Home

Nu är det 32 dagar kvar här på Barbados. Det känns rätt bra. Det har och är ett äventyr, men äventyr har ett slut och vardagen tar över igen. Det är liksom så som det ska vara. Innan jag åkte var det väl bort från vardagen jag ville. Jobbat på samma ställe i sex år. Jag ville inte sluta, för jag trivs som fisken i vattnet, men ändå tyckte jag att det skulle vara roligt att göra något annat, någon annanstans. Vet inte om mina kollegor var lika entusiastiska som jag till idén, men ledigt fick jag i alla fall och glad är jag för det. Det återstår att se hur det går när jag kommer hem igen! Jag har ju gjort en princesstårta och två andra tårtor här, så helt utanför tårtsvängen har jag inte varit i alla fall! Jag kommer ju tillbaka igen precis i värsta tårthögsäsongen – först student och sen midsommar. Med tanke på att jag ibland känner mig lite förvirrad efter tre dagars ledighet, hur ska det då gå efter ett halvår?! Men tror att det tar någon dag sen är man tillbaka igen. Att göra tårtor på löpande band är som att cykla. Typ, nåt sånt.

Det var inte helt lätt att hitta en hyresgäst till lägenheten, men det gick till slut, och nu kan jag säga att utan dem hade det här ju aldrig gått! De har tydligen varit bra hyresgäster också. De har min systers nummer ifall något skulle dyka upp, hon har inte hört något. Styrelsen i bostadsrättsföreningen har min mailadress ifall det skulle vara något, de har inte hört av sig. Och de själva verkar nöjda också, för jag har inte hört något annat från dem. Puh! Hyrespengarna jag får in där täcker precis alla fasta kostnader jag har, så jag går plus minus noll. Puh där med!

Ledig eftermiddag idag så jag passade på att åka till Holetown och gå på bio. Såg ”Home”. Animerad film om aliens som tar över jorden. En hamnar på avvägar och en människa likaså. Dessa träffas och bestämmer sig till slut för att slå sig ihop och hjälpas åt att hamna rätt igen. Rihanna gör rösten till människan, Tip, och hon är från Barbados. I filmen har Tip alltid varit lite utanför i livet (som alla andra figurer i sådana här animerade filmer) och har en replik i stil med ”jag var alltid den där konstiga tjejen från Barbados”. Då gick det ett litet sus i salongen. Filmen var helt okej, inget mästerverk som jag måste se om och om igen, men kul att ha sett. Rolig ibland, hjärtevärmande ibland, lite så där som alla sådana här animerade filmer är.

Igår när jag kom ner till frukosten sken Eli upp som en sol. Nu är jag tillbaka igen, sa jag. Han sprang fram och gav mig en kram. Han är för söt! Sadé sa att han frågat efter mig. Vi har gått upp efter att de åkt på morgnarna och kommit hem efter att han somnat. Tror att vi träffade Sadé och Eli två gånger under de åtta dagar mamma och Åsa var här. Han kommer kanske inte bli så glad när jag ska åka sen om en månad… inte jag heller säkert. Det är onekligen inte helt fel med en liten människa som avgudar en!

Tio dagar - del två

Tisdag 24 mars

Vi tänkte åka till en strand den här dagen, men vid frukosten insåg vi att det regnade och var molnigt. För det mesta håller det i sig i tio minuter och sen är det soligt igen, men inte den här dagen. Så vi tänkte om och tog några mitt-i-landet-attraktioner. Vi började med Harrison’s Cave. ”Ni får nog vänta 30-35 minuter” sa kvinnan i biljettkassan. När vi någon knapp halvtimme senare kom ner till dörren där man kom in till ”tågen” man åkte runt där nere med visade det sig att det var betydligt längre väntan än så. Jag hoppas att det bara var då och inte alltid är så. Det finns ett par andra sätt att ta sig runt i grottan än med tåget men den här dagen var det det enda alternativet på grund av vädret, sa kvinnan i biljettkassan. Vi stod nog ytterligare minst en timme där nere i kö. Eller kö och kö. Turistbussarna bokar turer och man får ett nummer. När vi kom ner ropade dem in nr 9 och vi hade 15. Men kommer inte något nummer när de ropas ut så får nästa hoppa på och så vidare. Smart om man sitter på en turistbuss som bara kan svänga in och resenärerna kan kliva rätt in. Värre för spontana kryssningsgäster som bara har ett par timmar i land. Oss gjorde det ju inte så mycket, även om en del av oss har dåligt tålamod när det gäller att vänta. Det var rätt häftigt där nere i grottan! Så det var värt väntan enligt mitt resesällskap. Vidare for vi till Flower Forest. Ett trevligt ställe där jag och mamma åt fish cakes och pommes frites för totalt 20 dollar! Bra värde på maten där och helt fantastiska pommes!! De näst bästa jag ätit, de bästa var på ett Marriott-hotell i Portland förrförra sommaren! Dessa var inte långt ifrån. Blomskogen var en trevlig promenad i en skog med blommor och träd. Lugnt och fridfullt med naturen i centrum.

Middag blev det i Oistins, denna gång King fish (den skulle kanske kunna heta kungsfisk på svenska). Fantastiskt!

Onsdag 25 mars

Denna onsdag blev det en katamaran-tur. Jenni, som har sin häst i stallet, jobbar på hotell och ordnade med lite rabatt när hon bokade åt oss! Turen var på det stora hela bra, men det var på tok för lite tid för snorklingen. Vi stannade på två snorkelställen – det ena var simma med sköldpaddor och det andra se båtvrak och fiskar. På det första stället hämtade någon dit tre-fyra sköldpaddor och höll de kvar genom att mata dem. 30 pers simmandes runt i vattnet och alla vill se och röra vid en sköldpadda. Kändes lite för kommersiellt, eller vad man ska säga. Det blir liksom inte att simma med sköldpaddor utan det blir att lura dit dem där man vill ha dem för att sälja en grej som är populär här. Men visst, rätt häftigt var det ju, och jag lyckades till och med lägga min hand på två av dem. Vi var i vattnet kanske 15-20 minuter innan vi skulle upp igen. Nästa ställe var utanför Folkestone Marine Park, där vi var ett par dagar tidigare – fast då simmade vi inte ut så långt. Vi var nog nere i vattnet ungefär lika länge – eller kort tid – här som på det första stället, vilket skulle inkludera att samla alla människor på samma ställe ”för vår säkerhet” och följa efter en kille som först skulle ge lite information om vraket under oss, och sen direkt simma vidare ”nu när vi alla har sett vraket”. Och sen mer information om några av fiskarna lite längre bort och sen hade vi ett par minuter att simma runt och titta innan vi ”sakta skulle börja röra oss mot båten”. Jag åkte ju för att snorkla! Jag är inte intresserad av att sitta på båten och dricka sprit, men det är tydligen det man ska göra mer än att snorkla. Vi åkte en bit till och sen var det en timmes (!) stopp för lunch. Här fanns inget att se, men vattnet var fantastiskt. De öppnade upp en bit av relingen så man kunde hoppa i vattnet där uppifrån. Minst två meter högt och vet du? Jag hoppade faktiskt. Fast det tog lite tid och ett par försök, det var ju så högt! Men jag hoppade! Sen, fick jag veta att man kunde hoppa i bara på någon decimeters höjd längst bak! God mat, öppen bar och musik från halv tio till halv tre. Till middag blev det pizza på Mama Mia med Michelle och Leila och Joseph, kompis till Michelle som är med och hashar.

Torsdag 26 mars

Vi lämnade Speightstown bakom oss och åkte norrut, till den nordligaste punkten som fått det lämpliga namnet North point. Här kan man gå ner i the Animal Flower Cave, en grotta som ska innehålla ett djur som ser ut som blommor. När jag läste om det fick jag nog för mig att det handlade om fler och med roligare färger, men det var en ganska tråkig grotta faktiskt. Särskilt efter att ha varit i Harrison’s Cave! Vår guide pratade dessutom nästan obegripligt. Men, en lite rolig grej var ju att plötsligt dyker Amanda, Naomis dotter, upp bakom disken. Men Amanda, vad gör du här?! Det visade sig att hon jobbar där nu, så det var ju inte alls konstigt att vi träffade henne där egentligen. North Point är värt besöket men hoppa över grottan, är mitt råd. Köp någon souvenir för dem 20 dollarna istället!

Sen for vi vidare mot Bathsheba med ett stopp på Andromeda Botanical Gardens. Här var ju jag i januari, eller när det var och det var trevligt. Det stod också i pappret att de har en blomma som blommar från februari till juni och var värd ett återbesök. Det roliga var att när vi väl kom fram till den blomman visade det sig att vi redan hade sett den! På Flower Forest (den blå blomman på bilden ovan uppe till höger)! Fast de hade ju inte alls lika många, men ändå, lite komiskt. Sen åkte vi till guesthouset där vi skulle bo två nätter, i Bathsheba, the Round House. Fint ställe. Bra utsikt! Vi hade två rum, ett enkelrum med utgång till gemensam takterass. De har fyra rum totalt, varav vi bodde i två och ett var tomt. Vårt andra rum hade havsutsikt. Fina rum! Middagen intogs nere i restaurangen.

Fredag 27 mars

Denna dag tog vi tag i sevärdheterna mitt i landet. Lite roligt när man har fyra minuters bilfärd mellan de olika målen för dagen! Det längsta var nog 18 minuter när vi skulle åka tillbaka till the Round House igen. Vi började med Welchman Hall Gully. En trevlig promenad i tropisk regnskog, typ. Här passade jag på att titta på när de matade aporna. Så söta!

Sen for vi vidare till Hunte’s Gardens. Ojojoj, vilket ställe! Helt fantastisk trädgård. Den har varit öppen för publiken i lite över sju år, Anthony Hunte själv strosar runt i trädgården och berättar om några av blommorna och pekade på kolibrin Elisabeths bo. Först när vi kom dit var boet tomt och han sa att hon var iväg och handlade. Rolig (excentrisk är nog ordet) man! Om du gillar blommor och ska till Barbados, skippa alla andra sevärdheter om det är så att du bara hinner med en åk till Hunte’s Gardens! ”The most enchanting place on earth”, stod det på skylten. Uppenbarligen har jag inte sett alla platser i världen, men av det jag har sett kan jag nog hålla med. Rum Punchen var inte så god här dock, tyckte jag, men morots- och vaniljkakan var grym!

Vidare blev det ett besök på Orchid World som efter Hunte’s Gardens verkade oerhört blekt och tråkigt i mina ögon. Men visst en och annan fin blomma fick jag ju bild på i alla fall. Det stod på hemsidan att de hade en snack bar. Visade sig finnas läsk, chips och godis, så det blev en påse chips till lunch.

Vi avslutade turnén med ett besök i Gun Hill Signal Station, en av sex stycken gamla signalstationer här på ön, som användes förr i tiden för att kommunicera med varandra och varna för inkräktare på väg in mot land. En annan är Grenade Hall som ligger vid the Wildlife Reserve, och ingår i biljetten där. Dessa stationer ligger ju en bit upp så man får fin utsikt.

Middag intogs rätt tidigt (de sa att det fortfarande var lunch, klockan fyra) och sen hängde vi på takterrassen med lite chips och rum punch.

Lördag 28 mars

Den sista dagen blev inte precis som det var tänkt. Jag hade läst om den östliga punkten, Ragged Point, där det skulle vara fin utsikt över hela östkusten. Vi åkte som Maps i min mobil sa och vi såg en skylt mot East Point, men sen hittade vi inget mer. Det ska ligga här inne nånstans, men finns inget bra ställe att parkera liksom. Jaja, vi åkte vidare. Sen tänkte vi ta oss till Crane Beach, som ska vara en fantastiskt vacker strand. Men vi hittade inget bra ställe att parkera. Och av det vi såg såg det ut att vara en massa sjögräs. (Anthony Hunte sa dessutom att han skulle till Crane och plocka sjögräs dagen innan!) Okej, vi åkte vidare, mot Foul bay. Samma sak där, sjögräs. Okej, Silver Sands då. Samma där. Dessutom verkade det vara mest för surfare, höga vågor. Det var inte ultimat badväder, molnigt och regnigt. Vi fick lite mat i oss på ett surfarshack. Och sen åkte vi tidigt till flygplatsen. Vi kunde ju lika bra sitta där och vänta som någon annanstans. Mamma och syster fick checka in kvart över fem, och då kändes det lite som att jag lika gärna hade kunnat åka med hem. Men så säger man hejdå och vänder om och går mot bussen, och så är det tillbaka till att vara här själv igen. Som om inget hänt. Kvart i sex gick min buss tillbaka till Speightstown, och då gick den exakt i tid!

Idag är det söndag och jag har varit i stallet på förmiddagen. Två ritter med bara två ryttare i varje, så det var en lagom uppvärmning. Hemma igen var vi vid två och då kom jag på att pepper jelly är gott till stekt macka! Sen åkte Sadé och Eli iväg på bio. De skulle visst se ”Home”. Den har jag tänkt gå på, men det får visst bli en annan dag. Istället sitter jag framför datorn och skriver det här och tittar på en annan film. Men nu ska jag nog dra på mig skorna och gå till macken och köpa lite snacks…

Tio dagar - del ett

Nu är det lördag kväll och för ett par timmar sedan lämnade jag mamma och Åsa på flygplatsen och hoppade på bussen tillbaka till Speightstown. Trevliga dagar har det varit. Jag hade ju gjort en lista med sevärdheter att se medan jag var här och sedan det blev bestämt att de skulle komma har jag inte åkt nånstans just eftersom de skulle komma. Förutom till Andromeda Botanical Gardens. Så nu dessa tio dagar har vi betat av allt på listan. Jag börjar med den första hälften idag och tar resten imorgon!

Onsdag 18 mars

Barbados bussystem och jag kom inte överens och jag stod fortfarande kvar i Bridgetown när mamma och Åsa hade landat. Så när de hade hämtat hyrbil och väskor och allt stod det klart att jag lika bra kunde hoppa av bussen tidigare och de börja åka så vi möttes på vägen. Första middagen blev på KFC i Oistins och sen åkte vi hemåt. Det roliga är att jag har inte riktigt fattat var Oistins riktigt var nånstans. Folk säger att man ska äta fisk i Oistins men var är det liksom? Visade sig vara precis där jag hoppade av bussen och nu ikväll när jag åkte förbi med bussen insåg jag att det var precis runt hörnet från bussterminalen där jag hoppat på bussen gången när jag var till Miami Beach. Jaja, så kan det gå.

