Denver

Igår var det onsdag och vi gick runt på stan. Eller ja, vi gick till Colorado State Capitol först. När man står på det trettonde steget i trappan upp ska man vara exakt en mile (1,6 km) över havsytan. Därav kallas mycket i Denver ”mile high”, om jag har förstått det hela rätt. Sen strosade vi vidare mot 16th Street Mall. När jag hör ”mall” tänker jag på inomhus-köpcentrum, men det behöver det visst inte vara. För 16th Street Mall är en gågata som är en mile lång. Där har de bussar som går fram och tillbaka, så man behöver inte ens gå! Fast det gjorde vi, så klart. Efter att ha kommit tillbaka till hotellet hyfsat tidigt åkte vi iväg på shoppinguppdrag och besökte ett par köpcentrum. Fantastiskt väder hade vi, sol och nästan helt blå himmel, och jag var tillbaka i min Barbados-utstyrsel: shorts och t-tröja - igen. Nice!

Idag har vi varit iväg på ännu mer shoppinguppdrag, eller ja, delvis samma som igår, men även lite småsaker till oss själva att ha med hem. Det blev en tur till Boulder, trevlig stad. Det gick en gata med affärer, sen såg det ut som kontorshus och lägenheter runtomkring, som i vilken stad som helst. Gatan där affärerna låg var fin, med träd, en och annan staty, och dagen till ära höll de på att plantera sommarens blommor. Det blev en kaffe (juice för den av oss som inte dricker kaffe) på Starbucks och sen gjorde vi ett par väldigt glada när de fick vår parkeringsbiljett som hade en och en halv timme kvar. Det är så roligt att göra folk glada med så lite!

Sen åkte vi till hotellet och började försöka få ihop packningen inför imorgon. Vid fyra-tiden gick vi ner till stan och åt på Cheesecake Factory – om du ska till USA nån gång och gillar mycket mat och cheesecake så MÅSTE du gå dit! Fantastiska cheesecakes! Vi delade på en bit till efterrätt och orkade inte äta upp… Och maten är det stora portioner av, så där tar man nog generellt med sig hem. Paret bredvid tog både en del av maten och hela sina efterrätter med sig hem i en påse. Det är en sak jag gillar med det här landet, det här med doggy-bag, att ta med sig överbliven mat hem, hur vanligt och normalt, eller snarare självklart, det är.

Efter att vi var övermätta gick vi till bion och såg ”Aloha”. En ny film med Bradley Cooper, Emma Stone, Rachel McAdams och John Krasinski. Den var bra, men jag hängde inte riktigt med på allt. Det var mycket som hände, men allt inte helt klart varför. I alla fall inte för mig. Sen förstår man väl kanske inte alla militäriska termer och så vidare heller, eller Hawaiianska traditioner heller för den delen. Men helt okej film. Inget jag kommer köpa på dvd sen skulle jag tro, men jag kan tänka mig att se den igen om den går på tv eller så framöver. Jag har inte hittat den i SFs lista på kommande filmer, så jag vet inte om den kommer hem.

Och nu har vi packat klart, klockan är efter elva. Mitt flyg går vid tio imorgon bitti och Åsas vid halv sex imorgon kväll. Så hon får sysselsätta sig själv några timmar här och jag några timmar på Arlanda. Jag hade någon idé om att kanske kolla med något hotell om man kunde låna ett rum mellan 12 och 19 och fick svar att det kostar ca 700 kronor och är mellan 8 och 18. Så mycket vet jag inte om jag tycker att det är värt, så jag strosar väl runt och letar efter nån bekväm stol. Jag kommer nog vara rätt trött. Dels flyger jag hela natten, dels förlorar jag åtta timmar i tidsomställning och dels så är det ju nästan omöjligt att sova några längre stunder på flygplan. Dessutom vill man ju inte sova för det brukar ju finnas så mycket roligt att sysselsätta sig med att titta på på planet!

Och efter helgen ska man börja jobba igen. Hur ska det gå?! Jag har haft en månads semester, men jag skulle inte kalla Barbados-tiden för semester. Visserligen var det ju inte jobb på samma sätt som hemma kanske, men ändå.

Snart halv tolv, borde kanske sova. Ska väl infinna mig på flygplatsen ett par timmar innan avfärd, så borde nog åka vid sju-tiden. Fyra timmars flyg till New York, sex timmar på mig att ta shuttle till ny flygplats och vänta på nästa plan, och sen ska jag landa lite efter elva på lördag. Om det finns wifi på flygplatserna så kanske det dyker upp något inlägg under resans gång.

Steamboat Springs till Denver

Igår var vi glada att vi hade väntat med att åka till Strawberry Hot Springs. Det var inte helt molnfritt, och inte helt soligt, men nånstans däremellan. Bättre än kvällen innan. Det var ett besök väl värt pengarna! Hett tips om du ska nånstans i närheten! Vi badade i varma källor i Bozeman också, men där var det ju vanliga pooler som de lett in det naturligt varma vattnet i. Här hade de också gjort pooler, men utomhus och mycket mer naturligt. Det är säkert rätt skönt att bada där även på vintern. Det fanns inte direkt några omklädningsrum utan en tipi som man kunde gå in i. Där fanns det ett par bänkar och där kunde vem som helst gå in. När vi kom var det en mamma och hennes två döttrar som också skulle byta om, men de gick inte in samtidigt som oss. Man är rätt pryda i det här landet. Däremot var det en man som strosade in medan vi stod där inne. Så alla är inte pryda, haha! Fast det går ju att ta på sig en baddräkt utan att klä av sig allt på en gång, så det gör ju inget. Dessutom var han trevlig och pratsam.

Sen åkte vi mot Aspen. Det har man ju hört folk prata om i filmer, fast då i skidåkarsyfte. Nu är det ju inte värst mycket skidåkning på gång, men jag tyckte det kunde vara roligt att ha varit där när det ändå låg på bra avstånd från Denver, vårt slutmål. Vi stannade i Eagle och åt lunch och sen följde en fantastiskt fin väg en bit! Det var berg, dal, grönt och oerhört vackert.

Aspen visade sig vara en trevlig stad. Vi såg väl inte hela förstås, men vi gick nån kilometer till en thairestaurang och av vad vi såg gillade vi det. Kan tänka mig att det är lite mer folk på vintrarna dock! Maten var god också. Och vi lyckades få gratisdricka för tjejen bakom disken hade tydligen missat att en annan tjej blandat dricka till ett annat bord redan, så när Åsa frågade vad det var hon blandade till så sa hon att hon precis tänkt fråga om vi ville ha dem. Det var thailändsk iste. Jag är inte jätteförtjust i iste, men jag drack nog upp halva. Det var lite svårbedömd smak, sötat kallt te med mjölk i, varken jättegott eller inte gott. Men ihop med mat gick det ner. Och det var ju gratis! God curry gjorde dem också.

Idag for vi mot Denver och en del av vägen var vi uppe i snölandskapet uppe i klippiga bergen. Vackert!

Denver är slutmålet för den här resan vilket betyder att nu när vi är här så har vi bara tre nätter kvar i detta oerhört trevliga land. Vi har åkt en bra bit och sett en hel del. Det har varit väldigt trevligt! Men än är det ju inte slut. Det är tisdag idag och vi flyger hemåt på fredag. I olika plan. Jag åker på morgonen och Åsa på kvällen. Hon bokade sina biljetter ihop med bilen, och när jag skulle boka hemresan och sökte på samma flyg som hon åker med skulle det kosta 18’000 kronor och det hade jag verkligen inte lust att betala! Så istället satte jag mig och sökte och hittade biljetter över New York för 1’500 kronor styck. Visserligen måste jag byta flygplats, men det betyder ju bara att jag verkligen kan säga att jag har varit i New York på den här resan, för att bara vara på en flygplats räknas väl inte?! Jag har fem-sex timmar mellan planen så det handlar ju mest om att ta sig till shuttlen och åka till nästa flygplats, men ändå!

Vi kom fram till Denver redan vid ett-tiden, det tog bara tre timmar att åka hit. Så vi kollade upp ett shoppingcenter som har en Panda Express (de har god apelsinkyckling!). Tvåhundra affärer, stort, fint. De hade inget nöjesfält som det förra shoppingcentret vi var till (Mall of America i Minneapolis), men de hade i alla fall en sån där traditionell karusell med hästar som åker upp och ner. Vi köpte inget annat än lunchen och en bulle från Cinnabon. Sen hade jag hoppats att bada lite i utepoolen här på hotellet men den var full av löv, eller ja, full är kanske att överdriva, men istället har vi hängt på rummet. Och när vi var hungriga för middag gick vi över vägen och köpte pizza. Imorgon ska vi promenera lite i stan!

Jackson till Steamboat Springs

Igår åkte vi från Jackson och mot motellet i Green River, strax utanför Rock Springs, Wyoming. På vägen tog vi en sväng in i staterna Utah och Idaho, bara för att kunna bocka av dem på listan över stater som vi varit i. Eller Åsa är det mest som räknar. Hon har varit på ett par fler roadtrips än jag, så hursomhelst så leder hon den ligan. Rätt trist väder. Vi stannade på en Wendy's (ännu en av USA:s matkedjor - som har en helt fantastisk kycklingburgare med massa ost och jalapeños på. Vi kom fram rätt tidigt så jag hade hela sena eftermiddagen och kvällen på mig att titta på Eurovision! Mer om det längre ner...

Idag har vi haft regn, regn och lite mer regn, och så lite snö och snöblandat regn. Så idag har vi mest bara transporterat oss till Steamboat Springs, Colorado. Tanken här är att vi ska besöka Strawberry hot springs, som vi blev tipsade om av tjejen i receptionen på hotellet i Rapid City. Hon sa att hon är inte religiös men det var ett fantastiskt ställe. Fast idag på eftermiddagen när vi kom fram till hotellet var det ju så trist och regnigt, så till slut bestämde vi oss för att chansa på att det är bättre väder imorgon förmiddag och åka till de varma källorna då. Enligt Yr.no ser det inte så lovande ut, men det kan samtidigt inte bli så mycket sämre än idag! Istället blev det en tur för att hitta något att äta och sen var vi till Walmart och shoppade lite småsaker. Sen hade vi en lite märklig upplevelse på Cold Stone Creamery. Killen bakom disken verkade inte veta något om vad han skulle göra. "Jag har det i den här, är det okej?", sa han och höll upp en pappbägare. Eh, ja, säkert. Redan där började det kännas lite skumt. Han tittade sig omkring som att han inte hittade något, spanade på menyn på väggen hela tiden eftersom han inte visste vad det skulle vara i något. Sen sa han att han bara hade kolasås, fast det vi skulle dela på skulle det vara hot fudge på. Vi blev lite osäkra, Åsa var på väg att gå. Då säger han att vi kunde få det han lagt i bägaren - brownie och glass - gratis. "Ja, okej, tack, har du en sked?" sa jag. Men det hade han inte. Hmm, är inte bara det lite märkligt i en glassbar?! Men vi hade en sked i min väska i bilen, så det blev gratis efterrätt. Och för det priset var den väldigt god!

Ja, och så Eurovision då. Som tur var var Wifi:t tillräckligt bra för att streama festivalen. Tillräckligt bra, ska jag säga, det blev lite korta stopp någon gång ibland. Jag tyckte årets tema var trevligt, bygga broar. Och öppningsnumret var riktigt bra och snyggt. Alla artister upp på scenen på slutet. Och så dem där helt fantastiska små filmerna som skickats in på temat bygga broar! De första femton låtarna tyckte jag alla var bra och det har väl aldrig hänt. Oftast kommer det en dålig, en halvdan, en bra, en dålig... Ja, och så vidare. Men i år tyckte jag bara några stycken på slutet var sämre än de andra, men ingen som var jättedålig. Mina favoriter var England (den låten kan man omöjligt inte bli glad av!), Australien och så Sverige förstås. Edward af Sillén var som vanligt briljant som kommentator, och Sanna Nielsen gjorde ett bra jobb som detsamma. Hon är bra hon, Sanna. Omröstningen var så spännande! Det är roligt när det är så, ibland är det så tydligt vem som kommer vinna från början. Igår tyckte de första femton-tjugo länderna lite bättre om Ryssland (det förstår jag inte alls, den var inte så bra ju!), men Sverige låg och nosade nära bakom. Sen vände det och plötsligt var Sverige mest populärt och lyckades ju till slut vinna med sextio-nånting poäng. Så himla roligt! Jag visste att Måns låt var bra nog att vinna! Tänk att vi vann igen! Wohoo! Glädjen är total! Det bästa ögonblicket på hela kvällen var efter att programledaren sagt att det är några länder kvar men att man räknat och så dyker Måns upp i bild. Först en lite förvirrad min som ändras till en ”nej det kan inte vara sant”-min och sen världens glädjeutbrott. Helt fantastiskt! 

Så nu är det bara att vänta och se var finalen går av stapeln nästa år och se om man kan köpa sig en biljett!

Butte till Jackson

Igår åt vi en fantastisk hotellfrukost - bästa hittills om någon frågar mig. De hade ju till och med korv och "sausage patties" (pannbiff typ) som jag gillar, och omeletter, de flesta motel/hotell erbjuder toast, te/kaffe, våfflor, yoghurt, bagels, flingor/mjölk. Sen for vi från Butte och in i Yellowstone National Park. Det är ett fint ställe! Där hittar man typ alla olika slag av landskap - vatten, berg, träd, äng, snö, vattenfall och varma källor! Vilda djur, bisonoxar, älgar, rådjur, hjortar och vi såg vargar! Eller om det var prärievargar kanske, svårt att säga på avstånd. Vi åkte ut till Cody och sov på ett helt okej motell.

Idag fick vi inte lika bra frukost, men vi blev mätta i alla fall. På väg tillbaka till Yellowstone åkte vi "Chief Joseph scenic highway" och det var ett mycket bra val! Härligt storslagen natur. Tillbaka inne i nationalparken tyckte jag inte att det var lika fint och trevligt som igår. Vi åkte på bra ställen igår. Men vi gick ner till ett vattenfall och det var häftigt! Femhundra-nånting steg ner gick bra, men upp. Alla på Barbados som tyckte jag var vältränad hade fel! Fy fasen va det var jobbigt. Och lagom när träningsvärken från ridningen började bli bättre... Och sen såg vi en prärievarg på nära håll. Häftigt!

Nu är det snart dags att sova. Vi är i Jackson, Wyoming. Såg ut som en mysig liten stad när vi åkte igenom på vägen till hotellet.

Såg att Måns gick vidare igår! Håller tummarna till imorgon!! Jag kommer titta i efterhand och hoppas att Wifi på morgondagens hotell är bra nog!

Kalispell till Butte

Igår var det dags att inta westernsadeln hela dagen. Hästarna de har på ranchen går utomhus jämt, året om. Bara en eller ett par behöver täcke på vintern. De är lite extra lurviga på vintern och håller på att förlora vinterpälsen för fullt nu, så det lossnar en hel del när man borstar! Jag gillade att rida westernstyle. Sadeln jag hade på min häst var stenhård, men ändå bekväm. Konstigt! Fast efter 6 timmar i sadeln var man ändå lite mör...

Dagen började med frukost klockan åtta, ordna lunch och sen ut och fixa i ordning hästar. Jag blev tilldelad en svart häst vid namn Shadow, Åsa en röd/vit vid namn Red. Sen fanns det en Honey, Storm och Otto till de tre guiderna - ägarna Puggy och Worm, och Jason som jobbar på ranchen. Normalt skulle inte alla följa med, men de ville ut och rida en heldag så tog chansen. Melissa som också bor i huset ville följa med men fick lov att stanna hemma och vakta sin übersöta femåriga dotter Addison. Enligt uppgift ska hon vara ganska blyg med nya människor men med oss pratade hon direkt, och sen ville hon leka hela tiden, måste vara goda tecken! Ett par timmar i sadeln och sen ett lunchstopp vid en sjö. Sen tre timmar till i sadeln och vi var tillbaka på ranchen igen vid fyra. En heldag, precis som jag förväntade mig.

Man är lite lätt mör i kroppen idag. Men det har inte gjort så mycket för vi har mest suttit i bilen. Och när vi kom till hotellet på eftermiddagen hoppade vi i poolen och bubbelpoolen. Det var rätt skönt!

Vi har velat testa en kedja - det finns väldigt många kedjor av matställen i det här landet - Perkins. Här har de skyltar vid alla avfarter från större vägar skyltar med vilken mat, boende och bensinstationer som finns vid avfarten. När vi såg vår avfart fanns det en Perkins i närheten. Om det ligger på gångavstånd så kan vi ju äta middag där, sa vi. När vi kom fram till hotellet visade det sig att det låg i samma hus med ingång från hotellet och där man fick 15% rabatt om man bodde på hotellet! Snacka om bra tajming. Hur gott som helst var det också, och jag fick en hot fudge brownie sundae! Vi delade på en till efterrätt och det var tur, för den var stoooor! Vi kunde inte ens äta upp all glass och då var vi två.

Nu är det nog dags att sova snart. Imorgon åker vi mot Yellowstone! Och jag håller tummarna för Måns...

Bigfork till Kalispell

Igår lämnade vi Bigfork för att ta en sväng in i Glacier National Park. Tyvärr var inte hela vägen öppen, och det har vi fått veta idag var inte så konstigt, för de öppnar inte hela vägen förrän i juli oftast. Det fanns annars en väg genom parken och sen en vidare runt i nederkant av parken. Men vi kom 16 miles in och sen fick vi åka tillbaka. Det gjorde inte så mycket, det var fint. Sjö, skog, forsande vatten, och berg runtomkring. Vi hittade ett picknickbord vid sjön så utsikten på lunchen var det inget fel på. Kvällen spenderades på ett shoppingcenter utanför Kalispell och natten på ett motell i samma stad.

Idag har solen varit framme på en klarblå himmel! Lite moln framåt eftermiddagen, men ingen större fara på väderfronten. Och enligt damen i receptionen på hotellet i morse skulle det vara så här fint hela veckan! Vi åkte en sväng som enligt Åsas USA-karta skulle vara en fin väg, och det var den. Vi åkte igenom både Kalispell och Whitefish, båda verkar vara väldigt mysiga städer. Det blev lite lunch i en annan trevlig, lite mindre stad, Libby. Sen for vi vidare mot Marion som vår ranch skulle ligga utanför. Och det gjorde den. Första intryck är bra, även om jag tycker det känns lite mystiskt att bo i någons hus. Här finns ett ägarpar, en kompis (och hennes femåriga och högst energirika dotter) till kvinnan och så en kille som jobbar här. Man äter middag ihop, man tittar på tv framför brasan ihop, man gör typ allt ihop. Det är inga fler gäster här så vårt delade badrum är bara vårt - och det är man ju glad för när det inte finns något lås på dörren. Hästarna i hagen ser fina ut. Det ska bli spännande att prova på westernridning imorgon! Efter en heldag i sadeln kommer vi säkert vara lagom möra sen på onsdag!

Inte lika kul när man loggar in på banken och blir påmind om att man har autogiron som dras som man inte tänkt på... Jag kommer vara helt barskrapad när jag kommer hem och ligga en del på minus dessutom. Usch, sånt gillar jag inte. Jag vill göra av med pengar jag har inte såna jag inte har ännu. Som tur är får man ju lite tillbaka på skatten, men det är ju inte förrän i mitten av juni... Som tur är var jag i alla fall smart att lägga in de sista tre veckorna av detta äventyr som semester så jag får ju i alla fall lön i slutet av juni, annars hade det varit riktigt jobbigt. Sommarmånaderna brukar betyda lite mer jobb så med lite tur är jag kanske tillbaka på banan igen mot slutet av sommaren.

Nu är min dators batteri snart slut och jag borde sova!

Rapid City till Bigfork

I torsdags åkte vi genom Theodore Roosevelt national park, uppe i North Dakota. Det var ännu ett ställe med spännande landskap och vilda djur. Vi såg bisonoxar, en av dem gick precis vid sidan av vägen och mumsade gräs, lite fräckt. Och sen fanns det massor av prarie dogs och vildhästar. Sen for vi vidare mot nattens härbärge i Glendive, Montana. I motellet ingick en klassisk amerikansk diner, du vet en sån där med bord i bås, plats att sitta vid baren och köket precis innanför. Underbart! Det blev både middag och frukost där, frukosten ingick – bästa hotellfrukosten hittills!

Igår lämnade vi Glendive och for mot Bozeman. Med ett shoppingstopp för att inhandla lite bra att ha-saker och köpa en GPS eftersom surfen på kontantkortet till Åsas mobil inte funkar här uppe. Vi var framme i lagom tid för att hinna åka och bada i varma källor som fanns utanför stan. Det var ju inte så att man badade i källorna direkt utan i vattnet i pooler. En pool utomhus och åtta pooler inomhus. Det fanns varmt vatten och iskallt vatten, och allt däremellan. En kvinna i en av de varma sa att man skulle hoppa ner i det kalla vattnet i trettio sekunder fyra gånger, och så ner i det varma emellan. Det hade hjälpt henne att må bättre och en vän med fibromyalgi har mycket mindre besvär. Det skulle visst vara något med de snabba temperaturskillnaderna. Jag kom fram till att det är rätt skönt med kallt och sen varmt och tvärtom. Det skulle finnas nåt sånt där hemma!

I morse åkte vi till Montana Grizzly Encounter. Där bor björnarna Brutus, Bella, Meggie, Jake och Sheena. När vi kom dit strax efter klockan tio var lilltjejen Bella ute. Meggie och Jake skulle komma ut vid ett och Brutus och Sheena klockan fyra. Eftersom vi hade en femtimmars biltur framför oss nöjde vi oss med att åka och äta lunch och komma tillbaka till ett och sen åka vid tvåtiden. Så vi missade huvudpersonen Brutus, men björnskötare Bill skulle hälsa honom från oss. Det var ett mycket trevligt ställe! Trevliga människor som informerade oss om allt möjligt tänkbart när det gäller björnar och hade man några frågor så var det bara att fråga. På bilden ser du Jake som letar efter godsaker som skötarna gömmer åt dem innan de kommer ut.

Sen for vi norrut till motellet i Bigfork. Nu har vi kommit långt norrut, klockan är snart tio på kvällen och det är ännu inte helt mörkt ute.

Sioux Falls till Rapid City

I måndags åkte vi först in till fallen i Sioux Falls. Där kunde man strosa runt i en park runtomkring och gå upp i ett torn vid informationscentret, och köpa souvenirer förstås. Vem klarar sig utan souvenirer?! Det roliga är att det är ungefär samma saker överallt, bara lite olika logotyper tryckta på tröjorna.

Denna dag var det kallt och blåsigt så vi var inte utanför bilen så väldigt länge, innan vi åkte mot Rapid City, på andra sidan av South Dakota. Tanken var att åka hela vägen, och åka till Badlands nationalpark igår, men vädret var så himla fint och klockan inte ens fyra när vi närmade oss så vi åkte dit. Det var ett bra beslut för det var ett häftigt ställe. Onekligen värt ett besök om man är i närheten! Det är lite som Grand Canyon i miniformat, fast ändå inte. Och titta på marken? Snö!

Hotellet i Rapid City bokade vi för tre nätter så igår satte vi oss i bilen och åkte mot Mount Rushmore. På vägen åkte vi förbi en drive-through-djurpark, Bear Country, som vi hade tänkt åka till senare men vi passade på direkt. Det var rätt häftigt, även om vi inte såg så många olika djur. Det var ett par vargar, några lodjur, renar, hjortar, bisonoxar. Men så fanns det en hel massa björnar! Fina djur! Det kommer nog bli någon mer björnpark innan vi åker härifrån. Sen for vi vidare till Mount Rushmore. Ett berg som en skulptör vid namn Borglum designade ett verk med fyra ansikten. Det tog 14 år att göra klart, och en hel hög med människor jobbade på det. Nuförtiden har de byggt upp en stor parkering, museum, souvenirbutik, restaurang, café och glassbutik. Thomas Jeffersson kom tydligen med det första glassreceptet där i början på 1800talet! Det var nog inte hans glass vi åt, men god var den. Vi gjorde ett stopp i en liten by, eller vad man ska kalla det, Keystone, och åt lunch. Ett gäng företag som byggts upp bredvid varandra längs vägen. Vi hade spanat in en Subway där, men den hade inte öppnat för säsongen. Så det fick bli ett annat ställe, men det smakade gott det också. Efter maten for vi vidare ner genom Black Hills Forest, som enligt vad vi förstått skulle vara fint och det var det. Vi spanade in en hel del djur - rådjur, big horned sheep och bisonoxar. Och så en hel massa små söta djur som vi inte visste vad det var förrän idag, prairie dogs! Jättesöta små gnagare.

Idag åkte vi till Reptile Garden. Stället med den största samlingen av reptiler i hela världen, tydligen. Och så skulle det finnas en massa fina blommor också. 50000 växter läste jag nånstans, det har jag svårt att tro på, men visst fanns det några fina blommor. Och så hade dem jättesköldpaddor, lite fåglar, spindlar och insekter, och prairie dogs! Fast de hade inga ungar, det såg vi igår. Bra ställe, vi gillade det. Vi är onekligen här i rätt tid, knappt några människor nånstans. Jag antar att det är hundra gånger så mycket folk här på somrarna. Resten av dagen har vi spenderat i poolen, bubbelpoolen och framför tvn. Skön relaxardag!

Innan vi åkte hit googlade jag en del på ställen där man kan rida på tur i Montana eller Colorado, men alla ställen jag hittat hittills har kostat så hemskt mycket. Men så idag googlade jag på "bed & breakfast horse ride Montana" och hittade en ranch i norra Montana som erbjuder rum och frukost och heldagsridturer. Vi bokade två nätter med middag första och andra dagen, och heldagsritt dag två. Det ska bli så roligt!

Minneapolis till Sioux Falls

Igår gjorde vi Minneapolis. En mycket trevlig stad! Mississippi River rinner rakt igenom och det har ju en viss charm med vatten mitt i stan. Vi började med en lat morgon i sängen framför tvn och kom nog inte ut på stan förrän vid elva-tiden. Men vad gör det när man har semester! Vi började denna helt fantastiskt strålande dag med klarblå himmel med att gå till Minneapolis Sculpture Garden. En park full med en hel massa olika skulpturer. Favoriten var en stor sked med ett körsbär på, där det sprutade vatten ur skaftet på körsbäret. Den var säkert 10-15 meter lång och gissningsvis lika hög. Skulle tro att det är här de flesta bilder tas! Poppis ställe för dem som spelar Ingress också, visade det sig. Efter parken gick vi in mot stan och floden. Det känns lite som att stadscentrum och butiker håller på att få ge vika lite för galleriorna lite utanför staden. Vi gick till en galleria i stan som vi läst om i Åsas USA-bok men där var det stängt, och det har vi märkt ett par gånger nu. I Minneapolis såg vi aldrig riktigt något centrum fullt med butiker. I centrum finns ett nät av tunnlar mellan husen som jag förutsätter används mest på vintrarna. Vi gick aldrig i någon och jag tror jag såg tre personer göra det. Jag kan tycka att det känns enklare att gå ute, men kan onekligen se fördelarna när det är kallt och blåsigt!

Idag åkte vi först till Minnehaha Park, där det finns ett litet vattenfall. Rätt fin park! Sen åkte vi ut till Mall of America. Det största shoppingcentret i USA. Och det var stort! Vi var där i lite mer än fyra timmar och då var vi ändå bara inne i tiotalet affärer. Tre våningar och det kändes som att man kunde gå varvet runt och aldrig skulle komma tillbaka där man började. Mitt i var det dessutom en stor nöjespark! Med pariserhjul, zipline, bergochdalbanor och allt annat som kan tänkas finnas. Bio fanns det också, med 14 salonger. Himla häftigt köpcentrum!

Nu är vi i Sioux Falls och ska kolla in det lite mer imorgon. Men först lite sömn!

Milwaukee till Minneapolis

Igår lämnade vi Milwaukee bakom oss och åkte till Green Bay. Det var något med amerikansk fotboll där, så Åsa tyckte att vi i alla fall skulle åka igenom. Vi stannade och åt lunch och sen stannade vi på Walmart och shoppade lite bra-att-ha-saker. När vi satte oss i bilen igen var klockan nästan fyra och vi hade fem timmars resa kvar till Duluth där vi hade bokat hotell. Så vi kom inte dit förrän framåt halv tio-tiden. Vi värmde på lite mikromat och sen sov vi snart.

Slutmålet idag var Minneapolis, men vi åkte norrut i morse. Detta för att åka en bit längs Lake Superior och sen inåt landet lite och till slut ner till Minneapolis. Det blev en macka vid en liten sjö, och sen lite sen lunch i Grand Rapids. Nånstans där i lunchtid delade molnen på sig och solen kom fram. Det är lite festligt hur mycket finare allt blir i solsken, för att då inte nämna att det ju faktiskt blir lite varmare också. Snart var himlen klarblå och molnen bortblåsta. Det märktes när man kom närmare Minneapolis för höghusen tornade upp sig. Efter att vi checkat in och lagt ifrån oss våra väskor gick vi ut för att leta efter lite middag. Hittade en irländsk pub med en otroligt trevlig servitör. Jag åt nog den godaste hamburgaren hittills på den här resan och kom fram till att cider ska jag nog inte dricka här. Det är bättre hemma, där den är söt!

Imorgon ska vi utforska Minneapolis och det kan nog bli trevligt. Har en bra känsla av den här stan! Något som verkar lite roligt är att det finns ett tunnelsystem genom hela innerstan. Mer om det imorgon! Nu ska jag zappa lite på tvn och mumsa lite på innehållet i en chipspåse.

Chicago till Milwaukee

Tisdagen spenderades i Chicago. Vi promenerade in till ett Hilton-hotell där man skulle hämta biljetterna till Hop on Hop off-bussen som ingick i vårt Go Card. Efter en liten macka på Starbucks där i hotellet gick vi tillbaka till Willis Tower och åkte upp till Skydeck. På 103e våningen kan man gå ut i en glaskur och titta rakt ner på gatan, och ut över staden. Just denna dag låg molnen på rätt låg höjd så där uppe var man ovanför molnen. Det var lite häftigt! Dock gjorde det ju också att det var hyfsat kallt hela dagen. Men man får ju upp värmen när man går. När vi kommit ner i marknivå igen hoppade vi på bussen och åkte till Shedd Aquarium. Tydligen det största inomhusakvariet i världen. Det var ett trevligt ställe, många fiskar och så klart en vattenshow med delfiner, ”beluga whales” (vitval) och sjölejon. Sen hade vi tänkt åka till piren och ta en båttur på sjön, men det tyckte vi inte var mycket idé när man bara skulle ha sett ett par meter från båten, dessutom körde de säkert inte ens turen. Så vi strosade till TGI Friday’s och åt middag. Jag måste säga att jag är lite besviken där, jag åt samma sak här som jag brukar göra i Stockholm och det smakar bättre i Stockholm. Jag hade förväntat mig mer av USA! Det var väl ändå här det började?! Ja, det smakade bra igår också. Fast å andra sidan är det ju bra för det är ju närmare till Stockholm när man bor i Nyköping. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet, en nätt promenad på en timme och en kvart eller så. Totalt 32000 steg över dagen.

Idag åkte vi en sväng till ett område i Chicago som heter Andersonville. Det ska vara ett svenskområde. Det handlade om det i en fråga i ”På spåret” i höstas och då sa vi direkt att dit måste vi åka! Visst, det var väl ett trevligt område, men så speciellt var det inte. Det fanns en Svea Restaurang, ett svenskt bageri (med försäljning av finska pinnar, bondkakor, kanelbullar i blandning med glaserade kakor och välfyllda cupcakes), ett svensk-amerikanskt museum och en och annan flagga. Vi satte oss i bilen och åkte till Milwaukee. Checkade in på hotellet och gick ner mot stan. Den första känslan var att det här är inte en lika trevlig stad som Chicago, och den höll i sig. Svårt att säga varför egentligen. Var kommer den där känslan från? Hur kommer det sig att man får den där känslan av att man gillar eller inte direkt när man egentligen inte har sett något av stan än? Hursomhelst, vi hamnade på irländsk pub och åt middag, sen gick vi hemåt och då hamnade vi plötsligt i ett jättemysigt område på Brady Street. Så det fanns något bra här också (ja förresten, servitören på puben var ju snygg också).

Imorgon ska vi åka vidare, vart vet vi inte än. Vi får kolla in kartan imorgon bitti och lägga upp en strategi. Nästa bestämda tid är att vi har hotell bokat i Denver i tre nätter från den 26e maj.

30110 steg

Idag har vi sett oss om en hel del i Chicago. Trevlig stad, värd ett besök. Vi gav oss av till fots lite före tio och var tillbaka vid nio. Elva timmar blev 30110 steg. Inte helt fel, men det känns i fötter och ben nu!

Det finns ett antal olika kort man kan köpa här, kort som ger tillgång till olika attraktioner. Vi köpte ett varsitt två-dagars Go Card. Med det har man närmare 30 attraktioner – och man kan gå båda dagarna om man vill. Vi inledde med 360 Chicago som bjuder på utsikt över stan i alla riktningar. Sen blev det lunch på Cheesecake Factory, som praktiskt nog låg i samma hus. Cheesecake Factory är ett måste om man ska till USA! När magarna var fyllda till bredden och lite till gick vi ner mot piren och hoppade på en båt för att åka på en tur på floden och titta på arkitekturen runt om i stan. Trevligt! 75 minuter senare gick vi ner till piren för att ta en tur i pariserhjulet. Vi kunde åka fem gånger, men vi nöjde oss med två. Imorgon kan vi åka fem gånger till om vi vill! På vägen tillbaka till hotellet blev det ett besök i ett par affärer, bland annat en Disney-affär, och så köpte vi en varsin sundae från en snygg och trevlig kille på Baskin Robbins. Det som jag gillar med USA är att här kan de det här med topping och glasyr. Det är ju så futtigt lite jämt hemma i Sverige. Här får man rejält, precis som det ska vara! :-)

Imorgon hoppar vi nog på ”The El”, Chicagos tåg, bara för att ha åkt med det också. Och för att spara lite på fötterna som säkert kommer göra lite ont imorgon!

USA-semestern har börjat

I fredags var det dags att åka från Barbados. Jenni kom och hämtade mig lite efter tolv. Hon bor visst bara en bit från flygplatsen och åkte nästan ändå förbi Speightstown, så det passade bra med att hon fixade skjutsen. Jag kom till flygplatsen två timmar innan flyget gick och det visade sig vara perfekt. Ingen kö i incheckningen, ingen kö genom säkerhetskontroll. Väl inne hade jag en halvtimme att äta lite lunch och sen ta mig till gaten. Fem och en halv timmes flight till Toronto. Shuttle till hotellet och sen kunde jag njuta i en executive suite på ett Hilton-hotell vid flygplatsen. Trevligt hotell! 750 kr betalade jag. Jag kanske blev uppgraderad för att jag bokade för bortåt ett halvår sen, vad vet jag, men det känns som att sviten borde ha kostat mer.

Flyget vidare till Detroit gick inte förrän halv ett igår och det visade sig vara ett litet plan, arton passagerare, lite kul! Något skakigt på vägen upp, och ner, men smooth sailing där uppe. Och den bästa landningen ever. Väl framme visade det sig att jag precis missat bussen till Ann Arbor där Åsa befann sig och hotell var bokat. Anledningen till den här semestern är att Åsa skulle vara med på sin värddotters (sedan hon var au-pair 2001) college graduation igår och hon gick på universitetet där i Ann Arbor. Innan nästa buss gick hade Åsa hunnit hämta upp mig på flygplatsen och kört tillbaka till hotellet. På kvällen var det middag med ett gäng vänner till Elisabeth, och hela deras familjer = en massa människor i en restaurang, med plockmat och pyttesmå tallrikar. Vi var där i en halvtimme innan vi promenerade tillbaka till hotellet igen. Det blev nog en mils promenad och Ann Arbor visade sig vara en trevlig stad. Gatorna i bostadsområdena kändes hemtrevliga och påminde om ”Blommor av stål” (en av mina favoritfilmer med Julia Roberts, Dolly Parton med flera).

I morse lämnade vi Ann Arbor och åkte mot Chicago. Det blev lunch på Denny’s och ett stopp på Walmart för att shoppa lite bra att ha-saker. Vi stannade och var ner på en strand en sväng, och kände på vattnet. Låt mig säga att Lake Michigan är rätt många grader kallare än Karibiska havet just nu. Det var nog inte mer än 15-16 grader, så där så att fötterna domnar bort efter en stund.

Imorgon blir det nog en tur ut på vattnet på båttur. Och det kanske blir lite som i en annan av mina favoritfilmer, ”Min bäste väns bröllop”. :-) Men först ska jag nog sova lite. God natt!

En natt

Torsdag är det idag. Eller ja, i skrivande stund 40 minuter kvar av torsdagen. Snart är det fredagen den första maj och då åker jag härifrån.

I morse gick jag upp vid sju. Elis första ord när jag kom ner, efter ”Hanna!”, var att han ville se hundvalpar. Jaja, visst. Frukost och så åkte dem. Jag gick till bussen vid åtta och kom in till Bridgetown lite före nio. Följde direktionerna på Maps i mobilen (hur hittade man nånstans innan det kom till?!) och kom fram till Agapey Chocolate factory. Agapey betyder för övrigt kärlek på grekiska. Där fick man prova kakaobönor, olika typer av choklad, se hur choklad blir till. Sen kunde man ju köpa choklad också, men eftersom jag inte skulle hem efter så tyckte jag det var dumt.

Ett samtal över datanätet med syster och mamma, lite problematiskt att höra allt som sades eftersom jag gick längs trafikerade vägar, men tror det som skulle sägas blev sagt. De sover på Arlanda i natt, ja de går nog upp snart. Tror Åsa sa att det var vid nio hon skulle flyga. Jag gick till busstationen och hoppade på en buss mot Kendal. Höll koll på Maps, igen, och hoppade av efter nån halvtimme eller så. Och sen gick jag ett par, tre kilometer till Sunbury Plantation House. Ett ca 300 år gammalt sockerplantagehus. Åt lite buffélunch, som var dyrare än den var värd. 58 dollar med en rum punsch. Jikes! Men det är ju sista dagen. En tur i huset kostade 20 dollar och tjejen som visade runt verkade tämligen ointresserad och allt gick på rutin, kändes stressat, inte särskilt mycket tid att se sig om liksom. Förutom i källaren där man blev lämnad i fred att titta på en hel massa olika saker, bland annat gamla hästkärror. Köpte en flaska vatten – 5 dollar!! – som smakade som att det var upptappat direkt ur en swimmingpool. Vid tre stod jag utanför och inväntade en buss mot Oistins. Väl där insåg jag att jag ju skulle hinna hem en sväng innan middag med Michelle och Joseph. Duschen lockade, det var varmt idag. Men bussen tog så lång tid. Och på vägen dog min telefon. Fast när jag väl hade stressat mig hem, duschat, stressat ut till bussen för att åka till Holetown och möta upp Michelle fick jag ju ändå stå där och vänta en halvtimme! :-)

Vi åkte till ett ställe som hette Wendy’s och där hade de bra och billig mat. Båda våra tallrikar gick på 42 dollar. Mindre än min lunch! Josephs telefon hade visst också dött nånstans där i planeringen så han dök upp efter maten och vi åkte till Surfside i Holetown, en bar precis på stranden, och tog en drink. Eller jag tog en drink, hör och häpna, de andra drack vatten. Trevlig kille det där. Han sa något om att han skulle komma till flygplatsen imorgon och fria. Så det ser jag fram emot! Jag kan nog övertalas att komma tillbaka, men jag ska till USA först!

Sen när jag kom hem fick jag en kram av Sadé’s kompis Ajani som sa att det har varit trevligt att hänga lite med mig och att jag var en … vad sa han? ”Sweet person”. Ja, något sånt trevligt.

Herregud, prat om frierier och romanser (fasen att det skulle komma på tal först på sista dagen…), och annat trevligt, sånt får jag aldrig höra från killar hemma i Sverige. Det här kanske är landet för mig ändå… Och även om det skulle vara på skämt så betyder det ändå så jäkla mycket för mig att höra att någon trots allt ändå säger sånt om mig, om du förstår. Säkert inte, om du inte som jag har varit ensam hela livet. För mig är det liksom höjdpunkten på veckan (månaden, året) när jag får en kram av någon. Tänk om någon skulle komma fram och ge mig en kyss också, då skulle lyckan vara total. Mmm.

Och nu har det gått över till fredag. Jag ska få skjuts av trevliga Jenni till flygplatsen senare idag. Hon kommer där vid tolvtiden. Flyget går kvart i tre. Först ska jag sova lite. Och packa väskan efter frukost.