Sist försökte jag vara lite positiv och sälja in mig själv. Den här gången tänkte jag vara lite negativ. Med tanke på att frierierna inte precis har strömmat in - förutom skämtsamt från en och annan tjej - så tänker jag att det inte gör någon större skada. Man ska ju vara ärlig, sägs det.
Det finns säkert mer men jag kommer spontant att tänka på två saker.
1. Min karaktär. Den är märklig. Antingen står jag helt fast vid det jag har tänkt, eller så gör jag det verkligen inte. Det finns egentligen ingen gråzon däremellan. För några år sedan drog min kollega in mig i en hundra-dagar-utan-socker-period. Det gick galant. Åt inte en smula mer än jag skulle. För några fler år sedan gick jag på Viktväktarna. Det gick galant. Åt inte en smula mer än jag skulle, i ungefär ett halvår. Men, så fort det händer något, då kan det lätt gå åt skogen och då är det riktigt svårt att komma tillbaka till det där nyttigare tänket. Från början av september körde jag LCHF hyfsat strikt. Det var några dagar där i början som jag hade saker kvar hemma som jag åt upp och så. Men sen så. Men så skulle man ut och äta i tisdags, i lördags, afternoon tea igår... Och så tänkte jag att nu får jag börja sköta mig igen, från idag. Så blev det frukost på jobbet idag med macka. Och sen kom en kollega med en biskvi. Sen när jag åkte hem var jag hungrig och hamnade på Burger King, för det var ju redan kört idag. Ja, och så vidare...
2. Och sen kommer vi in på temat som alla mina olika typer av inlägg handlat en hel del om på sistone - kärlek. Hur frågar man en kille om han vill träffas någon gång? Jag har gått och tänkt på det rätt mycket den senaste tiden. Jag har två sidor inom mig - en optimistisk och en pessimistisk. Den optimistiska tänker saker som att han log ju väldigt brett den där gången när vi sågs, han gillar ju väldigt många av mina inlägg och skickar virtuella kramar fast vi aldrig umgåtts, och sådant där. Den pessimistiska tänker saker som att varför i hela friden skulle han gilla mig när ingen annan gör det, han log ju bara för att vara trevlig och sen gick han ju, han skickar så klart kramar till alla varför skulle den till mig betyda nåt dummer, och sådant där. Ja, och i kombination med att jag är så jäkla feg blir det bara en enda soppa av alltihop.
Så ett råd till dig som mot förmodan kanske ändå gillar mig:
Även om det kanske inte har verkat som att jag gillar dig så är det mycket möjligt att jag gör det ändå. Eftersom jag alltid utgår från att någon jag gillar inte gillar mig tillbaka så hoppar jag ju knappast in i din famn bara så där. Jag vet dessutom inte hur man flirtar, och jag skulle sannolikt inte känna igen det om du flirtade med mig heller för den delen. Så det är bäst att du säger det rakt ut om du vill att jag ska förstå. Kärlek, relationer och sex existerar bara på film i min värld. Men jag skulle göra nästan vad som helst för att få uppleva det på riktigt.
