Föreläsning

Idag var jag på föreläsning. Det är ju inte varje dag det händer! Det var en gratis motivationsföreläsning med en man vid namn Manuel Knight. Från ghettot till USAs special forces har han gått och så hamnade han i Sverige. Och varför? Jo, hon heter Ann. 21 år senare har de tre barn och hans företag finns lite här och där i världen.

Han var oerhört bra som föreläsare. Jag vet egentligen inte riktigt vad målet med föreläsningen var, men det var fantastiskt roligt. Jag skrattade så tårarna rann vid flera tillfällen. Jag skrattade mer idag än igår när jag tittade på en föreställning med komikern Michael McIntyre (som jag då tänkte är den roligaste komikern).

Han berättade på ett högst underhållande sätt historier från sitt liv som skickligt knöts ihop med ämnet på bordet. Parallellen mellan att sitta skjuten och fastbunden under ett special forces-uppdrag i USA mot att dricka Fanta med dottern i baksätet på bilen känns inte uppenbar, men han lyckades briljant att få ihop den tråden. Vad är kultur? Hur passar man in? I Sverige hälsar man inte på obekanta på gatan, men på skogspromenaden, och man sticker inte ut så Manuel köper en svart bil av ett udda märke istället för en röd. Kommunikation, hur fungerar en manlig (inte nödvändigtvis en man) och en kvinnlig (inte nödvändigtvis en kvinna) hjärna och kropp? En manlig hjärna innehåller boxar och den personen pratar om en sak i taget, byter man ämne måste man byta box, vilket kan ta lite tid. En kvinnlig hjärna har en garnboll i sitt huvud och kan byta ämne i en konversation hursomhelst (oerhört förvirrande för en person med manlig hjärna). En person med manlig hjärna är mer inriktad på resultat än känsla, och en person med kvinnlig hjärna är mer inriktad på känsla än resultat. Har du en box- eller en bollhjärna?

Ja, det var verkligen en trevlig upplevelse att vara med på det här! Har du möjlighet någon gång att se honom, så GÖR DET!

Och kom ihåg: Om du vill ha majs, så plantera majs!

O-vikt-igt

Som du kanske minns så jobbade jag lite på det där med att gå ner lite i vikt i höstas. I mitten av augusti började jag hos Fia på en ISO-kurs. När jag skrev in mig hos henne så vägde jag 4 kilo mindre än jag hade gjort första januari - som jag räknar som en "startvikt". Under kursens åtta veckor gick jag ner 7 kilo och kom fram till att ISO inte är för mig. Jag körde vidare för mig själv med LCHF för att återkomma till Fia på en ytterligare kontroll i början av december. Men så hände det inte så rasande mycket mer och sen skulle jag ju åka iväg så jag avbokade tiden. Fast jag gick ner 3 kilo till och kom precis ner under nästa tiotal.

Medan jag har varit borta har jag verkligen inte tänkt på vad jag har stoppat i mig i det avseendet, att gå ner i vikt eller att hålla vikt. Grönsaker är dyrt på Barbados så ISO hade varit svårt. Samma med LCHF eftersom grädde och smör och sånt där man äter mycket av också var dyrt. Fast å andra sidan åt jag en hel del ute så i slutänden hade det kanske gått alldeles utmärkt att äta ordentligt om jag inte hade ätit ute något, men hur roligt hade det varit?! Nej, jag tänkte att jag struntar i det och så börjar jag om när jag kommer hem. I USA är det stört omöjligt att vara nyttig eftersom det landet kryllar av godsaker, som jag gillar. Glass med brownie och chokladsås, maffiga burgare med pommes, cheesecakes... Mmm! Man åker inte till USA för att banta, det är bara så.

Veckan började med lite tråkiga tankar och funderingar om framtiden, så det blev en vecka till utan någon vidare kontroll. Men nu är skåpen laddade för en ny LCHF-omgång! Med början imorgon måndag. Det kommer säkert bli något litet avsteg ibland med pasta i salladen och så, och så brukar jag äta vanlig lingonsylt till fläskpannkakan men säg för Guds skull inte det till någon LCHF-fanatiker för då blir jag nog bannlyst. Det brukar vara lite den attityden i en LCHF-grupp på Facebook så därför skriver jag sällan något där! Jag har aldrig märkt något negativt när jag har ätit något litet fel så varför vara alltför petig. Jag tror att om du går in i ett nytt mattänk med en tanke att du aldrig mer ska kunna äta något som du älskar, då blir du inte långvarig på den linjen. Nej, ät det du vill någon gång ibland, det är en ny dag imorgon. På det stora hela tycker jag att hålla på att baka med sötningsmedel och andra råvaror för att det ska bli mer lågkolhydrat än vanligt är inte min grej. Jag gjorde chokladbollar en gång men jag blev illamående och det smakade verkligen inte så gott som alla säger att det gör. Däremot kan man göra god pannacotta och glass med annan sötning än vanligt socker, märkte jag förra hösten. (Mmm, lakritspannacotta!) Något jag säkerligen kommer göra lite då och då!

Min våg är inte helt pålitlig för den har visat lite olika siffror i veckan, men om jag säger att jag har gått upp ca 7 kilo under halvåret som gått så ljuger jag inte. Och det måste jag säga är inte så farligt! Inte alls! Rent av ganska bra jobbat tycker jag, med tanke på vad som åkt ner i magen. Kanske att värmen där borta har hjälpt till på nåt sätt? Fett smälter ju i värme, tänker jag... ;-)

Så detta betyder ju då att jag fortfarande ligger ett par kilo under var jag började med Fia. Och fortfarande 7 kilo från "startvikten". Fia tyckte att jag bara skulle gå ner tio kilo då när jag var hos henne första gången, vilket skulle betyda 7 kilo nu då. Fast när jag gick på Viktväktarna för några år sen så hade de en skala för var man ska ligga för att vara på en hälsosam vikt. Och enligt det ska jag ner minst 13 kilo. Jaja, vi får väl se. Känner jag mig själv så skiter det snart till sig ändå!

Men ett första mål kan ju vara de 7 kilona så jag kommer ner på nästa tiotal!

Hemma

Jag satt väl och kämpade för att hålla mig vaken en stund till för en vecka sen nu. Började jobba i måndags, en dag och sen var det två dagar ledigt. När jag åkte till jobbet i måndags funderade jag lite på hur det skulle gå, det var ju ett tag sen sist, men när man väl står där så rullar det på som om inget hade hänt. Sen har jag kört en liten mjukstart med tre dagar ihop med min kollega (vi sågs bara på fredagarna förut, men nu kommer vi ses på torsdagarna ibland också), det har varit trevligt. Och tur att vi har varit två för det har varit fullt upp.

Om jag ska sammanfatta mitt äventyr så var det onekligen en once in a lifetime-grej. Inte kommer man väl kunna åka iväg ett halvår igen, knappast. Ja, det skulle ju vara om jag lyckas spara ihop nytt sparkapital - men jag måste nog byta jobb först, för jag tror inte jag får godkänt för tjänstledigt en gång till... Det blev kanske inte precis som jag hade tänkt mig, men när blir något någonsin det egentligen.

Några små punkter om Barbados vs Sverige:

- Något jag gillar med Barbados är att det är ett så litet land, tänk att kunna åka vartsomhelst i landet över dagen! Det är ju inte precis så i Sverige.

- Här hemma är det många som gnäller på mörkret. När jag kom dit i december gick solen ner 17.30 och i april gick den ner 18.15. Här hemma är det fortfarande inte mörkt kl 23 nu i juni, medan det i december ju blir mörkt redan tidigt på eftermiddagarna. När jag började åka bussen till stallet där i mitten av februari höll solen på att gå upp 6.30 medan den mot slutet av april var en bit ovanför träd och hus. Här är det ljust för längesen när man går upp kl 6 nu, men inte förrän bortåt 8-9 på vintern. Lite festligt egentligen. Jag har inga problem med mörker, snarare tycker jag att det är svårt att sova nu när det är så ljust hela tiden. Så jag gillade Barbados just på den punkten.

- Jag skulle nog bli galen av den där värmen året om, även om det är lite skillnad från december och juli. Hur mycket man än tycker att det är jobbigt när det är kallt och snöigt på vintern här hemma så har det ändå en viss charm, det går inte att komma undan! (Särskilt nu när jag inte är med i styrelsen längre och inte längre behöver ha ångest över snöskottningen!) Vill man ha mer sol och värme kan man ju alltid sätta sig på ett plan härifrån. Om man bor på ställen som Barbados, behöver man ens åka på semester då? Haha!

Den avslutande månadslånga semestern i USA var himla trevlig! Jag och systeryster i en hyrbil från Detroit till Denver. Det blev väl så där en 600-700 mil nånting. Men vi åkte aldrig särskilt långt, alltså inte någon dag när det kändes jobbigt långt att åka. Det är ju så klart för att vi är så smarta och bra på att lägga upp en bra rutt! När vi åkte dit hade vi bokat hotell i Ann Arbor (en bit från Detroit), i Chicago och i Denver. Sen hade vi en plan på några saker som skulle ses, annars la vi upp resan och bokade hotell längs vägen. Funkade oerhört bra och vi lyckades få ihop två gratisnätter plus en till som är kvar och väntar. Det ligger mer än jag hade önskat på ett kreditkort, men det ska väl vara snabbt avbetalat. (Särskilt med tanke på att tanken tydligen är att jag ska jobba alla helger utom imorgon nu i juni - och det är ju helgerna man tjänar bra på.) Det här med att resa på kredit har jag svårt för alltså. Köpa en tv är en sak för den har man ju kvar. Resan ligger ju bakom, känns trist att behöva betala för något som redan har varit i efterhand.

Så den där knasiga idén om att åka till Las Vegas i höst får nog läggas på framtiden. Nu ska vi - jag, mamma och syster - spara för fullt för Söderhavet 2016 (sparandet som också blev en tiodagars semester på Barbados för oss tre). Jag tänkte väl ta någon campinghelg i tältet i sommar. Har några tredagarsledigheter också där en ska spenderas nere hos min kompis Helena, hade jag tänkt. Sen får man väl vänta och se hur schemat ser ut i höst om man kan komma iväg nånstans. Förra hösten åkte jag ju till Teneriffa lördag-torsdag på bara en semesterdag. Men man får vara försiktig med att be om ledigt nu när man redan har ställt till det i ett halvår...

Jag kan än en gång konstatera att USA är ett fantastiskt land. Jag skulle gissa på att det finns alla typer av landskap och klimat i det landet. Berg, dalar, öken, strand, värme, kyla, snö, sjö, hav, flod, bäck. Och så fullt av trevliga människor. Dit skulle jag nog kunna tänka mig att flytta faktiskt.