Torsdag 19 mars

En tur till the Boatyard visade sig kanske inte vara den bästa idén eftersom solen är rätt stark här och två tredjedelar av oss inte var vana vid solen… Men trevligt var det och de andra gillade det! Fick bara lida lite några dagar efteråt. Och ändå skuttade dem in i skuggan rätt tidigt. Själv låg jag i solen hela dagen och märkte just inte mycket mer än att jag nog kände mig lite varm sen. Framåt middagstid promenerade vi inåt stan lite. Vilket inte är så långt eftersom Boatyard ligger typ mitt i stan. Rätt festligt att ha en sån lång fin strand nästan mitt i stan. Populärt ställe för motionerare framåt solnedgången har jag märkt. Lite komiskt här var att jag hade sagt att det är så bra på Boatyard för man blir inte störd av folk som försöker sälja saker. Denna dag formligen drällde det av försäljare av olika saker – halsband, simma med sköldpaddor, jetski, glassbottenbåttur…

Fredag 20 mars

Vi undvek solen med ett snabbt besök i stallet på morgonen. Sen Barbados Wildlife Reserve. Jag vet inte om jag tyckte att det var så mycket att ha. Fast vi var där på förmiddagen och de matar aporna på eftermiddagen så det är tydligen då man ska vara där. Det fanns några andra sorters djur därinne men inget särskilt roligt egentligen. Sen åkte vi vidare till ett trevligare ställe, Saint Nicholas Abbey. Här odlar de sockerrör och kommer man dit onsdag eller torsdag kan man se hur de maler det. Jag provade lite ”fish cakes” till lunch och dessa serverades med en pepper jelly som jag blev väldigt förtjust i. Så det ska jag prova göra när jag kommer hem! De gör rom också. Rom är liksom en biprodukt av sockertillverkning. Om jag har förstått det hela rätt så var det någon för massa år sen som kom på att man kan låta melassen som blir i sockertillverkningen jäsa och då får man till slut rom. Efter detta blev det en tur till en strand och avslutningsvis lite kinamat från lokala restaurangen.

Såna här gjorde man och gav sina kära förr (allt är snäckor):

Lördag 21 mars

Denna dag strosade vi lite i Bridgetown, var till Barbados museum, åt pizza på Il Forno där i food courten i Sheraton och var på bio och såg ”Selma”. Museet var väl inte det roligaste jag varit på precis. Genomgående tema här verkar vara att inte uppdatera skyltar, bilder och så, så det kan se lite grådaskigt och ganska tråkigt ut. Det är lite festligt med såna här museum. Samma med British Museum i London. Man samlar en massa spridda saker på samma ställe och kallar det museum. Ja, jag var inte så imponerad här heller. Rätt mysigt upplagt dock, man gick lite inne och sen gick man på innergården in i nästa hus. Filmen var rätt bra, även om jag tror att jag slumrade till lite i början. Om Martin Luther Kings kamp för svartas rätt att rösta. Inget jag kommer sträva efter att få se igen.

Söndag 22 mars

Vi vågade oss ut i solen igen och åkte till Accra beach. Trevlig strand! Avslutade med en helt fantastisk middag i Oistins. Denna dag åt jag svärdfisk med lite blandade tilltugg, mums! Jösses, varför har jag inte varit iväg dit och ätit fisk varenda dag hittills?! Dock fick jag en liten känsla av att jag nog inte vill strosa runt där själv så jag får försöka tvinga några av dem jag känner här att följa med…

Måndag 23 mars

Måndagen spenderades till en början på en tur på romdestilleriet Mount Gay. För 20 dollar fick man en tur med en riktigt bra guide, rolig och bra röst, en kort film om romtillverkning och enligt mig alldeles för lite se in i fabriken – bara där rommen hälls på flaskor, och sen smaka på 5 olika romsorter. Eller 4, den femte var en sliskig (god!) likör av en krämig variant som jag missade namnet på. En sån shot hade säkert kostat 20 dollar hemma! Jag tyckte det kändes som att det hela går ut på att dricka rom. Jag gillar det blandat med något, men inte som shot, vet jag nu. Jag är mer intresserad av hur saker tillverkas än att smaka (förutom om det handlar om choklad förstås!) Sen blev det en sväng till Folkestone Marine Park. Dit behöver jag inte åka igen. En liten fin strand i och för sig, 22 dollar för att hyra snorkelset. Vi hyrde ett och kom på sen att vi borde ha tagit två för ingen av oss var så förtjusta i idén att ge sig ut på havet ensamma. Sen blev det Thaimat i Holetown och lite mer bio. Denna gång ”Cinderella”.

Fortsättning följer...

Imorgon!

Idag blev det en heldag i stallet. 7-bussen dit och åkte därifrån strax efter kl 18. Det var ritter bokade både på morgonen och kl 1,30 och sen lektion kl 16, så det fanns liksom ingen tid att åka hem emellan. Så det har blivit en del borstande, sadlande och duschande av hästar idag. Jag ska ju vara ledig tio dagar här framöver så det gör ju inget. Längre dagar än så har man ju spenderat på jobb utan problem, på jobbigare jobb än det här. Minns några långa studentdagar och en invigningsdag på stormarknaden där jag jobbar där vi började kl 8 och åkte hem 22,30. Och då körde vi ju järnet hela tiden, förutom lunchen. Här hinner man sitta ner i skuggan en stund och njuta av brisen emellan saker och ting. Idag spenderade jag en halvtimme på förmiddagen med att prata resor och konserter och annat med en väldigt trevlig brittisk kvinna som numera bor i Kanada med barnen medan maken bor här.

Imorgon tar jag 7-bussen dit, och 10-bussen hem. Tänkte shoppa lite på vägen hem och lägga ihop födelsedagstårta (mamma fyller på torsdag, men tårtan blir godast om man gör den dagen innan – botten har jag i frysen sedan det blev alldeles för mycket botten i januari när jag bakade tårta till pappas födelsedag). Sen tänkte jag försöka hjälpa Sadé flytta runt sängar, tydligen är den jag sover i hennes och tvärtom. Det gör mig inte så mycket alls för den här sängen är hård! Vet i och för sig inte hur hennes är men de ser mjukare ut! Sen tänkte jag börja försöka röra mig mot Bridgetown bortåt 14-tiden. Inte säker på hur lång tid det tar att åka buss till flygplatsen, och med tanke på att man inte riktigt kan lita på att bussarna kommer när det står att de ska komma tänker jag att det är bättre att vara ute i för god tid. Dock ska jag hålla koll på flyget på nätet, det kan ju vara praktiskt att veta om ifall planet skulle vara försenat.

Eventuellt kommer någon uppdatering om vad vi pysslar med längs vägen, annars får ni veta det när mamma och syster har åkt hem den 28e! Kul kul, ska det i alla fall bli! De ligger och sover just nu på hotellet på Arlanda och svischar iväg vid 6-tiden imorgon bitti. Efter att de har landat här blir det nog lagom att bara äta nånting någonstans och åka hem och sova. Sen hade i alla fall jag tänkt att vi kan inleda med the Boatyard på torsdag, men vi får väl se vad de andra tycker!

Nu är det inte långt kvar

Nu är det bara två dagar tills mamma och Åsa är här! Det ska bli roligt! Att träffa dem igen och att åka runt och vara lite turistisk. Förutom ett par olika stränder så är det nog bara Andromeda Botanical Gardens i Bathsheba, som skulle kunna räknas som något turistiskt, som jag varit till. Där var det i och för sig väldigt trevligt. Påminde mig mycket om the Spice Garden på Penang, Malaysia. Där var det snäppet ännu bättre och jag minns det med oerhört bra känslor, eftersom det var dagen eller dagarna efter att jag och pappa varit till farbror doktorn och jag fått droppar och grejer mot öroninflammationerna som innan det hade plågat mig. Kortversionen är att jag stoppar aldrig en Tops i mina öron igen.

Idag har jag snorklat! Det började med att en svensk tjej kom in i stallet i morse. Camilla, skulle eventuellt ta över efter mig när jag åker hem och tittade in för att kolla läget. Hon har flyttat hit för killen Mikes skull. Vi pratade lite och sen skulle de ha lektion i grannstallet men den blev framflyttad till imorgon, så vi pratade lite till. Jag sa av någon anledning att jag inte snorklat här ännu och då sa hon att hon hade utrustning. Jag är ledig i eftermiddag, sa jag. Och så blev det en tur till stranden med dem på eftermiddagen, Little Good Harbour, lite norr om Speightstown. Ja, de kom och hämtade mig i stallet och vi var och åt först och sen stack jag hem och fixade solkräm och bikini medan de köpte Rum Punch (tydligen ett måste när man ska till stranden). Jag kom hem halv åtta så det blev nästan en heldag. Bra snorkling också! Jag kände igen min favorit från Mexiko, Atlantic Blue Tang. Det var nog i princip samma fiskar som simmade runt här som där, vilket ju inte är så konstigt eftersom det är samma hav!

Här är en bild från Xel Ha, snorkelstället jag var till i Mexiko, över vilka fiskar man kunde se där:

Han är tydligen bra på att laga mat, Mike, så med lite tur får jag komma över på middag någon dag. Jag kanske kan stå för kanelbullar till efterrätt! Och jag vet inte hur många gånger han påpekade att jag är vältränad, till och med när jag stod i bara bikinin. Herregud, vad har folk här för syn? Vältränad, jag? Eh?

En middag och en dusch senare sitter jag nu på min säng och funderar på vilken film jag ska titta på innan jag somnar! Även om dagarna kanske ter sig lite olika så är avslutningen för det mesta densamma.

Ledig söndag

Hade tänkt åka till en strand, och avsluta med bio, denna lediga dag. Men efter frukost hade jag ingen lust, trots perfekt strandväder. Så istället la jag mig på min säng och tittade på en film (och önskade att molnen skulle hopa sig och det skulle börja regna eftersom det är mer accepterat att stanna inne vid dåligt väder - även om jag inte bryr mig det minsta). Halv tolv gick jag ner och ut och satte mig på trappan och läste. Tog en paus för att fixa lunch vid halv två och fortsatte sen med boken till kvart i fem. Närmare hundra sidor lästa!

Drog på mig skorna och gick ut till vägen och skuttade på en buss som lägligt stannade precis vid mig för att den andre killen som jobbar på bussen (inte han som kör alltså, utan han som tar betalt) skulle fylla en vattenflaska. Tio minuter senare hoppade jag av bussen i Holetown och gick in och köpte biobiljett.

På bussen insåg jag att himlen var klarblå utan några större moln, så efter lite mat gick jag ner på en strand för att spana in solnedgången. Och när jag lyckas pricka in en hyfsat molnfri solnedgång så åker ett kryssningsfartyg förbi väldigt lägligt istället.

Bion denna gång blev "The second best exotic Marigold hotel" och den tyckte jag var helt okej. I samma stil som den första. Lite så där småmysig om kärlek både på unga och äldre dagar. I denna handlade det om att man vill utöka med ytterligare hotell och ett bröllop. Jag kan tycka att hur det löste sig med hotellet var lite märklig, väldigt lite information liksom hur det gick till där på så kort tid. Bästa citatet: "Lord have mercy on my ovaries" från en av damerna när Richard Gere travar in i historien. Gillade man den första filmen tror jag man gillar den här med.

Måns vann igår! Så himla glad för det! Tror det kan gå bra i Wien! Jag och syster är i USA då så det gäller att vi har Wifi på hotellet den eftermiddagen!

En bra fredag

Idag var det bara en person som skulle ut på ritt på förmiddagen så jag passade på att fråga om jag fick följa med, och det fick jag! Och det var en så rolig ritt! Tidigare har jag lyckats hänga med på turer med nybörjare, förutom en av gångerna när det var en som ville galoppera på stranden. Så roligt! Idag blev det ännu bättre, för istället för att lämna hästarna nere vid stranden så de får springa hem själva red vi hem dem och det innebar ännu mer galopp i uppförsbackarna. Det lär väl kännas lite i benen imorgon kan tänkas, men det är det lätt värt.

Topiado skötte sig fint även denna gång. Han har förkärlek för att rulla sig i sanden på stranden, men Sadé vet hur man ska få honom att låta bli och det fungerade fint. Tack och lov! Jag är inte så förtjust i tanken att hästen plötsligt lägger sig ner, men å andra sidan har jag ju sett att det tar en stund för den att komma ner i något läge som skulle betyda att man blir klämd så jag vet ju att man har tid på sig att hoppa av. Men ändå!

I övrigt har jag inte gjort så mycket idag. Jag åt lunch på stan innan jag gick hem. När man äter frukost klockan sex-halv sju och kommer till stan med bussen kring klockan ett då orkar man liksom inte med en promenad hem på 20-25 minuter för att ställa sig vid spisen och laga något. Jag är ofta vrålhungrig redan innan jag sätter mig på bussen. Så det är ju tur att det finns mat på stan. Sen när jag väl kom hem la jag mig på min säng och spelade lite yatzy på mobilen och slumrade till. Halv fem gick jag ner och satte jag mig på trappan och läste. ”Marshmallows till frukost” heter boken. Fick låna den av Anne när vi skulle till Teneriffa, men det blev aldrig att jag läste den där. Så jag jobbar på det nu istället. Det är ju märkligt att man inte läser mer, det är ju rätt trevligt.

Nu är klockan halv tio, denna fredag, och jag är ensam hemma. Jag satt just och tittade på min budget och kom fram till att det ser bra ut. Jag gjorde om lite så från nu har jag 28 dollar i dagsbudget och 200 dollar till utflykt (jag kan alltså åka till The Boatyard fyra gånger!). Eftersom vi kommer att åka runt på alla dem ställen man kanske vill se här på ön under tiden mamma och Åsa är här, och vi då gör det på andra sparade pengar behöver jag ju inte spendera några egna pengar då plus att jag ju kommer se det jag vill se då. Så sen när de har åkt hem kan jag göra som jag har gjort hittills – ta en strandtur eller The Boatyard på lediga dagar. Något som just slog mig dock – jag har varit på Barbados i över tre månader och har inte snorklat en enda gång! Jösses. Fast det är mest för att när man ligger på en strand själv vill jag inte simma iväg ut för långt och inte ha koll på mina saker. Visserligen är det ju bara mobilen som är av värde, men i den finns å andra sidan allt – nycklar, kort, pengar. Är man flera kan ju någon vara kvar. Vid stranden jag var till i Holetown där stannade katamaranerna så där förutsätter jag att det är bra snorkling, så dit får vi åka någon dag. I övrigt har det sett ut som att det är mest sand, förutom något stim med någon småfisk och jag har sett en och annan flygfisk kring stranden vid The Boatyard.

Imorgon är det final i Melodifestivalen och jag håller alla fingrar och tår för att Måns vinner! Det verkar lovande för jag såg just ett inlägg att han hade fått fyra gånger fler röster än någon annan artist på genrepet ikväll. Så jag hoppas att den övriga publiken håller med. Sån bra låt och sånt bra nummer, det finns liksom ingen övrig i finalen som slår det. Enligt mig alltså. Jag tar plattan under armen och går över till Michelle och tittar live!

Dag 100

Idag är det dag 100 om 3e december, när jag åkte hemifrån, var dag 1. Tiden går!

Tog 7-bussen till stallet, som vanligt. 12 hungriga hästar att mata och ge vatten. 7 hästar att sadla och 5 ytterligare att borsta på. Sen fick jag ta 10-bussen hem. Jag hade bra flyt just då, hann stå på hållplatsen i en knapp halv minut innan bussen kom! Och strax innan var det en kille som undrade om jag tränar mycket.

Hemma blev det en dusch (helt i onödan egentligen för det dröjer ett par minuter så känns det som att man vill ta en dusch igen) och lunch. Sen satt jag en stund på trappan och funderade på vad jag skulle göra. Bio, var klart, men var och vilken film?

Jag måste förnya mitt körkort, går ut 21 mars. Mamma skickade hit lappen och den kom idag. Har sett skylt om passfoto i Bridgetown, så jag åkte helt enkelt dit. Och så fick jag lära mig att posten ligger precis vid bussterminalen. Så det flöt på alldeles för fort! Tanken var att åka tillbaka till Holetown och gå på bio där kl sju, men när jag var klar med att posta brev var klockan bara halv fyra. Så istället tog jag promenaden till den andra busstationen och tänkte att jag skulle få vänta en stund på St Patricks-bussen, men icke. Den kom typ direkt. Så jag kom fram till Sheraton redan halv fem. Man får inte köpa biljett förrän kl fem! Så det blev lite vänta (då passade jag på att börja på det här inlägget). Sen lyxade jag till det med en pizza till middag. För stor, men god. Kanske inte nödvändigtvis godare än den häromdagen, men priset var nästan hälften av den på Mama Mia. Och snål som jag är så gillar jag alltså den idag bättre!

Brevet sa jag skulle skicka skulle gå så fort som möjligt, vad har ni att erbjuda, frågade jag på posten. Då säger tjejen, efter lite knappande, expressbrev som tar 5-7 arbetsdagar, minns inte riktigt, kostar 70 dollar! What?! tänker jag. Vad annars har du? $2,20 för ett vanligt brev som tar en till två veckor. Ah, det var lite bättre. Fast sen tänker jag sa hon 70, inte 17? Varför frågade jag inte? Fast 17, då drar man ju lite mer på teeeeen. Ja, och det kanske hade varit bra att ha haft ett kolli-nr och så. Jaja, vi får väl se! Kanske ska meddela Transportstyrelsen att mitt brev kan komma efter utgångsdatumet och hoppas att det är ok. Man kan i alla fall få hämta ut det utomlands, det har jag kollat upp och skickat med information om! Så hoppas det fungerar! Åsa får väl vara chaufför här och så hinner jag få nya kortet innan USA i alla fall.

Bion blev "McFarland" med Kevin Costner. Det visade sig vara en helt okej film om en idrottslärare som får sparken och lyckas hitta ett jobb i en liten stad som till en början verkar vara en riktig håla. Han får igång ett cross-country-löparlag. Sann historia. Rätt förutsägbart, men helt okej.

Promenaden till bussen blev snabb och blöt! Men nu ligger jag i min säng och njuter av blåsten från fläkten. Lyssnar på musik och väntar på att bli trött.

En lång onsdag

Jag vaknade 5,57 i morse. Glad att veta att larmet fortsätter en stund. Det var satt på 5,45 och 5,50. Ner och åt frukost. Drog på mig skorna och gick mot bussen. Halvvägs där drog jag upp telefonen ur fickan för att titta vad klockan var, av någon anledning, och då ser jag att det ringer. Jag har ljudet på rätt tyst på nätterna och är inte den som alltid minns att dra på ljudet på morgonen – även om jag är hundra gånger bättre på det nu än för nåt år sen. Det är Naomi – inte så svårt att gissa eftersom det bara är hon som ringer – som talade om att jag kunde gå hem igen för de som skulle rida skulle inte göra det längre.

Eftersom jag skulle tillbaka på eftermiddagen igen kändes det inte som någon större idé att åka någonstans. Så jag la mig på min säng och tittade på en film = sov. Spenderade förmiddagen lite så, sängen, fikade vid köksbordet, satt på trappan och läste (ja, läste, en bok!), sängen, lunch. Sen vid ett sa Sadé att nu skulle vi åka. Redan? Ja, hon skulle skjutsa mormor till flygplatsen innan lektionen. Jag vet inte om du ska ta bussen, sa hon, jag tänkte det är väl lika bra att jag åker med henne. Jag kan ju ägna mig åt att borsta hästar till lektionen, eller något. När vi kom dit var hästarna i hagen så jag följde med upp till huset och där blev jag mött av en lite förvånad Naomi som hoppades att jag inte hade kommit dit för att jobba. Det var bara en barn på lektion och den skulle Naomi ha hand om medan Sadé körde till flygplatsen. (Min uppgift på eftermiddag slektionerna är att se till Eli.) Jaha, så det var bara att åka bussen hem igen.

Lite flyt hade jag i alla fall! När jag stod där väldigt mycket för tidigt på busshållsplatsen kom en buss farande som det stod Speightstown på. Jag vinkade, han stannade. Det var inte bussen men han skulle till Speightstown så jag fick gratis skjuts! Snällt!

Och sen gick eftermiddagen ungefär som förmiddagen. Slumra på sängen, läsa på trappan, spela Ludo på plattan, Majong, Yatzy, middag. Sadés kompis Adjani är här så Eli var inte särskilt intresserad av mig när han väl kom hem. Så jag fortsatte med spel på plattan.

Nu är klockan halv åtta och jag tänkte gå över till film på plattan. Kanske somna tidigt. Imorgon eftermiddag är det ledigt så då far jag iväg på bio! Recension följer!

En vecka imorgon

Idag är det tisdag, vilket förutom säkert en hel del annat betyder att det är onsdag imorgon och då är det bara en vecka kvar innan mamma och Åsa kommer! Kul kul!

Tog den tidiga bussen till stallet. Någonting säger mig att jag nog kommer få fortsätta göra det, resten av min tid här. Det gör inte så mycket. Dels så tar det en timme i bil ungefär att åka hemifrån till Elis skola och sen till stallet. Kanske lite onödigt egentligen att sitta två i bilen för den resan. Och dels så är det ju rätt svalt och skönt så dags på dagen. Jag vill säga ”lugnt och skönt” men det stämmer egentligen inte för det är ändå rätt mycket folk ute och går, bilar på vägen. Fler som ska till jobb kan tänkas. Sen möts man ju av glada hästar, men som blir lite sura när man är för långsam med att byta om. Sparkar på dörren och låter för att göra sig påminda om att ”hallå, vi har faktiskt inte fått våran frukost ännu”.

Gjorde inte så mycket nytta i stallet, kändes det som. Borstade alla innan ridturen red iväg. Fick lite hjälp av två tidiga ryttare, där den ena jobbar i stall hemma i Kanada. Oerhört trevliga människor, mor och dotter. Sen kom far och mormor (eller kanske farmor) strax innan de skulle komma tillbaka från ritten. Lite för tidiga även dem så det blev en pratstund även med dem. Hela familjen är här för att fira mormor/farmors 80-årsdag. Inte är det väl hon som fyller 80, tänkte jag när jag såg henne, men det sa hon sen. Då var jag tvungen att påpeka att jag hade aldrig gissat att du var 80, kanske 70 möjligtvis men inte 80. Hon tackade så mycket. Hade jag bara sett henne hade jag nog gissat på 60-65. Hon har tagit väl hand om sig uppenbarligen. Pappan körde lastbil i Kanada och USA, så han kände till vägarna bra sa han. Härnäst skulle han till Houston. Tre dagar tar det att åka dit. Vi pratade om att jag ska till USA och han pratade om att i Denver är höjdskillnaden stor från ena änden av stan till den andra. I ena änden är man på väg upp i bergen. Jag och Åsa flyger hem därifrån, därav konversationen om just Denver. Kring Detroit och Chicago är det mycket trafik men sen blir det lugnare, kom också fram. :-) När jag träffar sådana trevliga, goa människor brukar jag önska att jag bara kunde få flytta in och vara en del av familjen!

Jag skulle ha åkt tillbaka till stallet på eftermiddagen, Sadé har lektion och någon behöver se till Eli under tiden, det brukar vara jag men jag fick ledigt idag. Funderade ett tag på om jag skulle åka iväg på bio. 6 dollar Tuesday! Synd att det inte är i Holetown, så mycket enklare att ta sig dit! För att ta sig till Sheraton och Olympus, som bion heter, kan jag antingen;

- ta en buss mot Oistins som går från stan (20 min promenad först till stan alltså), det går en kl 15.15 och en kl 17. Men de är så fulla med folk båda två och mest tjattrande skolungdomar. Dessutom kan man ju aldrig vara säker på att bussen går när den ska, ibland får man vänta en trekvart eller så.

- eller så kan jag ta buss här utifrån gatan till Bridgetown och sen vidare mot t.ex. St Patricks. Det går en buss kl 16 och en kl 17 (går fler men det är dem som passar in i tidsschemat för bio). I torsdags kom det aldrig någon 16-buss så jag stod och väntade i närmare en timme, och mycket folk, fulla bussar, en hel del skolungdomar så även här rätt tjattrigt.

- När jag åker hem från bion brukar jag oftast ta en 2-kilometers promenad till ett stopp som en annan Oistins-buss gör och åka med den till strax utanför där jag bor. Den vägen skulle man ju kunna ta även dit faktiskt. Säkert en hel del folk på bussen där med, men jag tror det går fler.

Men så film då? Det går inget nytt som jag är intresserad av, men däremot skulle jag mycket väl kunna tänka mig att se ”Focus” igen. Särskilt för 6 dollar! Men så tänker man steget längre. Jag åt lunch ute. Åker jag iväg igen blir det middag ute också. Och bussar och bio. Övertrasserad dagsbudget alltså. Nej, jag stannade hemma istället.

Eftermiddagen har spenderats med att baka bröd. Jag skulle sällan komma på idén att baka bröd hemma, men här har jag gjort det hela tiden. Ypperliga förhållanden för att baka bröd här. Fuktigt, varmt. Det jäser bra! Resten av tiden har jag mest suttit ute på trappan, skönt där ute med vinden, och liksom väntat på att tiden ska gå. Och nu är det molnigt så inte mycket idé att gå ner och spana in solnedgången för den kommer man nog inte se mycket av.

Jag tyckte inte att jag hade så mycket att komma med idag. Men jag lyckades fördriva nån timme eller så ändå!

Beröm igen

Idag var Glyne på ett otroligt glatt och pratsamt humör. Nästan så jag misstänkte att han smuttat på något på morgonen. Men eftersom han har sagt att han inte dricker så verkar det inte särskilt rimligt. Och jag fick beröm. Han sa att jag är en bra arbetare, har disciplin. Jag tror Naomi blev lite avis när jag berättade det.

Han frågade om jag haft en bra helg och fnissade lite när han frågade om jag haft några killar omkring mig på stranden. Jag vet inte om Naomi sagt vad jag skrev igår! Han frågade om min syster är gift eller har kille. Nej, sa jag. Varför då, sa han. Ja du, men hon kan ju bara gå till en strand här, sa jag. Jag kunde ju ha fått en igår. Vi skrattade lite. Sen sa han att killarna på stränderna ska man akta sig för, de är inte bra. Men vill jag ha en kille så ska jag bara säga till så ska han fixa en bra åt mig, sa han. Han är allt bra trevlig, den där Glyne.

Och sen sa Naomi, igen, att jag skriver så bra på bloggen. Hon är allt bra trevlig hon också. Det är lite synd att alla inte är så bra på att ge beröm och säga trevliga saker, som hon. För ur hennes mun kommer det ofta positiva kommentarer. Jag ska nog kanske i och för sig inte säga så mycket, jag är nog inte så bra på att ge beröm själv. Jag tror jag ska börja utbrista ”åh, vilken snygg tröja” eller ”wow, va snygg du är i håret” till random människor. Bara för att!

På tal om hår så har jag börjat notera att det finns en oändlig massa sätt att fläta hår på här. Det började när jag i torsdags stod i kö på bussterminalen i närmare en timme. Fick först syn på en kille med nästan midjelånga flätor. Och så hade han nån huvudbonad som liksom ramade in det väldigt snyggt. Sen stod det en tjej framför mig som hade sitt hår på ett sätt och en annan på ett annat. Det finns tjockare flätor, tunna, med garn i lysande färger inflätat (det ser fräckt ut, helst ska det vara snorgrönt eller något liknande), med pärlor i ändarna, och så vidare. Tjejen jag satt bakom på bussen sen hon hade rätt tunna flätor som sen var upprullade i skruvar på något sätt. Hade säkert rätt långt hår fast det inte såg ut så på det sättet. Ja, och sen har jag tittat på folk sen dess. Alla sätt är inte så snygga ska tilläggas. Igår såg jag en tjej som hade håret mitt på huvudet flätat i en virvel och det runtom var oflätat och stod i princip rakt ut åt alla håll. Såg rätt lustigt ut!

Så det var alltså en trevlig morgon i stallet i morse. Tog 10-bussen hem och gick till affären. Handlade bakgrejer och lite matgrejer och promenerade hem. Bakade två omgångar kanelbullar och nu är klockan snart fem. Jag tänkte ta en sväng till Holetown och shoppa lite till. Kanske spana in solnedgången innan affären. Det är synd att det inte går något roligt på bion där nu, det är billigare där på måndagar. ”Femtio nyanser” har jag redan sett och "Chappie” är jag inte intresserad av. Jag skulle i och för sig kunna tänka mig att se den förstnämnda en gång till, men inte för 20 dollar. 6 dollar en tisdag, absolut.

På onsdag kommer det tre nya filmer som jag vill se. ”McFarland”, ”Selma” och ”The 2nd best Marigold hotel”. Lite skeptisk, generellt, till uppföljare, men såg trailern till den sistnämnda och den såg rätt rolig ut. Gillade den första oerhört. ”Selma” är om Martin Luther King, det är en sån där jag kan-tänka-mig-för-att-ha-något-att-göra-en-kväll-film. Sen nästa vecka kommer ”Cinderella” och före den ska ju en liten kortfilm från ”Frost” visas, det kan man ju inte missa! Fast jag måste nog kanske spara en eller ett par filmer till när mamma och Åsa är här för jag tänkte att vi måste ju gå på bion i Holetown, bara för att det är så fint i salongen, och så finns det en drive-in-bio, det har jag aldrig varit på, så det måste man ju testa! Visserligen kanske jag och Åsa kan hitta någon sån i USA sen också.

Nu är klockan fem så nu tror jag att jag drar på mig skorna och promenerar till bussen!

One night stand

Det krävs inte så mycket, har det visat sig, för att jag ska vakna. En treårings lilla knackning räcker gott. Sen när det inte räcker är det tyst en stund och så hör man hur han kommer tillbaka med någon form av verktyg för att försöka få upp låset. Det gick inte i morse klockan 6,45 och det blev tyst igen. Jag somnade om och vaknade igen lite före 9. Då var det påklädning och sen åkte de iväg någonstans. Så huset var tyst och tomt när jag gick ner för att äta frukost. Sen strosade jag iväg till bussen och åkte till Rockley Beach, även Accra kallad. Fin strand. Kom dit vid 11 och promenerade därifrån vid 18. Moln i vägen så det blev inte mycket till solnedgång. En 1,5-kilometers promenad bort ligger en pizzeria som Michelle tipsade mig om för ett bra tag sen. Jag kan väl inte säga för ”längesen” för jag har ju inte varit här så jättelänge. Mama Mia hade goda pizzor, absolut, men man får lika bra eller bättre hemma för en tredjedel av priset. Jag är inte så kinkig när det gäller mat, jag kan äta på KFC för en tredjedel av vad jag betalade för pizza, cola och dricks ikväll, och vara lika nöjd med det. Även om jag har ätit där säkert minst en gång i veckan i snitt sen jag kom hit. Trevlig restaurang var det, trevlig personal som kom och frågade om allt var okej och om man ville ha något, sånt är ju bra. Just ikväll var det något jippo på Internationella kvinnodagen med jazz i rummet bredvid. Med livemusik kan man inte gå fel! När jag sedermera kom hem var klockan 20,20 och huset fortfarande tomt.

Mot slutet av tiden på stranden kom det fram en kille och sa att han hade suttit en bit bort och sagt till någon att nej, det är okej, hon lever, när jag hade rört på mig. ”I thought you were dead”. Jag tror inte ens jag sov, det är inte så bekvämt, sa jag. Du skulle ha sagt till mig så hade du fått en stol, sa han, det är jag som äger dem. Sen frågade han om jag skulle gå. Nej, jag tänkte stanna till solnedgången. Får jag bjuda på en drink, sa han. Nej, tack det är bra. Så kanske ha sa något mer innan han skulle gå iväg och äta lunch och jag fick gärna göra honom sällskap. Lunch, tänkte jag, klockan är efter fem på eftermiddagen! Då äter man väl inte lunch! När jag nån timme senare gick därifrån stod han på trottoaren och frågade om jag var vaken nu. Jadå, helt vaken nu, sa jag. Vad ska du göra ikväll? Åka hem. Och sova? Japp.

Jag blir så osäker när jag sätts i den där situationen. Här står en kille framför mig som vill bjuda på drinkar och undrar vad jag ska göra ikväll. Inte kan han väl vara intresserad av mig heller? Det har ju aldrig någon varit förut? Och grejen är ju just den att jag inte tror att de är särskilt intresserade av just mig. En ensam tjej som är här på semester är säkert ett lätt byte. Är det inte lösa relationer och one night stands man vill åt när man åker på semester? I’m on vacation, I want to get laid, är det inte typ sånt de brukar säga i filmer och tv-serier? I något av mina samtal i stallet med Glyne berättade han att vissa människor som kommer hit har aldrig ens sett en svart man och frågar om de får känna på hans hud och sådant. Det kanske finns tjejer som gärna har sex med en, när chansen ges. Och jag tänker att det är samma sak åt andra hållet, att det är för att man är vit som man är intressant. I något av våra samtal berättade Glyne också att det finns ett begrepp, som jag glömt namnet på, för killar som följer med den rika kvinnan hem och lever på henne. Numera tänker jag jämt att stackare, tror du att jag är rik, då har du valt helt fel. Lösa relationer och sex är det minsta jag vill ha. Sorry, men så är det. Fast måste ändå säga att skulle jag välja en av dem som stött på mig hittills här så får det nog ändå bli han ikväll. Han verkade inte fullt så på som vissa andra, lite ung kanske, men rätt snygg faktiskt.

Nu blir det lite musik i lurarna en stund innan det är dags att sova. Imorgon ringer klockan 5,45 och jag åker med 7-bussen till stallet. Sen 10-bussen hem igen och till affären för att shoppa lite bakgrejer. Hem och baka kanelbullar. Sen en sväng till affären i Holetown för att handla lite mat. Vissa saker är billigare i affären här i Speightstown och andra i Holetown. Visserligen kostar ju bussen fram och tillbaka 4 dollar så i slutänden kanske det inte spelar så stor roll. Men, jag vill ha kycklingfiléer och det har jag inte sett här, så då måste jag ju åka dit! Sen är det ju kul att åka buss och iväg på utflykt!

Pomelo

Tog bussen till stallet i morse. Det är rätt skönt på flera sätt. Behaglig temperatur att promenera i. Flera morgnar, i morse till exempel, har jag sett cyklister i stora gäng. Tydligen fler som ser fördelarna med den tidiga timmen. Sen är det trevlig stämning liksom, alla man möter säger god morgon. Det är det där när man har något gemensamt du vet, då håller man ihop. Som motorcyklister som alltid hälsar när de möts på vägarna. Sen möts man av glada hästansikten när man kommer in i stallet. Åh mat, tänker de direkt, och låter så där trevligt, inte full gnägg, men du som varit nära hästar vet.

I morse var Glyne på pratsamt humör. Jag har fått en känsla av att han inte pratar med vemsomhelst om vadsomhelst så jag ser det som positivt. (Jag har i och för sig halva inne i och med att vi tänker lika om tidiga morgnar och de flesta andra här verkar tycka att det är smågalet att behöva gå upp tidigt.) Det började med att han sa "oh boy" när han satte sig för att byta skor varpå jag frågade om han var trött. Då svarade han att han var aldrig trött, och sen rullade det på. Bland annat pratade han om att det är vilken energi som människor som jobbar med hästar som avgör hur de är och beter sig. Jag undrar vilken energi jag skickar ut. Kanske ska fråga honom det! Han sa att han var bra på att plocka upp det från folk.

Det var uteritt och ett par ridlektioner, bland annat lilla söta Addie, hon är så rolig. Fyra år och söt som socker. Hennes mamma är så trevlig också. Det finns en lillasyster också. Pappan jobbar med något som tar de runt i världen, senast var de i Kazakstan, i juli till Washington och vart var det de skulle sen? Ja, spännande i alla fall. Idag sa hon att det är många vänner som vill komma på besök nu, det var inte lika många i Kazakstan tydligen. Konstigt. Jo, Moskva var det ju!

Fick prova på en för mig ny frukt idag. Shaddock kallad. När jag googlar på det visar det sig att översättningen är Pomelo och det har jag ju sett i affärerna där hemma. Hursomhelst, en stor citrusfrukt i stil med grape med ljust fruktkött. Skalet såg jag aldrig, men det är grönt på bilderna på Google. Inte så syrlig som den såg ut, god!

I övrigt har dagen inte erbjudit så mycket roligt. Jag gick ner till stranden och spanade in solnedgången.

Och nu är det väl som vanligt att jag slår igång en film på plattan. Finns dock risk för att jag kommer somna rätt snart... Imorgon blir det nog kanske en tur till en strand. Ledigt!

Tre månader och en dag

...är det sedan jag kom hit! (Här är det fortfarande 5e mars.)

Idag fick jag uppgiften att ge hästarna frukost, så jag åkte med 7-bussen till stallet. Sen skulle sju hästar sadlas och ut på tur. När de var iväg och jag hade borstat klart alla hästarna började jag lite så smått med att mocka boxar, men blev avbruten efter en box av Glyne som sa att det var hans jobb och motion. Så jag fick snällt sluta. Annars skulle han gå upp i vikt, sa han, och det vill jag ju inte ha på mitt samvete. Jag slog mig ner i skuggan en stund och sen tog jag en kvast och tog bort spindelnät i taket. Stötte på en av bovarna i Twilights box, huvvaligen! Kropp som en enkrona och ben som en tändsticka (eller åtta snarare). Ja, och sen tog jag bussen hem. Åt på stan innan jag knatade hem.

Där satte jag mig med min lista på saker att se här på ön och tittade på kartan var det ligger och skrev ihop en lista med dagsupplägg tills när mamma och Åsa kommer.

Det är så himla skönt med fläkt på rummet, nu går det faktiskt att vara där även på dagtid! Luften står still i mitt rum. Man ser hur gardinerna fladdrar i de andra rummen men minsann inte i mitt. Har visserligen bara ett fönster men med öppna fönster överallt i övrigt tycker man ju att det borde cirkulera ändå.

Kvart över tre hoppade jag på bussen mot Bridgetown och där stod jag i kö en trekvart innan bussen mot St Patricks, som går förbi gallerian där bion ligger, kom. 17.39 klev jag av bussen. 17.58 hade jag köpt biljett och ätit på KFC. Ibland är snabbmat verkligen snabb mat!

På bion såg jag Will Smiths senaste "Focus". Och den gillade jag! Det visade sig hela tiden att saker aldrig riktigt var som man trodde. Will spelar Nicki som är tjuv på hög nivå. Smått briljanta scams! Sevärd!

Sen gjorde jag misstaget att ta buss in till Bridgetown och sen buss vidare därifrån, istället för att promenera till Oistins-bussen som jag brukar. Jag hade varit hemma minst en trekvart tidigare om jag gjort så. Jaja, vad gör det.

Imorgon ska jag göra som idag och åka buss till stallet, klockan ringer 5.45 så det kanske är bäst att jag släcker och försöker sova nu.

Vad ska jag hitta på imorgon eftermiddag?!

Dag 92

Räknar man från 3 december, när jag lämnade Sverige, så är jag inne på min 92a dag. Av 150. Jag skulle inte vilja åka hem imorgon, men måste ändå säga att det känns rätt skönt att ha kommit en bit på väg. Jag tror att ett halvårs break är rätt lagom. Undrar om jag kommer komma ihåg hur det var man gjorde princesstårta sen efter ett halvår? Jag brukar ibland tycka att jag känner mig förvirrad efter tre dagars ledigt!

Vad gjorde jag igår? Stallet på förmiddagen och på eftermiddagen funderade jag på om jag skulle åka iväg på bio, men i slutänden blev det en tur till Holetown och mataffären där. Skulle se om de hade Niveas solkräm. Jag har kliande armar och tror att det är solkrämen. Har det ju på mig varje dag, det har jag ju inte annars när jag är hemma. Hade Nivea med mig hit och i början minns jag inga såna problem. Men hittade ingen. Ja ja, det försvinner väl sen när jag åker härifrån.

Just ja! Igår var det två kvinnliga turister som kommenterade om mina starka ben. Det är alltså inte bara Barbadiska män. Ja, det är ju en och annan kvinna här som sagt nåt också. Är det bara svenskar helt enkelt som aldrig säger nåt? Här har jag gått hela mitt liv och bara tänkt att jag är tjock och därför ointressant för omvärlden. Och så kommer jag hit och formligen överöses av kommentarer om att jag måste träna en massa och allt möjligt annat. ("Outstanding genetics" är fortfarande min favorit.) Michelles syster Emma - och Michelle höll med - tyckte jag ser mer muskulös ut än tjock. Det känns som att man generellt är öppnare och pratar mer intimt, eller hur man ska säga, här. Eller så är det bara jag som aldrig haft så nära vänner.

Idag skulle jag till stallet på morgonen, men fick meddelande sent igår att ritten var inställd så jag fick ledigt på förmiddagen. Jag har ett tag tänkt att jag vill ha en fläkt i rummet, för härinne står luften helt stilla. Jag har vant mig, men ibland vaknar jag på nätterna och det känns varmt. Och ibland vaknar jag och drar på mig lakanet. Så det är lite olika. Hursomhelst, min mamma och syster ska bo i mitt rum om ett par veckor och de är ju inte vana vid värmen så de kan kanske vilja ha en fläkt. Jag kommer ju så klart också använda den. Kanske inte behöver köra luftkonditioneringen alls. Nu kör jag den ett par timmar innan jag ska sova. Det blir dyrt att köra för mycket.

Så jag spenderade frukosten på att kolla var CostULess ligger i förhållande till hur bussarna går och insåg att bussen från Speightstown som går till Oistins, som går förbi Sheraton där bion ligger, också går förbi CostULess. Rolig affär. Stor, mycket grejer i storpack. Man måste ha med sig egna påsar eller använda sparade kartonger eller bara dumpa in varorna lösa i bilen. De är säkert billigare på många saker, men såg idag att kondenserad mjölk är de 50 cent dyrare på! Så inte nödvändigtvis allt alltså. Hursomhelst, sist jag var där såg jag att de hade en fläkt för 70 dollar, och det tyckte jag det kunde vara värt. Kanske kan sälja den till nån sen för 50!

Ordnade så att Sadé skulle plocka upp mig där så plötsligt hade jag en massa tid. Det blev en 3-4 kilometers promenad fram och tillbaka till lite andra affärer och KFC för lunch. Var in på en affär som hette Payless. De hade skor! Precis vad jag behövde sedan jag häromdagen insåg att det är hål i sulan på en av mina gympaskor, och inte långt ifrån på den andra. 250 kr för ett nytt par. Och jag råkade köpa ett par typ tygskor också. Oops!

Det blev en fläkt och en påse äpplen på CostULess. De hade en 1,5 kilospåse för 5 dollar! Jag köper inte frukt för det är dyrt. Jo, vindruvor, det kan man få ett par hekto för sådär 15 kronor. Häromdagen läste jag "nu bara 39 dollar" på en skylt om kilopriset på clementiner... Nu var väl det extremt i och för sig. Men exempelvis en förpackning med tre äpplen för 25-30 kronor tycker jag är lite väl. Men nu har jag 13 äpplen i kylen och de fick jag för en tjuga! Vilket klipp! Va lycklig jag kommer bli om de är mjöliga, hatar mjöliga äpplen!

Väl hemma visade det sig att jag behöver en skruvmejsel till att sätta ihop fläkten och en sån finns inte i det här hushållet. Märkligt att inte ha en skruvmejsel! Men jag får kolla med Glyne imorgon om han har en att låna ut!

Det här blev långt! Och mest en massa ointressant dravel. Så nu slutar jag och slår igång en film istället. Fast jag ska kanske springa ner efter ett äpple först...

Strandhäng

I övermorgon är det tre månader sedan jag lämnade Sverige och idag är det två månader tills jag lämnar Barbados!

Idag for jag iväg till stranden, the Boatyard. Stranden och vattnet är så fint där. Maten är okej, chokladshaken mumsig. Cookie monster är godast, men de har sällan Oreos så de kan göra den. Jag funderar på om man skulle ta med sig egna. Då borde det väl bli lite rabatterat pris, va?

När jag kom ut ur duschen kom jag att tänka på att jag inte kom ihåg vart jag lagt mobilen. Visade sig att jag lämnat den på bordet. Oops! Tur att det var personal som hittade den. Jag har fått för mig att man kan lita på lokalbefolkningen, inträffar stölder är det säkert turisterna som står för dem. Vet inte om det är så.

När jag bytte bank för typ 15 år sen började jag pensionsspara i fonder. Tittade just in på banken och såg att den av de fyra fonderna som har haft sämst utveckling har bara gått upp med 50%. De andra 60, 70 och 90%. Helt okej, tycker jag.

Imorgon tror jag det bär av till stallet på morgonen igen. Är eftermiddagen fri så kanske jag far iväg på bio. En får se!

Mellohelg nr 4

Låt 1 - Jag gillade den!
Låt 2 - Inte dålig, men nja.
Låt 3 - Inte så pjåkigt.
Låt 4 - Lite för mycket gammal dansbana.
Låt 5 - Nja.
Låt 6 - Nja.
Låt 7 - We have a winner! Snyggt nummer också!

Mycket nöjd med dagens festival och resultat. Det finns hopp i finalen ändå.

Dagen här har varit bra. Tidig morgon till stallet. Lite borsta, rycka man, lite pyssel. Och sen fick jag hänga med Jenni ut på ridtur. Det var himla kul, och min nya favorit är Topiado. Under eftermiddagen var det dressyrtävling så jag fick Jenni med på tåget att åka och köpa lunch och vara kvar för att kolla på den. Hon skulle förresten vara med och hjälpa till. Och när vi väl satt där i bilen i drive-throughen säger hon att hon ska betala! Som tack för att jag borstar på hennes Merlot de dagar hon inte är där. Trevligt!

Under tävlingen klängde både Eli, Leila och Janeeka på mig och svenska Helena fnissade lite och sa att de verkade gilla mig. Ja, barn verkar göra det! Janeeka drar och sliter i mig (kanske inte bildligt) så fort vi är i stallen samtidigt. Det är så roligt att följa barns samtal och tankegångar. Det kan vara riktigt bra underhållning det.

Risken är stor att det första barnvaktaruppdraget kommer redan ikväll. Lördagskväll trots allt. Just nu sitter jag hos Michelle och använder hennes Wifi för att titta på lite svensk tv. Men snart måste jag gå hem och äta  middag!

Imorgon hoppas jag att det är ledigt och då hoppas jag på fint Boatyard-väder! Nu ska det väl ändå vara dags igen!