Sioux Falls till Rapid City

I måndags åkte vi först in till fallen i Sioux Falls. Där kunde man strosa runt i en park runtomkring och gå upp i ett torn vid informationscentret, och köpa souvenirer förstås. Vem klarar sig utan souvenirer?! Det roliga är att det är ungefär samma saker överallt, bara lite olika logotyper tryckta på tröjorna.

Denna dag var det kallt och blåsigt så vi var inte utanför bilen så väldigt länge, innan vi åkte mot Rapid City, på andra sidan av South Dakota. Tanken var att åka hela vägen, och åka till Badlands nationalpark igår, men vädret var så himla fint och klockan inte ens fyra när vi närmade oss så vi åkte dit. Det var ett bra beslut för det var ett häftigt ställe. Onekligen värt ett besök om man är i närheten! Det är lite som Grand Canyon i miniformat, fast ändå inte. Och titta på marken? Snö!

Hotellet i Rapid City bokade vi för tre nätter så igår satte vi oss i bilen och åkte mot Mount Rushmore. På vägen åkte vi förbi en drive-through-djurpark, Bear Country, som vi hade tänkt åka till senare men vi passade på direkt. Det var rätt häftigt, även om vi inte såg så många olika djur. Det var ett par vargar, några lodjur, renar, hjortar, bisonoxar. Men så fanns det en hel massa björnar! Fina djur! Det kommer nog bli någon mer björnpark innan vi åker härifrån. Sen for vi vidare till Mount Rushmore. Ett berg som en skulptör vid namn Borglum designade ett verk med fyra ansikten. Det tog 14 år att göra klart, och en hel hög med människor jobbade på det. Nuförtiden har de byggt upp en stor parkering, museum, souvenirbutik, restaurang, café och glassbutik. Thomas Jeffersson kom tydligen med det första glassreceptet där i början på 1800talet! Det var nog inte hans glass vi åt, men god var den. Vi gjorde ett stopp i en liten by, eller vad man ska kalla det, Keystone, och åt lunch. Ett gäng företag som byggts upp bredvid varandra längs vägen. Vi hade spanat in en Subway där, men den hade inte öppnat för säsongen. Så det fick bli ett annat ställe, men det smakade gott det också. Efter maten for vi vidare ner genom Black Hills Forest, som enligt vad vi förstått skulle vara fint och det var det. Vi spanade in en hel del djur - rådjur, big horned sheep och bisonoxar. Och så en hel massa små söta djur som vi inte visste vad det var förrän idag, prairie dogs! Jättesöta små gnagare.

Idag åkte vi till Reptile Garden. Stället med den största samlingen av reptiler i hela världen, tydligen. Och så skulle det finnas en massa fina blommor också. 50000 växter läste jag nånstans, det har jag svårt att tro på, men visst fanns det några fina blommor. Och så hade dem jättesköldpaddor, lite fåglar, spindlar och insekter, och prairie dogs! Fast de hade inga ungar, det såg vi igår. Bra ställe, vi gillade det. Vi är onekligen här i rätt tid, knappt några människor nånstans. Jag antar att det är hundra gånger så mycket folk här på somrarna. Resten av dagen har vi spenderat i poolen, bubbelpoolen och framför tvn. Skön relaxardag!

Innan vi åkte hit googlade jag en del på ställen där man kan rida på tur i Montana eller Colorado, men alla ställen jag hittat hittills har kostat så hemskt mycket. Men så idag googlade jag på "bed & breakfast horse ride Montana" och hittade en ranch i norra Montana som erbjuder rum och frukost och heldagsridturer. Vi bokade två nätter med middag första och andra dagen, och heldagsritt dag två. Det ska bli så roligt!

Minneapolis till Sioux Falls

Igår gjorde vi Minneapolis. En mycket trevlig stad! Mississippi River rinner rakt igenom och det har ju en viss charm med vatten mitt i stan. Vi började med en lat morgon i sängen framför tvn och kom nog inte ut på stan förrän vid elva-tiden. Men vad gör det när man har semester! Vi började denna helt fantastiskt strålande dag med klarblå himmel med att gå till Minneapolis Sculpture Garden. En park full med en hel massa olika skulpturer. Favoriten var en stor sked med ett körsbär på, där det sprutade vatten ur skaftet på körsbäret. Den var säkert 10-15 meter lång och gissningsvis lika hög. Skulle tro att det är här de flesta bilder tas! Poppis ställe för dem som spelar Ingress också, visade det sig. Efter parken gick vi in mot stan och floden. Det känns lite som att stadscentrum och butiker håller på att få ge vika lite för galleriorna lite utanför staden. Vi gick till en galleria i stan som vi läst om i Åsas USA-bok men där var det stängt, och det har vi märkt ett par gånger nu. I Minneapolis såg vi aldrig riktigt något centrum fullt med butiker. I centrum finns ett nät av tunnlar mellan husen som jag förutsätter används mest på vintrarna. Vi gick aldrig i någon och jag tror jag såg tre personer göra det. Jag kan tycka att det känns enklare att gå ute, men kan onekligen se fördelarna när det är kallt och blåsigt!

Idag åkte vi först till Minnehaha Park, där det finns ett litet vattenfall. Rätt fin park! Sen åkte vi ut till Mall of America. Det största shoppingcentret i USA. Och det var stort! Vi var där i lite mer än fyra timmar och då var vi ändå bara inne i tiotalet affärer. Tre våningar och det kändes som att man kunde gå varvet runt och aldrig skulle komma tillbaka där man började. Mitt i var det dessutom en stor nöjespark! Med pariserhjul, zipline, bergochdalbanor och allt annat som kan tänkas finnas. Bio fanns det också, med 14 salonger. Himla häftigt köpcentrum!

Nu är vi i Sioux Falls och ska kolla in det lite mer imorgon. Men först lite sömn!

Milwaukee till Minneapolis

Igår lämnade vi Milwaukee bakom oss och åkte till Green Bay. Det var något med amerikansk fotboll där, så Åsa tyckte att vi i alla fall skulle åka igenom. Vi stannade och åt lunch och sen stannade vi på Walmart och shoppade lite bra-att-ha-saker. När vi satte oss i bilen igen var klockan nästan fyra och vi hade fem timmars resa kvar till Duluth där vi hade bokat hotell. Så vi kom inte dit förrän framåt halv tio-tiden. Vi värmde på lite mikromat och sen sov vi snart.

Slutmålet idag var Minneapolis, men vi åkte norrut i morse. Detta för att åka en bit längs Lake Superior och sen inåt landet lite och till slut ner till Minneapolis. Det blev en macka vid en liten sjö, och sen lite sen lunch i Grand Rapids. Nånstans där i lunchtid delade molnen på sig och solen kom fram. Det är lite festligt hur mycket finare allt blir i solsken, för att då inte nämna att det ju faktiskt blir lite varmare också. Snart var himlen klarblå och molnen bortblåsta. Det märktes när man kom närmare Minneapolis för höghusen tornade upp sig. Efter att vi checkat in och lagt ifrån oss våra väskor gick vi ut för att leta efter lite middag. Hittade en irländsk pub med en otroligt trevlig servitör. Jag åt nog den godaste hamburgaren hittills på den här resan och kom fram till att cider ska jag nog inte dricka här. Det är bättre hemma, där den är söt!

Imorgon ska vi utforska Minneapolis och det kan nog bli trevligt. Har en bra känsla av den här stan! Något som verkar lite roligt är att det finns ett tunnelsystem genom hela innerstan. Mer om det imorgon! Nu ska jag zappa lite på tvn och mumsa lite på innehållet i en chipspåse.

Chicago till Milwaukee

Tisdagen spenderades i Chicago. Vi promenerade in till ett Hilton-hotell där man skulle hämta biljetterna till Hop on Hop off-bussen som ingick i vårt Go Card. Efter en liten macka på Starbucks där i hotellet gick vi tillbaka till Willis Tower och åkte upp till Skydeck. På 103e våningen kan man gå ut i en glaskur och titta rakt ner på gatan, och ut över staden. Just denna dag låg molnen på rätt låg höjd så där uppe var man ovanför molnen. Det var lite häftigt! Dock gjorde det ju också att det var hyfsat kallt hela dagen. Men man får ju upp värmen när man går. När vi kommit ner i marknivå igen hoppade vi på bussen och åkte till Shedd Aquarium. Tydligen det största inomhusakvariet i världen. Det var ett trevligt ställe, många fiskar och så klart en vattenshow med delfiner, ”beluga whales” (vitval) och sjölejon. Sen hade vi tänkt åka till piren och ta en båttur på sjön, men det tyckte vi inte var mycket idé när man bara skulle ha sett ett par meter från båten, dessutom körde de säkert inte ens turen. Så vi strosade till TGI Friday’s och åt middag. Jag måste säga att jag är lite besviken där, jag åt samma sak här som jag brukar göra i Stockholm och det smakar bättre i Stockholm. Jag hade förväntat mig mer av USA! Det var väl ändå här det började?! Ja, det smakade bra igår också. Fast å andra sidan är det ju bra för det är ju närmare till Stockholm när man bor i Nyköping. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet, en nätt promenad på en timme och en kvart eller så. Totalt 32000 steg över dagen.

Idag åkte vi en sväng till ett område i Chicago som heter Andersonville. Det ska vara ett svenskområde. Det handlade om det i en fråga i ”På spåret” i höstas och då sa vi direkt att dit måste vi åka! Visst, det var väl ett trevligt område, men så speciellt var det inte. Det fanns en Svea Restaurang, ett svenskt bageri (med försäljning av finska pinnar, bondkakor, kanelbullar i blandning med glaserade kakor och välfyllda cupcakes), ett svensk-amerikanskt museum och en och annan flagga. Vi satte oss i bilen och åkte till Milwaukee. Checkade in på hotellet och gick ner mot stan. Den första känslan var att det här är inte en lika trevlig stad som Chicago, och den höll i sig. Svårt att säga varför egentligen. Var kommer den där känslan från? Hur kommer det sig att man får den där känslan av att man gillar eller inte direkt när man egentligen inte har sett något av stan än? Hursomhelst, vi hamnade på irländsk pub och åt middag, sen gick vi hemåt och då hamnade vi plötsligt i ett jättemysigt område på Brady Street. Så det fanns något bra här också (ja förresten, servitören på puben var ju snygg också).

Imorgon ska vi åka vidare, vart vet vi inte än. Vi får kolla in kartan imorgon bitti och lägga upp en strategi. Nästa bestämda tid är att vi har hotell bokat i Denver i tre nätter från den 26e maj.

30110 steg

Idag har vi sett oss om en hel del i Chicago. Trevlig stad, värd ett besök. Vi gav oss av till fots lite före tio och var tillbaka vid nio. Elva timmar blev 30110 steg. Inte helt fel, men det känns i fötter och ben nu!

Det finns ett antal olika kort man kan köpa här, kort som ger tillgång till olika attraktioner. Vi köpte ett varsitt två-dagars Go Card. Med det har man närmare 30 attraktioner – och man kan gå båda dagarna om man vill. Vi inledde med 360 Chicago som bjuder på utsikt över stan i alla riktningar. Sen blev det lunch på Cheesecake Factory, som praktiskt nog låg i samma hus. Cheesecake Factory är ett måste om man ska till USA! När magarna var fyllda till bredden och lite till gick vi ner mot piren och hoppade på en båt för att åka på en tur på floden och titta på arkitekturen runt om i stan. Trevligt! 75 minuter senare gick vi ner till piren för att ta en tur i pariserhjulet. Vi kunde åka fem gånger, men vi nöjde oss med två. Imorgon kan vi åka fem gånger till om vi vill! På vägen tillbaka till hotellet blev det ett besök i ett par affärer, bland annat en Disney-affär, och så köpte vi en varsin sundae från en snygg och trevlig kille på Baskin Robbins. Det som jag gillar med USA är att här kan de det här med topping och glasyr. Det är ju så futtigt lite jämt hemma i Sverige. Här får man rejält, precis som det ska vara! :-)

Imorgon hoppar vi nog på ”The El”, Chicagos tåg, bara för att ha åkt med det också. Och för att spara lite på fötterna som säkert kommer göra lite ont imorgon!

USA-semestern har börjat

I fredags var det dags att åka från Barbados. Jenni kom och hämtade mig lite efter tolv. Hon bor visst bara en bit från flygplatsen och åkte nästan ändå förbi Speightstown, så det passade bra med att hon fixade skjutsen. Jag kom till flygplatsen två timmar innan flyget gick och det visade sig vara perfekt. Ingen kö i incheckningen, ingen kö genom säkerhetskontroll. Väl inne hade jag en halvtimme att äta lite lunch och sen ta mig till gaten. Fem och en halv timmes flight till Toronto. Shuttle till hotellet och sen kunde jag njuta i en executive suite på ett Hilton-hotell vid flygplatsen. Trevligt hotell! 750 kr betalade jag. Jag kanske blev uppgraderad för att jag bokade för bortåt ett halvår sen, vad vet jag, men det känns som att sviten borde ha kostat mer.

Flyget vidare till Detroit gick inte förrän halv ett igår och det visade sig vara ett litet plan, arton passagerare, lite kul! Något skakigt på vägen upp, och ner, men smooth sailing där uppe. Och den bästa landningen ever. Väl framme visade det sig att jag precis missat bussen till Ann Arbor där Åsa befann sig och hotell var bokat. Anledningen till den här semestern är att Åsa skulle vara med på sin värddotters (sedan hon var au-pair 2001) college graduation igår och hon gick på universitetet där i Ann Arbor. Innan nästa buss gick hade Åsa hunnit hämta upp mig på flygplatsen och kört tillbaka till hotellet. På kvällen var det middag med ett gäng vänner till Elisabeth, och hela deras familjer = en massa människor i en restaurang, med plockmat och pyttesmå tallrikar. Vi var där i en halvtimme innan vi promenerade tillbaka till hotellet igen. Det blev nog en mils promenad och Ann Arbor visade sig vara en trevlig stad. Gatorna i bostadsområdena kändes hemtrevliga och påminde om ”Blommor av stål” (en av mina favoritfilmer med Julia Roberts, Dolly Parton med flera).

I morse lämnade vi Ann Arbor och åkte mot Chicago. Det blev lunch på Denny’s och ett stopp på Walmart för att shoppa lite bra att ha-saker. Vi stannade och var ner på en strand en sväng, och kände på vattnet. Låt mig säga att Lake Michigan är rätt många grader kallare än Karibiska havet just nu. Det var nog inte mer än 15-16 grader, så där så att fötterna domnar bort efter en stund.

Imorgon blir det nog en tur ut på vattnet på båttur. Och det kanske blir lite som i en annan av mina favoritfilmer, ”Min bäste väns bröllop”. :-) Men först ska jag nog sova lite. God natt!

En natt

Torsdag är det idag. Eller ja, i skrivande stund 40 minuter kvar av torsdagen. Snart är det fredagen den första maj och då åker jag härifrån.

I morse gick jag upp vid sju. Elis första ord när jag kom ner, efter ”Hanna!”, var att han ville se hundvalpar. Jaja, visst. Frukost och så åkte dem. Jag gick till bussen vid åtta och kom in till Bridgetown lite före nio. Följde direktionerna på Maps i mobilen (hur hittade man nånstans innan det kom till?!) och kom fram till Agapey Chocolate factory. Agapey betyder för övrigt kärlek på grekiska. Där fick man prova kakaobönor, olika typer av choklad, se hur choklad blir till. Sen kunde man ju köpa choklad också, men eftersom jag inte skulle hem efter så tyckte jag det var dumt.

Ett samtal över datanätet med syster och mamma, lite problematiskt att höra allt som sades eftersom jag gick längs trafikerade vägar, men tror det som skulle sägas blev sagt. De sover på Arlanda i natt, ja de går nog upp snart. Tror Åsa sa att det var vid nio hon skulle flyga. Jag gick till busstationen och hoppade på en buss mot Kendal. Höll koll på Maps, igen, och hoppade av efter nån halvtimme eller så. Och sen gick jag ett par, tre kilometer till Sunbury Plantation House. Ett ca 300 år gammalt sockerplantagehus. Åt lite buffélunch, som var dyrare än den var värd. 58 dollar med en rum punsch. Jikes! Men det är ju sista dagen. En tur i huset kostade 20 dollar och tjejen som visade runt verkade tämligen ointresserad och allt gick på rutin, kändes stressat, inte särskilt mycket tid att se sig om liksom. Förutom i källaren där man blev lämnad i fred att titta på en hel massa olika saker, bland annat gamla hästkärror. Köpte en flaska vatten – 5 dollar!! – som smakade som att det var upptappat direkt ur en swimmingpool. Vid tre stod jag utanför och inväntade en buss mot Oistins. Väl där insåg jag att jag ju skulle hinna hem en sväng innan middag med Michelle och Joseph. Duschen lockade, det var varmt idag. Men bussen tog så lång tid. Och på vägen dog min telefon. Fast när jag väl hade stressat mig hem, duschat, stressat ut till bussen för att åka till Holetown och möta upp Michelle fick jag ju ändå stå där och vänta en halvtimme! :-)

Vi åkte till ett ställe som hette Wendy’s och där hade de bra och billig mat. Båda våra tallrikar gick på 42 dollar. Mindre än min lunch! Josephs telefon hade visst också dött nånstans där i planeringen så han dök upp efter maten och vi åkte till Surfside i Holetown, en bar precis på stranden, och tog en drink. Eller jag tog en drink, hör och häpna, de andra drack vatten. Trevlig kille det där. Han sa något om att han skulle komma till flygplatsen imorgon och fria. Så det ser jag fram emot! Jag kan nog övertalas att komma tillbaka, men jag ska till USA först!

Sen när jag kom hem fick jag en kram av Sadé’s kompis Ajani som sa att det har varit trevligt att hänga lite med mig och att jag var en … vad sa han? ”Sweet person”. Ja, något sånt trevligt.

Herregud, prat om frierier och romanser (fasen att det skulle komma på tal först på sista dagen…), och annat trevligt, sånt får jag aldrig höra från killar hemma i Sverige. Det här kanske är landet för mig ändå… Och även om det skulle vara på skämt så betyder det ändå så jäkla mycket för mig att höra att någon trots allt ändå säger sånt om mig, om du förstår. Säkert inte, om du inte som jag har varit ensam hela livet. För mig är det liksom höjdpunkten på veckan (månaden, året) när jag får en kram av någon. Tänk om någon skulle komma fram och ge mig en kyss också, då skulle lyckan vara total. Mmm.

Och nu har det gått över till fredag. Jag ska få skjuts av trevliga Jenni till flygplatsen senare idag. Hon kommer där vid tolvtiden. Flyget går kvart i tre. Först ska jag sova lite. Och packa väskan efter frukost.