagsritten som lillkillen fick ett sånt där ryck att sluta lyssna på vad jag säger. I den stunden undrar jag om det inte är tur att man inte har barn. När man står där och försöker kommunicera och man inte får någon respons, den totala maktlöshet som sköljer över mig, ilskan som kokar, ögonblicket när man nära bristningsgränsen vänder på klacken och går och först då blir tilltalad igen. Och i de här lägena finns det alltid någon annan i familjen i närheten som han lyssnar på som kommer och ordnar upp läget. Och där sitter jag med tårarna bubblande och undrar vad jag gör för nytta. Jag är oerhört glad att jag inte stannade hemma med honom för hur hade jag löst det då...
Jag skulle inte säga att jag är långsint, men jag har svårt att släppa känslan efter en sån här episod. Jag vet att det är orättvist kanske, men det kan inte hjälpas. Han kan ju vända sig om och vara hur glad och medgörlig som helst sekunden efter, medan jag har svårt. Förhoppningsvis märker han det inte.
Nu ligger jag i min säng och funderar på vad jag ska titta på för film och har ännu ingen aning om vad som händer imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar