Blott ett minne #1

Det är lördag. Året är kanske 1989. Jag är 12 år och min syster är 8 år. Vi två och pappa packar in oss i bilen. På lördagseftermiddagarna var det gratis bad i Gimo badhus för familjerna till de som arbetade på Forsmark. Dit åkte vi. Vi simmade, plaskade i den varma poolen, stod på händer och simmade under vattnet. Ibland hade man en femma med sig så man kunde köpa en kokosboll i automaten. Ibland var mamma också med, men ibland stannade hon hemma och hade maten klar tills vi kom hem. Utmattade, som man blir, efter ett par timmar i vattnet. Det var tider det.

Grattis Oprah!

Till Oprah,

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det din födelsedag! Grattis!

Jag har alltid gillat dig. Din talkshow var alltid en trevlig eftermiddagssysselsättning. Den kunde verkligen handla om allt. Jag minns en med en man som hade råkat lämna motorn igång på sin bil i garaget och kom hem från jobbet och fann sin fru och två hundar döda efter att ha gasats ihjäl i huset. Hur lyckas man råka lämna motorn igång? Och så var det ju nån show med en kvinna som fick ett hus. Och musik. Och alla "favourite things"-shower, ojoj, va avundsjuk man var! Synd att det tog slut, men du hade ju hållit på ganska många år så det var väl kanske inte så konstigt. Nånstans vill man ju ändå gå vidare och testa nya saker.

Minns en intervju med Michael Jackson också. Den var bra. Och så filmer förstås. Nu senast såg jag dig i "The Butler". Den var bra och du var bra, som alltid. Min favorit är ändå dig som röst i "The princess and the frog". Den filmen gillar jag skarpt.

Jag hoppas att Stedman skämmer bort dig ordentligt idag! Och kanske din vän Gayle har bakat en tårta till dig också!

Än en gång, grattis på födelsedagen!

Femtvå

Jag såg reklam för en sån där soppdiet häromdagen. Och då slog det mig. Jag har testat att köra sån där ett par gånger. Men efter nån vecka är man ju helt snurrig efter att inte ha fått nån energi. Men om man kör det bara en dag åt gången, två gånger i veckan, det borde ju vara perfekt.

Så det tänkte jag testa mig på nu. Det kommer visserligen innebära att äta choklad, i form av måltidsbarerna, men det är ju knappast samma sak som att äta godis (tänker på min gällande utmaning).

Man vet ju inte om saker fungerar och hur det är om man inte testar! Att minska kaloriintaget är ju vad man behöver göra! Äta mindre och träna.

Berättelsen om Pi

Jag var på väg att gå och se den här på bio, men det var något som skrämde mig lite. Därför blev den också liggande längst ner i osedda-filmer-som-jag-ska-se-högen. Men den visade sig vara ganska ofarlig!

Pi är en indisk kille vars föräldrar har ett zoo. År går och det går inte jättebra för zooet. Pappan inser att de kan få bra betalt för djuren och han ordnar jobb i Kanada. Så han lastar familjen och djuren på ett lastfartyg och de ger sig av. Dock råkar fartyget ut för oväder och sjunker. Kvar är Pi på en livbåt tillsammans med en orangutang, en zebra, en hyena och en tiger...

Ibland tittar man på tigern och tänker "är den animerad eller riktig?", men ibland är det väldigt tydligt att den är animerad. Jag tyckte filmen var bra faktiskt. Sevärd! Hade kunnat varit häftigt att ha sett den på bio, det är ju något särskilt att se filmer på bio.

Betyg: 

Alfie

Den här var jag på väg att slänga ner i loppislådan en gång men behöll den till slut. Tur, för den var bra.

Handlar inte helt oväntat om den kille som heter Alfie (Jude Law). Han är en man som gärna ställer upp för en kvinna som är gift med en tråkig man och som behöver piggas upp med lite sex i baksätet, och som gärna smiter hem till singelmamman när han behöver lite sällskap. Han är en kvinnotjusare med andra ord. Men hans livsstil kommer i vägen för livet och det går inte riktigt så bra som han skulle ha önskat.

Normalt gillar jag inte filmer där man tittar in i kameran och pratar med publiken, men i den här funkade det. Alfie guidar dig genom sina dagar och pratar om hur han ser på saker. Jag gillade filmen! Den kan behöva nån mer titt så den får stå kvar i hyllan.

Betyg: 

Grattis!

Idag är det min pappas födelsedag. Han skulle ha blivit 64. Ett år kvar till pension. Något han längtat efter i flera år. Försökt få chefen att låta honom gå ner i tid. Kunna spela mer golf. Jobba mindre, njuta mer av tiden. Men han fick inte gå i pension. Företaget han jobbade på ska flytta sin verksamhet vilket antagligen hade betytt att han hade blivit arbetsbefriad, eller vad det kan tänkas heta. Ödets ironi?

Min fina pappa lämnade oss för ungefär ett år, en månad, tjugosex dagar och fem timmar sen. Min pappa var alltid glad. Vi hade alltid roligt. Jag minns många skratt runt köksbordet när vi var små.

Två dagar före, på onsdagen, satt han i sin sjukhussäng och sa "man kanske skulle fråga körkompisarna om dem vill sjunga 'Danny boy' på begravningen". På fredagen låg pappa nedsövd och det fanns inte så mycket annat att göra än att vänta. Vi hade musik på i bakgrunden, det skulle ha lugnande effekt stod det i ett häfte om när döden kommer som vi hade fått. Pappa älskade musik. Blues, klassiskt, körsång. Så kom 'Danny boy' i högtalarna och då var det som att han kunde släppa taget. Han hade fått höra den en gång till.

Minnesstunden hade fallit pappa i smaken helt. I lokalen i huset där de bodde med glas till tak och utsikt över hela staden. Ljus överallt, god mat, tjugotalet släkt och vänner. Och framför allt, körsång. 7-8 killar från barbershopkören Coastline Chorus sjöng. Bland annat nämnda sång. Tack för det, ni gjorde verkligen kvällen perfekt.

Cancer. Tänk om någon ändå kunde komma på ett sätt att bli av med denna vidriga sjukdom. Eller åtminstone ett sätt att hitta den i tid...

Legenden om ugglornas rike

Jag kanske inte var på humör den här dagen när jag såg denna, jag vet inte. Det var något som direkt gjorde att jag inte kände något som helst intresse i att se den och då är jag inte typen som spolar fram eller hoppar över stycken. Och inte heller typen som stänger av och går därifrån för nånstans vill man ju ändå veta hur det slutar. Men i den här hoppade jag. Det var helt enkelt inget som grabbade tag i mig och höll mig kvar.

Men visst häftig. Måste ha tagit tid att animera. Ta bara alla fjädrar som är på en uggla! Och lägg sen till tusentals ugglor. Det är inte gjort i en handvändning!

Betyg: 

Cars 2

Det jag funderar över när jag ser den här är "är det här en barnfilm"? Blixten och Bärgarn är med, men det är också en massa hemliga agenter och det blir någon form av James Bond-historia. Jag förstod knappt filmen, hur ska en liten stackars femåring göra det? Nej, det var inte mycket att ha helt enkelt.

Betyg: 

The war

Den här filmen har stått i hyllan i flera år. Vet inte hur det kom sig men jag och min syster köpte några filmer ihop som vi delade på. Hursomhelst, nu har jag i alla fall sett den. Bättre sent än aldrig!

Filmen handlar om en familj där pappan har varit och fightats i Vietnam, vilket har satt sina spår. Sonen (Elijah Wood) gillar att bygga trädkojor och tar hjälp av sin syster och hennes kompisar för att bygga den största och finaste. Dessvärre finns det barn i närheten som gärna är med och förstör - det mesta.

Inte någon film som kommer gå till historien som världsbäst, men kan gott vara sevärd en regnig söndagseftermiddag under en filt.

Här måste jag avsluta med att lägga in en lite rolig grej. En av mina absoluta favoriter är miniserien "Törnfåglarna". Tjejen som spelar dottern Justine i serien har jag aldrig sett i något annat. Men nu, inom bara någon vecka, har jag sett henne i tre filmer till! Den här, "Brothers" och "Philomena". Komiskt!

Betyg:  (stark)

Brothers

Natalie Portman och Tobey Maguire är det gifta paret Grace och Sam som står i centrum. Innan Sam ger sig av för sin andra runda i Afghanistan välkomnar han hem sin bror Tommy (Jake Gyllenhaal) från fängelset. Sams helikopter skjuts ner och alla tros vara döda. Medan Sam sitter fängslad kliver Tommy in och försöker ta hand om änkan och barnen. När Sam fritas och återvänder hem har han förändrats och han är övertygad om att Grace och Tommy har haft ihop det medan han varit borta.

Bra skådisar, bra story, snyggt gjord. Bra film!

Betyg: 

Hagmans konditori

Jag fortsätter plöja igenom de osedda filmerna i min filmhylla. Den här, "Hagmans konditori" är ju ingen film på det sättet visserligen, men den får en recension här ändå.

Det är en show av och med Galenskaparna och After Shave. Mitt intresse väcktes när jag hörde Anders Eriksson sjöng en låt i Rix Morronzoo, som jag tyckte jag var så himla bra. Här är den: http://www.youtube.com/watch?v=yNAMfKw4ed8

Dessvärre var det i princip det enda som var bra i showen. Visst den innehåller en hel del musik och en del skämt och allt sånt där, men det föll mig inte i smaken. Den allra mesta musiken är covers på kända låtar med nya svenska texter.

Jag tror inte jag har sett en hel show av Galenskaparna/After Shave förut, kanske är tur, vad vet jag. Men jag vet att jag gillar mycket av det jag har sett. Så nästa fredag ska jag på deras 30-årsfest på Oscarsteatern i Stockholm. Och jag hoppas verkligen att de har med "Jag skickar en gubbe imorrn"!

Betyg: 

Filmstudio - Återträffen

I tisdags var den första filmstudion för våren. "Återträffen". Skulle tro att det råder många olika åsikter om den här filmen! Den vann visst guldbaggar för bästa svenska film och manus, så det finns uppenbarligen dem som gillar den. Jag är nog inte helt och hållet en av dem, fast jag tyckte inte heller att den var dålig.

Den är lite annorlunda. Det är en dokumentär, men ändå inte. Handlar om en tjej, Anna, som inte blev bjuden på återträffen. Hon gör en film om vad som skulle ha kunnat hänt om hon hade varit bjuden och sen ringer hon till sina gamla klasskamrater och vill visa filmen för dem och prata om skoltiden. Vilket visar sig inte är det lättaste.

Jag tror att den här filmen skulle kunna väcka tankar hos barn och ungdomar när det gäller mobbning om den visades i skolor. Men som biofilm, nja. Som konstnär ska nog Anna Odell hålla sig bakom kameran, för som skådespelare var hon inte jättebra. Verkade nervös och allt hon sa lät rakt uppläst från ett manus.

Jag missar nästa film, som är om två veckor, men veckan efter är jag på banan igen.

Betyg:   (svag)

Höstens Filmstudio

I höstas gick jag med i Filmstudion här i Nyköping. Ganska låga förväntningar på filmerna, men ändå en rolig grej - att få se lite andra filmer, lite smalare filmer än det som normalt går på biografen. Det visade sig att fyra av de nio filmerna var bra nog att hamna i min filmhylla.

Den jag hade minst förväntningar om var en engelsk film som heter "Broken". I texten i filmstudions folder om höstens filmer stod det att "den här filmen är lika komplicerad som livet självt". När jag läste det tänkte jag, herregud vilken jobbig film det där måste vara, och var på väg att inte gå. Men, som tur var gick jag och den var jättebra. Komplicerad? Inte alls. En ung man får i hela sitt liv höra att han inte duger, blir retad för att han är efterbliven, att han är galen och så vidare, då är det väl inte så konstigt att han till slut tror på det själv?! En mycket bra film, tyckte jag.

En annan av de jag köpte sen var "Rust and bone". Den är fransk. Killen Ali drömmer om att bli boxare. När han får ta hand om sin lille son flyttar han in hos sin syster. Han jobbar som utkastare på en nattklubb och träffar tjejen Stéphanie, och ger henne sitt nummer. Han tror väl inte att hon kommer att ringa. Stéphanie jobbar som späckhuggartränare, men efter en olycka blir hon tvungen att börja om i livet. Hon och Ali blir vänner och tacklar livets problem tillsammans. Mycket sevärd!

"The Parade" var en serbisk film som jag verkligen gillade. En gangster ska gifta sig och blivande frun vill ha ett stort bröllop, så han anlitar en homosexuell bröllopsplanerare som drömmer om att anordna en Pride-parad. Det är inte det lättaste i Serbien eftersom det finns många, många som fortfarande sätter sig emot homosexualitet. Så gangstern lovar att hjälpa bröllopsplaneraren om han hjälper honom. Bröllopsplanerarens pojkvän och gangstern ger sig ut på vägarna för att hämta hem lite folk som är skyldig honom en tjänst och som kan hjälpa till att vakta paradtåget. Det här är en väldigt rolig film. Tänk dig själv: en tuff gangsterboss i en liten rosa fånig bil ihop med en homosexuell man som dricker te med lillfingret i vädret! Underbart! Den är förstås lite skrämmande och sorglig också.

Sist men inte minst har vi "Det är bara förnamnet". Ännu en fransk film. Den här utspelar sig till största delen under en middag en kväll. En man, hans syster, hennes sambo och en vän väntar på mannens gravida fästmö som alltid är lite sen. Medan de väntar diskuterar de både det ena och det andra, bland annat har de en lång diskussion om vad det kommande barnet ska heta. Filmen var en populär pjäs som spelades in på film med samma skådespelare. Jag gillade den! Underhållande!

The Lincoln lawyer

Och här är den andra.

Matthew McConaughey spelar advokaten som jobbar från baksätet av sin Lincoln. Efter att ha tillbringat större delen av sin karriär med att försvara småaktiga rännstens-brottslingar landar han fallet med en fastighetsmäklare i Beverly Hills som står anklagad för misshandel och våldtäkt. Men det ska ganska snart visa sig att allt inte är som det ser ut och plötsligt är vi mitt i en match mellan mästare i manipulation.

Den var bra, tyckte jag. Sevärd. Vet inte om jag kommer vilja se den igen men för säkerhets skull får den stå kvar i hyllan!

Betyg:  (stark)

Crazy heart

Jag inledde dagen med att titta på två filmer. Här är den första.

Jeff Bridges spelar countrysångaren Bad Blake, och fick en Oscar för det också. Bad är alkoholist, men vill inte riktigt erkänna det. Han är 57 år gammal och hans karriär går väl inte precis som han skulle önska. Han gör spelningar i bowlinghallar och barer. Så träffar han en tjej - Jean spelad av Maggie Gyllenhaal - som har en liten son på 4 år. Men nånstans där förstör alkoholen alltihop och han inser att han måste bli nykter.

Filmen innehåller mycket bra musik, och den vann tydligen en Oscar även för bästa originalsång. Det är väl inte precis en glad historia, men inte heller deprimerande. Det går upp och ner, kan man säga. Jag tyckte den var väl sevärd och jag tror den får stå kvar i min filmhylla.

Betyg:  (stark)

Changeling

Här har vi en förvånansvärt bra film! Jag gick in med inga förväntningar för jag visste inte mer om den än vad som står på baksidan. Nån gång måste jag ju ha läst den texten och tänkt att det lät bra, eftersom den hamnat i min filmhylla. Och det var ju tur att den hamnade där!

Den utspelar sig på 60-talet där en kvinnas son försvinner spårlöst. Polisen arbetar febrilt med att försöka hitta honom och så en dag ringer dem och säger att han är funnen. Hon åker till tågstationen, lycklig för att få hem sin son, men när han hoppar av tåget ser hon ganska snart att det är inte han. Hon säger det till poliserna, men de lyssnar inte. Killen säger att han är sonen och poliserna tvingar henne att ta honom med sig hem, de säger att man kan förändras ganska mycket på fem månader. Hon ställer upp på bilden i tidningen i artikeln om återföreningen och tar pojken med sig hem. Men så fort de har kommit hem försöker hon få polisen att förstå att det är inte han, vilket inte är det lättaste i ett samhälle där polisen har dåligt rykte (välförtjänt!) och måste se till att få lyckliga slut på historier som tidningarna älskar...

En lite knasig sak är att i den engelska textningen i filmen stod det jämt ett namn när killen pratade som inte var sonens namn. Visserligen visste man ju att det inte var sonen, men jag tyckte ändå att det var konstigt. De kunde ha skrivit "sonen" eller "pojken" bara.

En mycket bra film. Den tar en vändning där mitt i som man inte alls, eller i alla fall inte jag, var beredd på. En hemsk film egentligen men tack och lov slipper man se så mycket av det. Klart sevärd! Den hamnar i filmhyllan igen.

Fast måste erkänna att jag förstod aldrig varför den heter Changeling. Nån som vet?

Betyg: 

This means war

Jag fortsätter min resa genom de osedda filmerna i min filmhylla. Nu har vi kommit fram till This means war med Reese Witherspoon. Jag gillar Reese.

Reese är tjejen som får två män på fall. Två män som är spioner, kollegor och vänner. De bestämmer sig för att låta tjejen bestämma. Fast hon får inte veta att de känner varandra. De utnyttjar sitt arbete och spionerar på varandras dejter, och om det behövs gör vad de kan för att förstör den andres chanser.

Den var faktiskt ganska så bra, kanske något överdrivet med allt spion-grejs ibland. Vet inte om det är något jag kommer vilja se igen, men jag behåller den - för säkerhets skull.

Betyg: 

Lördagsmorgon

Det finns mycket få saker som jag tycker så mycket om som att vakna till "Ring så spelar vi" och Melodikrysset på radion på lördagsmorgnar! Jag tror det kan ha varit en tradition jag började med när jag bodde i Mörrum under ett halvår 1998. Fast då förstod jag mig inte på hur man överhuvudtaget lyckades lösa Melodikrysset, för det verkade omöjligt och jag var typ lycklig om jag klarade två-tre frågor. Nu däremot brukar det inte vara några större problem med lösningen. Kanske det beror på att det där med att googla har blivit lite mer utbrett? Eller så är det så att jag har lärt mig hur Anders lägger upp det kanske.

Jag och mig något äldre kollega brukar lösa krysset på jobbet när vi jobbar helg. Vi kompletterar varandra rätt bra, om det är något äldre som jag inte vet så vet han, annars blir det ett fall för Google när jag kommer hem.

Nån gång har jag hört någon säga "du måste sluta lyssna på det där, det är ju pensionärsvarning", men den personen har nog aldrig lyssnat på varken det ena eller det andra. Ett program med folk i alla åldrar som ringer in och pratar lite om väder och vind, jobb och helgbestyr, en frågetävling och musik - varför skulle det vara bara för pensionärer? Och en musikalisk lek med ledtrådar och musik från alla genrer och alla olika årtal, från det nyaste till stenkakor - varför skulle det vara bara för pensionärer? Ja, kort sagt, du får tycka vad du vill men jag tänker inte sluta lyssna! Så det så!

Idag dock missar jag Melodikrysset på sändningstid för jag ska till Friskis, men det går ju att lyssna på i efterhand och då kan man ju få lördagsmorgon imorgon söndag också, eller ikväll eller på tisdag eller närsomhelst.

Kärlek deluxe

Det här var en riktigt trevlig film! Sannolikt kommer den att hamna i filmhyllan när den kommer ut och är det någon som vill ha sällskap på biografen så kan jag tänker mig att hänga på!

Handlar om Selma som är författare. Hittills har hon skrivit sju böcker om kärlek och skor, inte den högst ansedda typen alltså, snarare tvärtom om man lyssnar på kritikerna som skriver recensionerna om hennes senaste bok. En författare tar henne under sina vingar och ska göra en "riktig" författare av henne. Hon föreslår en älskare åt Selma och samtidigt träffar Selma en musiker.

Musikern spelas av Martin Stenmarck och jag kan bara konstatera att han gör sig oerhört bra på film. Också. Med sin sängkammarblick och snygga ansikte. Mycket bra. Kul att se Sarah Dawn Finer på film också, visserligen i en liten roll.

Kort sagt, om du gillar romantiska komedier så se denna! Men undvik att göra som jag, att sitta i en halvtom salong med två nyblivna tonåringar som fnittrade åt allt som kunde verka något lite pinsamt (nakenhet och sånt alltså) ett par säten bort. Det är väl något med det där när det är nästan tomt så tycker man tydligen att det är okej att prata under filmen, det märktes på flera håll. Har man inte lärt sig att när man sitter i en biosalong och filmen har börjat DÅ HÅLLER MAN TYST?! Det tror jag jämt är allmänt känt.

Betyg: 

Utmaning

Sedan första januari har jag bestämt att jag inte får äta pizza, hamburgare, friterat, godis, godsaker och ska träna tre gånger i veckan. Träningen började inget vidare när jag hade lagt upp en plan för veckan började det svida i halsen på måndagen. Du vet ett sånt där härligt förkylning-på-väg-svid. Skönt nog satte sig denna förkylning bara i näsan, så denna gång har jag sluppit allt vad det innebär med ont i halsen och hosta och allt det där. Tack för det. Men, så träningen fick vänta lite. Nu har jag dock bokat in mig på lite vattenjympa på söndag så nu tänkte jag väl börja ta tag i det där igen, två veckor senare. Simma en kilometer och en trekvart vattenjympa, kan vara en lagom inledning tänker jag.

Med det andra, att inte äta allt det där jag rabblade upp har gått lysande dock. Trots att jag jobbar i konditori och utsätts för frestelser hela tiden. Men det måste jag säga, att det som är bra med mig är att när jag väl bestämmer mig för något då håller jag det. Nu får jag inte äta godsaker så då gör jag inte det. Punkt. Det jag är mest rädd för på jobbet är att det ska slinka in något i munnen av ren vana!

Dock måste jag erkänna att jag kommer att fuska på lördag. Vi hade bestämt ett datum för fritösafton långt innan jag kom på att jag skulle köra det här så det finns ingen anledning att boka av det, tycker jag. Dessutom kan man kanske behöva en fuskardag ibland.

Nu kan jag komma på mig själv med att tänka saker som "åh, tänk när man får ta en chokladbit när man vill". Lite komiskt.

Hur länge jag ska hålla på? Sista juni. Fast jag är i frizon utomlands och tillåter födelsedagstårta...

Before Sunrise och Sunset

Såg reklam för den tredje filmen och tänkte att då måste jag ju se dem andra två först. Så dem såg jag ikväll. Visst är de söta på sitt sätt men det är knappast något jag kommer vilja se igen. Och det är ju synd.

Den första filmen utspelar sig under ett halvt dygn i Venedig. Två människor möts på ett tåg, den ena ska hoppa av i Venedig och ber den andra följa med. Han ska med ett flyg nästa morgon så hon kan åka vidare med tåget då. De spenderar kvällen och natten med att promenera runt i stan, titta på saker hon sett som tonåring, de sitter ner i parker, på restauranger, parkbänkar. Hela tiden pratar dem, om allt och inget.

Den andra filmen utspelar sig i Paris. Han är där för att göra reklam för sin bok, som handlar om kvällen i Venedig. Hon kommer till hans möte med pressen. De spenderar ett par timmar med att gå, sitta på kafé, åka turistbåt och hela tiden pratar dem, om allt och inget, och om hur de ser tillbaka på kvällen i Venedig.

Hela tiden pratas det. Hela tiden. Politik, sex, miljön, musik, relationer, alltid något. Men vad kan man vänta sig när en film utspelar sig över bara en kväll eller ett par timmar? Jag vet inte, men jag vet bara att allt prat blir jobbigt. Och andra filmen slutar mitt i utan att man egentligen har kommit någonstans alls. Det gillar jag inte.

Dessa två hamnar i loppislådan, men visst måste man ju så klart se den tredje filmen. Kanske det äntligen ska börja hända något där.

Betyg: 

Alla älskar Alice

Det här är en ganska irriterande film faktiskt. Den handlar om en familj där pappan har träffat en annan och bestämmer sig för att lämna frun. Frun börjar då intala barnen att "pappa har lämnat oss" och "han vill inte ha oss längre" och sånt där. "Det är DIG han har lämnat, inte barnen, ditt pucko" sitter jag då och skriker åt TV:n. Det är väl en jäkla skillnad.

Dottern, som står i centrum i filmen, Alice är också lite irriterande. När hon är med mamma vill hon träffa pappa, när hon är med pappa saknar hon mamma. Alice och pappas nya tjejs son konspirerar lite för att få allt att gå tillbaka till som det var.

Jag skulle inte klassa den som dålig, absolut inte. Men inte heller jättebra. Nånstans däremellan. Den åker ner i loppislådan!

Betyg: 

An affair to remember

Jag stoppar in en riktig klassiker in bland alla förhållandevis nya filmer. An affair to remember har jag hört de prata om i Sömnlös i Seattle, mer erfarenhet än så av filmen hade jag inte. Den var rätt mysig faktiskt.

Handlar om en man och en kvinna som träffas på en båt. De har båda förhållanden på sitt håll, men umgås på båten och inser ganska snart att det kan vara mer än vänskap dem emellan. Innan de går av båten bestämmer de att de ska träffas på toppen av Empire State Building om ett halvår om det är så att de inte är lyckliga i sina förhållanden. När dagen kommer händer en olycka som förändrar allt.

Filmen åker upp i hyllan igen (om inte annat för att kunna se den igen för jag tydligen var lite trött så jag småslumrade lite där i mitten, under det där halvåret, så jag har inte helt hundra koll på vad som hände då...). På det stora hela en trevlig matinéfilm en regnig söndag med en varm kopp te och en skön filt.

Betyg: 

The change-up

Jag gillar både Ryan Reynolds och Jason Bateman som spelar huvudrollerna. Men nej, nej, nej. Om du gillar kiss- och bajshumor så är det här din typ av film.

Den handlar om två bästa kompisar som har helt olika liv - den ena är gift med två barn, den andra är fri som en fågel att ha sex med vem han vill, dricka och röka hasch. En kväll på fyllan kissar dem i en fontän och önskar att de hade varandras liv. Nästa dag när de vaknar ha de bytt kropp. Det finns potential i historien för att kunna bli en bra och rolig film, men i denna har de tagit allt och skruvat till tio varv för mycket. Gjort allt lite väl extremt. I den här filmen handlar det inte om en och annan scen som var dålig, utan snarare om en och annan scen som var bra.

Betyg: 

Once

Vi får träffa en kille som jobbar som dammsugarreparatör i pappans verkstad på dagarna och står på stan och sjunger på lunchen och på kvällarna. En dag står en tjej där och lyssnar när han sjunger och hon gillar det. De börjar prata och det står snabbt klart att de delar ett stort musikintresse. Det visar sig att hon har en trasig dammsugare och kommer tillbaka med den nästa dag så han kan laga den. Och så har sagan börjat.

Jag gillar bra musik och jag gillar gulliga kärlekshistorier. Den här filmen innehåller båda delarna. Men ändå funkade det inte riktigt för mig. Jag tyckte det kändes som att ett par har skrivit låtar till en skiva och istället för att bara göra en skiva gör man en film av det också, för att promota lite till. Så var man tvungen att komma på en story som skulle kunna passa in.

Det finns dock en SJUKT bra låt med i filmen: http://www.youtube.com/watch?v=0oUUG4LpQI0. Här i Josh Grobans version, det var så jag först hörde den och det var faktiskt hans förtjänst att jag köpte filmen. På konserten i våras sa han, innan han sjöng låten, att det var en så himla bra film. Jag gillar dig Josh, men jag håller inte riktigt med om filmen. Jag tycker absolut inte att den är dålig, den är helt okej, lite söt, men slutet?! Hade det slutat annorlunda så hade filmen varit så mycket bättre och då hade den åkt upp i hyllan igen. Nu åker den i loppislådan.

Betyg: 

Änglavakt

Den här har stått i min filmhylla rätt så länge. Jag gillade den faktiskt. Lite övernaturligt, mycket kärlek och sorg, lite glädje.

Izabella Scorupco är Cecilia och Micke Nyqvist är Ernst, ett par som har en son som råkar ut för en olycka och hamnar i koma på sjukhuset. Dagar av osäkerhet följer och Cecilia och Ernst glider ifrån varandra allt mer. En dag träffar Cecilia en lite märklig fransk man med ovanliga förmågor som säger sig vilja hjälpa hennes son. Enligt texten på baksidan ska det vara en modern saga om att våga tro på livet och kärleken.

Personligen hade jag velat se lite mer av sonens olycka, man fick aldrig riktigt veta vad som hände. Plötsligt låg han bara där på lekplatsen. I övrigt var den snyggt gjord, och lite spännande.

Betyg: 

Flickorna i Dagenham

Det står på baksidan att "om du älskade humorn i oemotståndliga Kalenderflickorna, kan du se fram mot regissörens senaste film". Jag vet inte riktigt. Jag gillade Kalenderflickorna. Den här är väl inte dålig iofs, men jag skulle nog inte säga att de är lika på nåt sätt.

Vi får följa "karismatiska" bilsätessömmerskan Rita i hennes och de andra sömmerskornas kamp i männens värld på 60-talet. Jag tyckte skådespelarvalet för Rita kändes lite fel. Visst hon är bra och snygg och allt det där, men som ledarfigur tyckte jag alltid hon verkade så nervös och tafflig. Men det kanske var meningen. Hursomhelst, sömmerskorna på bilfabriken får nog av att kvinnor alltid får mindre betalt för samma arbete, och i deras fall har man kallat deras jobb för okvalificerat vilket ger en lägre lön, och de går ut i strejk.

Som film var den helt okej, men det är väl knappast något som kommer gå till historien som något slags mästerverk. Lite fick man fnissa ibland. Hos mig hamnar den i loppislådan, inte för att vara dålig utan för att det nog inte är något jag kommer vilja se igen.

Betyg:  (stark)

The Rum diaries

Johnny Depp är snygg! Men det hjälpte inte den här filmen så mycket, tyckte jag, tyvärr. I ärlighetens namn hängde jag inte alltid med i vad det var som egentligen hände. En journalist kommer till en nedgången tidning nånstans i Västindien, skaffar en rumskompis och trasslar in sig i en hemligstämplad bygghistoria. Det dricks mycket sprit och röks många cigaretter. Vackra vyer emellanåt. Men på det stora inte mycket att ha alls. Den åker rakt ner i loppislådan!

Betyg: 

Country strong

Här har vi ett drama om en countrystjärna som halkat ner i alkoholmissbruket. För ett år sen tappade Kelly kontrollen när hon klev ut på scenen i Dallas full och hamnade på både löpsedlar och avvänjningsklinik. Hennes man och manager har nu ordnat med en ny turné och tar ut henne tidigare från kliniken. Som förband på turnén följer en skönhetsdrottning Chiles som vill bli stjärna och Kellys vän från kliniken Beau med. Det blir en känslosam resa fram till slutdestinationen Dallas.

Jag gillade den, den åkte upp i filmhyllan igen. Det kanske inte är filmen man sätter sig och slötittar på, men den var nog bra nog för att ses i alla fall en gång till. Bra sångröster och bra musik hjälpte ju förstås till. Sen gillar ju jag Gwyneth också.

Betyg: