Before Sunrise och Sunset

Såg reklam för den tredje filmen och tänkte att då måste jag ju se dem andra två först. Så dem såg jag ikväll. Visst är de söta på sitt sätt men det är knappast något jag kommer vilja se igen. Och det är ju synd.

Den första filmen utspelar sig under ett halvt dygn i Venedig. Två människor möts på ett tåg, den ena ska hoppa av i Venedig och ber den andra följa med. Han ska med ett flyg nästa morgon så hon kan åka vidare med tåget då. De spenderar kvällen och natten med att promenera runt i stan, titta på saker hon sett som tonåring, de sitter ner i parker, på restauranger, parkbänkar. Hela tiden pratar dem, om allt och inget.

Den andra filmen utspelar sig i Paris. Han är där för att göra reklam för sin bok, som handlar om kvällen i Venedig. Hon kommer till hans möte med pressen. De spenderar ett par timmar med att gå, sitta på kafé, åka turistbåt och hela tiden pratar dem, om allt och inget, och om hur de ser tillbaka på kvällen i Venedig.

Hela tiden pratas det. Hela tiden. Politik, sex, miljön, musik, relationer, alltid något. Men vad kan man vänta sig när en film utspelar sig över bara en kväll eller ett par timmar? Jag vet inte, men jag vet bara att allt prat blir jobbigt. Och andra filmen slutar mitt i utan att man egentligen har kommit någonstans alls. Det gillar jag inte.

Dessa två hamnar i loppislådan, men visst måste man ju så klart se den tredje filmen. Kanske det äntligen ska börja hända något där.

Betyg: