Mauritius dag 8-11

I fredags var det buffé till middag. Det var något i den som min mage inte gillade, märkte jag ett par timmar senare. Spenderade ett par stunder på toaletten och spydde en gång. Sen var det bra. Tur att det inte blev mer spy för det blev som vid min slemhosta innan jag åkte hit, kunde inte andas. Inte jätteförtjust i den nya trenden.

Och sen har det varit buffé varje kväll, men det har gått bra. Tack och lov.

I lördags började jag få känning av min vanliga semestertradition när jag åker lite längre bort - öroninflammation. Inte så farligt den dagen, lite mer på söndagen och igår gjorde det riktigt ont när jag vaknade. Så det räckte inte att bara hålla för örat som i Egypten. Jag gick till apoteket och sa att jag har öroninflammation. Du måste träffa en doktor, sa killen. Finns det en i närheten? Ja, vi har en in i dörren bredvid. Så behändigt! Han tittade, frågade och var allmänt trevlig och förtroendeingivande. Det kostade 450 kr för konsultation och ca 170 kr för diverse droppar och piller.

Jag vill helst inte dra igång nån diskussion om antibiotika och huruvida man ska ta det eller inte. Men med tanke på att jag har fått det kanske tre gånger (som jag vet om) i mitt liv och med undantag från dec-jan nu med min konstiga slemhosta när jag har druckit allehanda receptfria slemlösande medel så tar jag nästan aldrig mediciner överhuvudtaget så tycker jag att det är okej. Dessutom tror jag inte att den här öroninflammationen går bort av sig själv hur mycket jag än hade velat.

Googlade om öroninflammation och där stod att det kan gå bort av dig själv, men att om man får det som vuxen, vilket tydligen är ganska ovanligt, så betyder det att infektionen är riktigt stark. Barn = inte uppbyggt immunförsvar än = lätt att åka på infektioner. Vuxen = starkt immunförsvar = svårt för infektionen att bryta sig in. Så jag läste det som att man alltid ska söka läkarvård. Behöver ju inte betyda att man får antibiotika varje gång i och för sig. 

I natt vaknade jag vid 3 av att det gjorde så in i bänken ont. Att nåt så litet kan göra så mycket. Lyckades sova ett par timmar till ett par timmar senare. Att tugga gör ont också, så att äta är en utmaning. Omelett och korv gick okej, och banan till frukost. Bananerna är goda här! Stekt ris till lunch går rätt bra också. Men jag kan meddela att man tuggar väldigt mycket under en måltid. Så länge jag kan tugga liksom bara upp upp och ner är det okej, men börjar man vinkla käken nåt då, ajaj. Och det gör man gärna ofta, har jag märkt.

Mitt äventyr med buss får vänta. Jag håller mig inne eller häromkring idag. Ska nog gå till en affär, jag behöver mer vatten. Eller ta bussen till shoppingcentret så slipper jag gå med tungt vatten. Ja jag får se.

Inga problem att undvika bad - doktorn sa att jag som ÄLSKAR att bada inte får göra det på TRE dagar - det är igenmulet och regnigt idag. Eller har regnat i alla fall. Jag fick dock börja direkt med att gå emot doktorns order igår efter lunch. Strömavbrott i hela stan, tror jag, i flera timmar och då funkar inte ACn. Och ledsen doktorn, men att inte må så bra i den här värmen, det klarar jag inte. Men jag var noga med att hålla huvudet ovanför ytan.

I övrigt var jag på stranden i lördags och fick lite för mycket sol så i söndags höll jag mig i skuggan. Igår handlade mest om att ta mig till apoteket och tycka synd om mig själv. Lite samma idag, tror jag.

Nu sitter jag här i min stora säng på rummet, tillsammans med en hel drös med små myror som tydligen gillar det som kommer ur mina öron och hamnar på lakanet... Väntar på att det ska bli tid för lunch eller att städaren ska komma, vilket som inträffar först. Då tänkte jag gå härifrån ett tag. Hoppas de tänker byta lakan!